Också i Sudan eskalerar våldet. FN uppskattar att 300 000 har dödats och 2,5 miljoner drivits på flykt under konflikten i Darfur. Mellan 1983 och 2005 härjade ett inbördeskrig mellan landets norra och södra provinser som dödade 2 miljoner människor. Konflikterna är inte direkt relaterade, men bottnar i att stora delar av landets befolkning sett sig förfördelade av regeringen, samtidigt som kampen hårdnat om tillgången till vatten och odlingsbar jord.
Majoriteten i de södra delarna är kristna eller animistiska med afrikanskt ursprung, medan regeringen domineras av muslimska araber.
Avtalet som skrevs under av rebellrörelsen SPLA 2005, ger de södra provinserna en begränsad autonomi och möjlighet att delta i regeringen, fram till en folkomröstning om självbestämmande 2011. Men fredsuppgörelsen har inte accepterats av alla beväpnade grupper. Den 13 maj exploderade strider mellan SPLA och regeringsstyrkor i staden Abyei, som ligger strategiskt viktigt mellan de norra och södra provinserna, nära stora oljefyndigheter. Striderna har lämnat efter sig en spökstad och FN varnar nu för en eskalering av våldet i området.
Bland rebellrörelserna i Darfur dominerar SLA och JEM. Den senare anses ha kopplingar till den politiska oppositionen Popular Congress Party, vars ledare Turbai arresterades i maj. Regeringen anklagas för att stödja Janjaweedmilisen, som terroriserar Darfur med mord, plundring och våldtäkter.
Särskilt utsatta är de två miljoner som lever i flyktingläger, där brist råder på såväl mat som mediciner, men också vatten. Den flykting som vågar sig för långt ifrån lägret i jakt på bristvarorna, riskerar dock att dödas eller våldtas av Janjaweedsoldater som patrullerar lägrens gränser. Nu har dessutom hjälporganisationen World Food Programme ställt in sina matsändningar, på grund av säkerhetsrisken. I år har sex hjälparbetare dödats.
Fler och fler flyktingar söker sig till grannlandet Tchad, vilket har försämrat ländernas ansträngda relationer. Tchads regering anklagar också Sudan för att stödja rebellgrupper inne i Tchad, medan Sudan kommer med motsatta anklagelser.
I konfliktens hjärta finns de enorma oljekällorna, vilka har varit den enda anledningen till att Sudans ekonomi visat fortsatt tillväxt – men också förlängt och fördjupat konflikterna. Med regeringens stöd fördrevs människor från sina hem på oljefälten. Medan oljebolagen, uppbackade av västs regeringar, tjänat multum på oljeintäkterna, har de ignorerat konflikten och tvärtom fördjupat den med sin närvaro.
Att de utlovade resurserna till Unamid, FN:s och Afrikanska unionens insats i området, samtidigt uteblir visar västregeringarnas oförmåga och ovilja att agera. Så länge oljebolagen får fortsätta att roffa åt sig är stabilitet en omöjlighet.
En av Unamids styrkor i Darfur blev nyligen bestulen på alla vapen när de anfölls av ridande rebeller. Unamids talespersons kommentar till nyhetsbyrån Reuters var uppgiven och talande: ”Vi är en fredsbevarande organisation men här finns ingen fred att bevara.”
Ulrika Waaranperä
