Storkris för S i Göteborg

av Kristofer Lundberg

Goda råd är dyra för den krisande S-byråkraten Ann-Sofie Hermansson.

Söndagen den 3 mars går Göteborgs socialdemokrater till en extrainsatt distriktskongress. På dagordningen finns en enda punkt: förtroendet för Ann-Sofie Hermansson. En svidande kritik riktas mot Ann-Sofie Hermansson, hennes ledarskap och vart hon har fört socialdemokratin i Göteborg. 

Distriktsstyrelsen, kommunstyrelsegruppen och fullmäktigegruppen har alla förklarat att de saknar förtroende för henne.

I grunden handlar ilskan om att de har förlorat inflytande i kommunfullmäktige, ett resultat av det höga spel S spelade efter valet då de vände ryggen åt de rödgrönrosa i hopp om mer makt i allians med borgarna. Istället hamnade de utan inflytande och Vänsterpartiet placerade sig som huvudoppositionsparti.

För en vecka sedan krävde Socialdemokraternas distriktsstyrelse i Göteborg att partiets gruppledare Ann-Sofie Hermansson skulle avgå. Hon vägrade och den öppna konflikten var ett faktum. Sedan dess har den socialdemokratiska krisen utspelat sig för öppen ridå genom media mellan Hermansson och klicken runt henne och det övriga partidistriktet.

Den 20 februari fördjupades konflikten när Hermansson avsattes som gruppledare för fullmäktigegruppen.

Den 3 mars avgörs Hermanssons öde när distriktskongressen samlas i ett extrainsatt möte i Folkets hus i Göteborg.

Ann-Sofie Hermansson, som i dagsläget verkar sakna stöd inom partiets ledning, överklagade beslutet att avsätta henne som gruppledare i fullmäktigegruppen till partistyrelsen. Ändå har Hermansson, sedan maktstriden var ett faktum, deklarerat att hon inte tänker avgå utan inväntar distriktskongressen den 3 mars.

Hon har därefter inlett en ”ideologisk förklaring” där Hermansson menar att det är hennes tydliga motstånd mot extremism och hedersvåld som försatt henne i situationen. Ett argument få tar på allvar.

Socialdemokratins kris beror framför allt på deras politiska urartning, anpassning till borgerligheten, avsaknad av aktiva medlemmar som kan garantera demokrati, politisk skärpa och arbetarpolitik.

En slutsats är arbetarrörelsens socialistiska återuppbyggnad och formerandet av ett nytt socialistiskt arbetarparti.