”Strejken visade arbetarnas styrka”

2013-12-19 13:23:09


Marco Veruggio, Controcorrente.

Under fem dagar i november paralyserades Genua i Italien av en lokal storstrejk. Flera tusen kommunalt anställda protesterade mot privatisering av bland annat kollektivtrafiken.

– I maj 2012 valdes en ny borgmästare, Marco Doria. Han valdes som en vänsterkandidat med löften om att försvara den offentliga sektorn. Men istället genomförde han privatiseringar och i år föreslog han privatisering av i stort sett all service.
Det berättar Marco Veruggio från ControCorrente (CWI i Italien) i Genua för Offensiv. ControCorrente har flera medlemmar i kollektivtrafiken och andra delar av kommunen.
I borgmästarens planer ingick att 50 anställda sparkas från stadsteatern, privatisering av sophämtning, kollektivtrafik (spårvagn, bussar, tunnelbana och liftar som används i de branter som omger stad-en) samt stora nedskärningar.

Medlemmar i ControCorrente organiserade i augusti en namninsamling för strejk mot förslagen. Inom sophanteringen skrev en fjärdedel, 410 arbetare, på för strejk.
– När planerna skulle spikas i augusti ockuperade sopgubbarna stadshuset, vilket stoppade ­beslutet. Dagen efter sattes polisen in mot underhållsarbetare, men beslutet sköts ändå upp till september och sedan till november, säger Marco Veruggio.
Nu blev arbetarnas svar ännu kraftigare.
– 800 arbetare ockuperade stadshuset den 19 november. Mötet sköts upp igen. Vilda strejker bröt ut och stan paralyserades i fem dagar.
Sopgubbar och kommunens underhållsanställda anslöt sig till de strejkande inom kollektivtrafiken, 2 300 anställda i det kommunala bolaget AMT.
– De strejkande fick starkt stöd i Genua och hela Italien. Metall- och hamnarbetare, studenter, taxiförare och många andra uttryckte solidaritet. Taxiförarna skickade delegater till de strejkande bussförarnas manifestationer.
– Ilskan riktades både mot kommunen och mot facket. Fackledningen pressades att vara för strejken, men drev inga krav och sakna­de strategi för strejken.
Samtidigt ingrep prefekten, som är statens representant i regionen, och gav de strejkande böter på 500-1 000 euro (4 000-8 000 kronor).
– Efter fem dagar avbröts strejken och det blev förhandlingar. Många arbetare kritiserade liksom vi resultatet, att det stora privatiserings- och nedskärningsprogrammet inte stoppades helt. Nu är ­privatiseringen uppskjuten då det privata bolag som skulle tagit över backade ur.

Kollektivtrafiken i Genua har privatiserats en gång tidigare, år 2004. Men sedan facket efter tryck från medlemmarna tvingats backa från att stödja AMT tog ­kommunen över igen 2011.
– Det viktigaste med strejken var att den visade upp arbetarnas styrka. Stöduttalanden och aktioner genomfördes i andra delar av landet. Många i Genua kände att strejken var en gnista som kunde ha tänt hela Italien. Den 5 december strejkade bussförarna i Florens i två dagar.
– De fem dagarnas kamp kan ge en injektion till stadens varvsbetare som också kämpar mot nya försök att privatisera det statliga varvet. ControCorrentes medlemmar deltog som enda politiska ­organisation i strejken, genom strejkande medlemmar och i solidaritetsaktioner.


Italien: Djup kris – kampen ökar

  • Italien är bland de länder som drabbats hårdast av kapitalismens kris sedan 2007. Industriproduktionen har fallit med 25 procent sedan dess.
  • Samtidigt har landet inte haft samma kamputbrott som Grekland, Spanien eller Portugal. En viktig orsak är vänsterns och i synnerhet kommunistpartiet PRC:s kris.
  • 50 000 demonstrerade mot regeringen och krisen den 19 oktober i Rom, organiserat av in-officiella ”basfackföreningar”, strejkande och sociala rörelser. Dagen innan genomfördes strejker av bl a flyganställda.