De studentledda protesterna i Indien vann en stor seger när deras främsta måltavla, utbildningsminister Dharmendra Pradhan, avgick i lördags (den 25 juli). Avgången är ett stort bakslag för den reaktionära hindunationalistiska BJP-regeringen under premiärminister Narendra Modis ledning. Kampen måste dock fortsätta. ”Avgången är bara första steget”, som det stod på ett plakat i en av de många glädjedemonstrationer som hölls efter att utbildningsministern tvingats bort.
Av Per Olsson // artikel i Offensiv
De senaste protesterna i Indien har på nytt visat att kamp lönar sig. Studenterna riktade till en början in sig på korruptionen och läckta provsvar. Men rörelsen växte omedelbart till att också inkludera andra frågor än de som startat den. Utbildningsministern är den hittills första som tvingades avgå som en följd av protester under BJP:s och Modis tolvåriga styre.
”För första gången under sin långa politiska karriär verkar den indiske premiärministern Narendra Modis image av politisk oövervinnlighet ha punkterats. En ny ungdomsrörelse, som grundades för bara 37 dagar sedan, tvingade hans regering till ett förödmjukande tillbakadragande i helgen och ledde till att utbildningsministern avgick”, skrev Financial Times den 27 juli.
Rädslan att kamprörelsen skulle spridas och bli till en både bredare och större protest mot regeringen fick Modi att slå till reträtt och ge efter för nästan samtliga av studenternas krav. I de växande protesterna, som lockade både ungdomar och föräldrar och som fortsatte trots repressionen, fanns tydliga tecken på ett politiskt uppvaknande – mot Modis styre.
”När jag återvände en och en halv månad senare, den 20 juli – den dag då marschen till parlamentet var planerad – var Jantar Mantar (i New Delhis centrum) oigenkännligt. En hungerstrejk hade höjt den politiska temperaturen i protesten. Regeringen hade med våld fört bort den främste hungerstrejkaren och internerat honom på ett sjukhus. Tanken var att hans frånvaro skulle dämpa spänningarna och bryta ner demonstranternas kampvilja. Så blev det inte. Tiotusentals människor trängdes i det avspärrade området och tusentals poliser var på plats. Regeringen hade underskattat storleken på folkmassan som strömmade in med buss, tåg och bil från Delhi och andra håll. På eftermiddagen förvärrade Delhis polisstyrka och dess överordnade sin felbedömning genom att attackera denna gigantiska samling av ungdomar med lathis (bambustavar) och tårgas”, vittnar en skribent i brittiska Guardian och tillägger att bilderna från polisattackerna spred ”den våldsamma sammandrabbningen till varje hem”.
Regeringen tycks ha överraskats av den nya momentum som protesterna fick efter de brutala polisattackerna mot förra veckans demonstrationer. Förhoppningsvis kan studenternas framgångar, även om de är tillfälliga, sporra inte minst fackföreningar och bondeorganisationer att på nytt ta upp kampen mot Modis alla attacker.
Modis reträtt är en manöver under galgen för att vinna tid och om möjligt avleda och splittra proteströrelsen. Istället för att omedelbart avblåsa protesterna, som ledarna gjorde efter att ha träffat representanter från regeringen i lördags, bör studenterna bygga vidare på det stöd och den solidaritet man vunnit från andra delar av befolkningen. Det är genom fortsatt kamp och organisering tillsammans med en medveten strävan efter att bygga band till arbetarna och de fattiga massorna som studenterna kan vinna varaktiga förbättringar. Modi måste bort.
Initiativet till de protester som skakat Indien sedan i juni togs av det nybildade Cockroach Janata-partiet, CJP, (”Kackerlackspartiet”), ett parti som föddes på nätet i maj som en reaktion på att landets högste domare kallat arbetslösa unga för ”kackerlackor och parasiter”.
CJP fick snabbt ett enormt genomslag. På bara några veckor blev man landets största parti räknat i antal Instagramföljare, över 22 miljoner. Men det var efter att protesterna togs ut till gatorna i juni som rörelsen blev till en verklig utmaning av regeringen.
Bakom den explosiva utvecklingen ligger år av växande missnöje och frustration, inte minst bland landets många unga. Hälften av Indiens befolkning är under 30 år. Inte ens högre utbildning öppnar väg till ett jobb och en stadig inkomst. I en färsk rapport uppskattas att 40 procent av de unga nyutexaminerade är arbetslösa. Bland de som har jobb är det bara en liten andel som har fast anställning och regelbunden inkomst, och ännu färre som har tillgång någon form av socialt skydd
Ungdomsarbetslösheten har inte bara förblivit ihållande hög, utan stiger. I juni hade den stigit till 16,2 procent, mot 13,8 procent i april 2025. ”Arbetslösheten är särskilt hög bland personer med högskole- och forskarutbildning. Cirka tolv miljoner ansökte om 8 868 lediga tjänster hos det statliga järnvägsbolaget Indian Railways år 2025. Det är värt att notera att de som söker dessa jobb ofta är överkvalificerade i förhållande till kraven på tjänsten. Av de 2,5 miljoner sökande till de 53 000 lediga tjänsterna som vaktmästare i Jaipur var många högskoleutbildade och vissa hade till och med doktorsexamen.” (den amerikanska vänstertidskriften Jacobin den 27 juli)
Under flera års tid har Indien beskrivits som en kapitalistisk framgångssaga, men trots den relativt höga ekonomiska tillväxten har det inte skapats tillräckligt med nya jobb. Samtidigt har den offentliga sektorn bantats och arbetarskyddet stadigt försämrats, vilket mötts av återkommande stora kamprörelser under 2020-talet.
Innan studenternas protester i juni och juli hade Indien skakats av en av historiens största generalstrejker. I februari i år strejkade kanske så många som 300 miljoner arbetare och bönder mot Modi. Behovet av såväl en ny generalstrejk för att fälla Modi som ett revolutionärt socialistiskt parti har bara blivit än mer brännande efter studenternas kamp.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.