En gång låg den svenska skolan i topp gällande elevernas resultat och trivseln var hög hos barnen. Idag trivs eleverna allt mindre i skolan och Sverige rasar i internationella mätningar gällande kunskaper. Varför?Trots sjunkande resultat och minskad trivsel i skolan pratar borgerliga politiker i t ex Storbritannien om den ”svenska modellen”. Men t o m dessa skruvar sig i frågan gällande privata vinster på skattebetalarnas bekostnad, som i Sverige idag. Riskkapitalister, företag eller ja vem som helst som väljer att driva en skola, kan idag plocka ut skattebetalarnas pengar rakt ner i egen ficka. Detta är Sverige enda land i världen som tillåter.
Även om det fanns brister i den statliga, ålderdomliga skolan som sträckte sig in på 1990-talet kommer varken dagens traditionellt borgerliga regering eller oppositionen inom Socialdemokraterna ifrån att Sverige bland annat halkat från plats 3 till 19 i läsförståelse enligt internationella mätningar, att var tionde elev inte når godkänt i kärnämnena, att var fjärde elev går ut 9:an med icke godkända betyg och att det 2010 var 13 476 elever som saknade behörighet att söka till gymnasiet.
Istället för att prata om lärande, olika pedagogiska inriktningar eller föra en dialog om vilken skola vi vill ha, pratar politiker och tjänstemän om barnen som siffror på ett papper. Konkurrenskraft, kunder och kostnader är ord som i den politiska debatten går före kunskap, måluppfyllelse, trivsel och behov.
Det så kallade fria skolvalet har gjort eleverna till en vara, med ett värde. Friskolorna lockar elever med egna bärbara datorer, flashiga reklamfilmer och indirekt högre betyg. Man konkurrerar ut den offentliga skolan, tar elever och plockar ut skattepengar i vinst.
Elevernas välbefinnande i skolan kan inte heller ses som godkänt.
I skolan måste finnas annan personal än lärarna som kan ta sig tid att lösa konflikter, se, lyssna och finnas där för eleverna, även mellan lektionerna. Personalen gör idag så gott de kan, men tiden räcker inte till.
Att diskutera bristerna inom skolan idag utan att prata om lärarnas arbetssituation är en oerhörd miss. Därför är lärarnas avtalsrörelse som återupptas i höst av yttersta vikt att följa och stödja.
Lärare vittnar hur nya läroplanen gett dem mer arbetsuppgifter, samtidigt som de har lika många lektioner och kanske till och med mindre planeringstid. Allt ska dokumenteras och individuella utvecklingsplaner ska skrivas regelbundet kring varje enskild elev.
Drygt 20 år efter kommunaliseringen av skolan, står det i alla fall klart att Lärarnas Riksförbund hade rätt i sin varning gällande ”ökade klyftor mellan olika skolor”. Att många kommuner inte klarar av att driva skolan och ge eleverna en likvärdig utbildning står klart. Samtidigt som staten överlämnar ansvaret på kommunerna minskar pengarna till kommuner och landsting.
Skillnaden är stor inte bara mellan stadsdelar utan även mellan stad och landsbygd.
Elever i storstädernas ytterområden, med en helt annan socioekonomisk bakgrund och studievana i hemmet än barn i välbärgade områden med akademiska föräldrar, har självklart inte samma möjlighet till utbildning.
Samtidigt som den kommunala skolan tappar resurser där de behövs som mest, tappar också redan eftersatta skolor elever i och med det fria skolvalet. Föräldrar som väljer (eller ibland tvingas) att sätta sina barn i en friskola tar dessutom den skattefinansierade elev/skolpengen med sig.
RS/Offensiv är för ett förstatligande av skolan, då det under den formen är lättare att reglera att eleverna får den skola de har rätt till.
Vi ser dock inget självändamål med ett förstatligande, utan morgondagens skola måste formas i dialog med berörda yrkesgrupper inom skolan och dess fackliga organisationer på bästa demokratiska väg, där behoven får styra.
Sedan den första friskolan startades 1989 har systemet urartat.
Höstterminen 2010/11 var 741 av landets 4 626 grundskolor och 489 av landets 1 015 gymnasieskolor privata. Detta motsvarar 16 respektive 48 procent. 2010 omsatte de största friskolekoncernerna i Sverige fem miljarder kronor.
Högerpartierna brukar prata om den svenska flumskolan. Med detta syftar man på bristande disciplin, dålig ordning och reda och låga resultat. Men vad är flummigare än dagens närvarofusk, betygsfusk, flera timmars dataspelande per dag eller särskilda avtal om munkavle gentemot media?
SVT har tidigare uppmärksammat detta i dokumentärserien Världens Bästa Skitskola. Där granskade man en av de stora friskolekoncernerna, John Bauer Gymnasiet. Koncernen äger 30 skolor i Sverige med över 12 000 elever och omsätter ensam 1 miljard kronor per år.
Detta system försvaras av såväl högeralliansens partier som Socialdemokraterna.
Det är inte ovanligt att kommunala socialdemokratiska politiker skyller nedskärningar eller stängda skolor på friskolesystemet ”som tar våra elever och dess pengar”.
Ett exempel är Håkan Linnarsson (S), ordförande i Göteborgsförorten Angereds Stadsdelsnämnd, som inför höstterminen stängde ner två skolor med detta argument.
Man uppgav att uppåt tusen elever fattas i Angereds skolor, där många har gått till friskolor.
Men självklart vill inte Linnarsson eller andra så kallade motståndare till friskolorna ta striden mot partikamrater som Ole Salsten som är S-politiker i Kungsbacka och flerårig delägare av en annan friskolekoncern, Baggium. Salsten plockade tillsammans med sin kompanjon ut 87,4 miljoner kronor mellan 2003 och 2009 plus dryga miljonen kronor per år i lön.
Därefter gjorde man en vinst på 253 440 000 kronor då man sålde, vilket också framgick i SVT:s Världens Bästa Skitskola.
Johannes Lundberg
