Vågen av strejker är redan det viktigaste utbrottet av arbetarkamp sedan 2002, då arbetare inom den tunga industrin tog strid för att försvara sina jobb och pensioner mot att de statliga företagen skar ner och privatiserades. Idag äger kamp rum inom tillverkningsindustrin och exportföretagen, där de flesta är migrantarbetare. Dessa strejker och särskilt kraven på val av fackliga representanter utgör ett problem för den styrande ”kommuni-stiska” diktaturen, som fruktar framväxten av en oberoende arbetarrörel- se mer än något annat.
Den första Hondastrejken, i staden Foshan i Guandong, var ”den största och effektivaste strejken vi sett mot ett multinationellt bolag i Kina”, enligt tidningen South China Morning Post. Terry Gou, chef för Foxconn, ett bolag som har blivit ökänt p g a självmorden bland anställda, utbrast: ”Det är ett jordskred. Man kan inte längre lita på Kinas billiga arbetskraft”. Flera företag i industriområdet i Foshan, där Hondafabriken ligger, har höjt lönerna för att försöka hindra att strejkerna sprids. Nyligen har strejker flammat upp i minst fem provinser, på fabriker som tillverkar bilar, elektronik, gummi, sportprodukter, skor och industrisymaskiner. Bland de strejkande fanns 8 000 arbetare i Jiangxi, som tillverkar de kontroversiel-la fotbollarna till VM i Sydafrika. I nästan samtliga fall uppgav sig de strejkande ha stärkts av Hondaarbetarnas framgång.
De 1 900 arbetarna på Honda inledde sin strejk den 17 maj och avslutade den efter 10 dagar, efter löften om löneökningar på 24-32 procent. Att strejken nådde detta resultat, trots försök att bryta upp den med våld från företagsledningens, den lokala regeringens och den så kallade ”fackföreningens”sida, under en diktatur där strejker och verkliga fack är förbjudna, är en anmärkningsvärd framgång.
Honda är världens sjätte största biltillverkare och producerar 650 000 bilar per år i Kina, med planer att öka till 830 000 år 2012. Strejken stoppade produktionen av bildelar på Foshanfabriken, vilket ledde till att Hon- da fick stänga ytterligare fyra fabriker i Guangzhou och Wuhan. Enligt uppgift kostade det företaget motsvarande närmare en miljard kronor. Detta visar på arbetarklassens makt under den kapitalistiska globaliseringen med komplexa produktionskedjor.
Kampen byggdes upp med väggaffischer i fabriken, sms-meddelanden och blixtstrejker som spreds från en avdelning till nästa. Taktiken var djärv – när ledningen försökte knäcka strejken organiserades en marsch genom fabriken där 500 arbetare deltog, vilket höjde kampmoralen och slog tillbaka bolagets hets.
När strejken fortsatte, trots försöken att hyra in slagskämpar för att stoppa den, backade företagsledningen och erbjöd löneökningar på 500 yuan (600 kronor) i månaden. Detta var dock lägre än arbetarnas krav på 800 yuan (900 kronor).
Arbetare som chinaworker.info pratade med uttryckte också missnöje över att de inte fått genom sina 147 krav. Dessa ska istället utredas under två månader, inklusive kravet på val av fackliga representanter istället för de bolagsstyrda ”fackligt förtroendevalda” som finns idag.
Strejkerna har inte begränsats till Pärlflodsdeltat (Guandong), utan har även spridit sig till Yangtzeflodsdeltat vid Shanghai. 900 arbetare på Brother i Shaanxi, en japansk tillverkare av symaskiner för textilindustrin, strejkade den 3-10 juni. På ett dotterbolag till Foxconn, TPO Displays, i Shanghai, genomfördes en i det närmast total strejk mot att jobb ska flyttas. Flera hundra gummiarbetare strejkade för högre löner på KOK International i Kunshan, Jiangsuprovinsen. 50 arbetare skadades efter brutala attacker från poliser.
Chinaworker.info står för oberoende fackföreningar och strejkrätt tillsammans med krav på grundläggande demokratiska rättigheter i Kina.
Läs mer på:
chinaworker.info