foto: Anders Löwdin / Flickr CC
Svenska skolan är alldeles för ojämlik slår OECD återigen fast.
I OECD:s nya Sverigerapport, den första sedan år 2012, konstaterar västvärldens ekonomiska samarbetsorganisation att Sverige hittills har klarat sig bättre än de flesta andra länder i Europa genom den finansiella och ekonomiska kris som skakat världen sedan år 2008. Men varningarna är flera och i fokus står skolans kris.
I rapporten konstaterar OECD att produktiviteten avtar, liksom att arbetslösheten biter sig fast på en hög nivå och att stora insatser krävs för att vända det mest dramatiska raset av alla medlemsländer för 15-åringarnas skolresultat enligt PISA-mätningarna.
Vidare noteras i rapporten att det finns övervägande negativa risker framöver, samtidigt som strukturella faktorer som en ökad roll för servicesektorn försvårar en förbättring av ekonomins produktivitet (effektivitet).
Även de växande flaskhalsarna i form av bostadsbrist och trafikstockningar i både väg- och spårtrafiken uppmärksammas.
Exporten hämmas av en skärpt konkurrens, som drivs på av såväl fortsatt stagnation i Europa som av en försvagad euro när Europeiska centralbanken (ECB) fortsätter sin monetära expansion. Även en inbromsad efterfrågan från de asiatiska exportmarknaderna förutses. Därutöver påtalas de systematiska riskerna av en svällande svensk banksektor, vars tillgångar är fyra gånger så stora som BNP, tillsammans med höga hushållsskulder och allt högre bostadspriser.
Skolans kris blir även för en kapitalistisk världsorganisation som OECD central när de dramatiskt försämrade skolresultaten anses utgöra ett växande hot mot både den framtida tillväxten och konkurrenskraften.
– Det är befolkningens kunskaper som är den viktigaste motorn för levnadsstandarden, citerar Lärarnas Nyheter ett uttalande av OECD:s generalsekreterare Angel Gurria, som också poängterade den stora roll som skillnader i kunskaper spelar för ekonomiska och sociala skillnader.
I centrum för OECD:s uppmärksamhet står lärarkåren som nyckelpersoner för en vändning. Och för lärarfacken är så klart uppmaningarna om att höja lärarlönerna, skapa karriärmöjligheter, vässa lärarutbildningen och minska på lärarnas administrativa arbete ytterst välkomna budskap.
OECD kommenterar också de växande skillnaderna mellan skolor och elever. Organisationen uppmanar därför svensk skola att försäkra sig om att alla elever, även de svagaste och de med annat modersmål, får tillräckligt stöd – ett stöd som måste sättas in tidigt och fördelas efter varje skolas behov.
Även om detta inte sägs rakt ut, pekar den svenska skolans nyliberala systemskiften alltifrån kommunaliseringen och snäva budget-
regler till skolpeng, fritt skolval och vinstdrivande skolor käpprätt åt skogen. Mot detta saknar såväl OECD:s rapport som den rödgröna regeringen några som helst recept.
OECD är en samarbetsorganisation mellan kapitalistiska regeringar, som i allt väsentligt ännu står för en lätt maskerad nyliberal politik, om än med en överbyggnad av regleringar som bara riskerar att lägga sten på börda.
Den reaktionära bockfoten lyser allra tydligast igenom i dess fortsatta mantra om att öppna arbetsmarknaden för unga och nyanlända genom att sänka ingångslönerna och försvaga anställningsskyddet ytterligare för de så kallade fasta anställda. Likaså i uppmaningen till regeringen att tackla bokrisen genom att öppna ännu mer för marknadshyror. ”Minska skillnaderna”, heter det om skolan, men en stor del av recepten pekar bara mot ökade skillnader. ■
