”Svenskt flyg” fyller 100 år – finns det anledning att fira?

2010-05-05 10:29:36




Det var i gryningen efter andra världskrigets slut som Saabs historia egentligen började.
Det ”kalla krig” som följde efter krigsslutet 1945 inledde en militär upprustning i världsskala och Sverige var självklart inte sent att hänga med.
I allians med Wallenbergarnas maktbolag drev staten igenom en upprustningskampanj där planerna för Saab i Linköping var att ”säkerställa produktionen av ett modernt svenskt flygvapen”.
Sedan dess har staten fortsatt att subventionera Wallenbergarnas vapenproduktionsbolag med miljard- summor.

Påhejad av en kraftig lobbyverksamhet kunde riksdagen år 1982 rösta för ännu ett nytt subventioneringsprogram i miljardklassen för produktionen av ett nytt stridsflygplanssy- stem, det som senare skulle bli det skandalomsusade Jas 39 Gripen.
För att skapa legitimitet för beslutet målades Sovjet upp som det stora hotet och att en invasion av Sverige inte låg särskilt långt bort.
Sådana argument utnyttjades för att spela på rädsla och på så sätt försöka lura svenska folket att acceptera en ökad andel av statsbudgeten anslogs till vapenproduktion, skattepengar som hamnade rakt ner i Wallenbergarnas allt fetare plånböcker.
Resultatet blev bara pinsamt. Min­dre än ett år efter att Jas 39 Gripen vintern 1988 gjorde sin jungfruflyg­ning föll Berlinmuren (i november 1989) och en kollaps av ett sedan län­ge försvagat Sovjet var i stort sett ett faktum.
I knäet på staten fanns kvar en beställning på över 200 stridsflygplan, avancerade vapen som hade tagit en­orma statliga resurser i anspråk och lång tid att utveckla.

För att rädda situationen togs en ny strategisk inriktning fram. Det som startades som en svensk försvarsangelägenhet skulle nu istället bli en framgångsrik exportvara.
Brittiska försvarskoncernen BAE Systems, idag en av världens största bolag inom vapenindustrin, inlemmades i projektet och Gripen Natoanpassades med målsättningen att göra ett svenskt utvecklat vapensystem mer tillgängligt för en bredare marknad.
Men försäljningen av Gripenplan har inte direkt blivit någon framgångssaga. Bortsett från den svenska statens minst sagt överambitiösa beställning har man lyckats knyta till sig två mindre leasingsavtal med Natoländerna Tjeckien och Ungern. Dess-utom slöt man avtal med Sydafrika om en order på sammanlagt 26 plan.
År 2007 kunde dock SVT:s Uppdrag Granskning avslöja att enorma mutsummor påträffats i samtliga avtal rörande försäljningen av Jas 39 Gripen.
Att man har fifflat till sig lukrativa vapenkontrakt uppmärksammades också så sent som den 28 mars i år genom en debattartikel i Dagens Nyheter, undertecknad av bland andra den sydafrikanske f d ärkebiskopen och Nobelfredspristagaren Desmond Tutu.
Han skriver: ”Precis som vi förutsåg utlöste vapenaffären en kultur av korruption som har försvårat Sydafri­kas övergång från apartheid till ett demokratiskt styrelseskick. I Sydafrika har en våg av protester mot affären talat sitt tydliga språk: allmänheten godtar inte att landets resurser används till att importera dyr militärutrustning i stället för att bekämpa det förödande arvet från apartheideran.”

Samtidigt som Linköpings kommun görs till knutpunkten för en smutsig, svensk vapenindustri vore det ansvarslöst att kräva ett omedelbart stopp av produktionen på Saab och därmed orsaka uppsägning för tiotusentals svenska arbetare. På Saab finns duktiga, talangfulla och inno­vativa ingenjörer och arbetare med kompetens i världsklass och dessa ska man inte vända ryggen åt.
Saabarbetarna har flertalet gånger visat att de inte alls är främmande för alternativ utveckling.
Det var t ex ingenjörer från Saab i Linköping som drog igång personbilsproduktionen, numera beläget i Trollhättan. De har också producerat civilflygplan med de senaste modellerna Saab 340 och Saab 2000 i färskt minne.
Trots en påvisad flexibilitet ifråga om att ställa om till en mer samhällsnyttig produktion har ägardirektiven dock alltid haft vapenproduktionen i blickfånget.

Svensk vapenindustri med just Saab i spetsen fortsätter att dölja sin vapenproduktion bakom mer fredliga och civila termer som exempelvis ”flygplanstillverkare” och ”flygplansindustri”.
Inom sammanslutningen ”Svenskt flyg” fortsätter man att kraftigt lobba för en allmängiltig uppslutning bak­om ”det svenska flyget” och därmed försöka tysta ner upprustningskritiska röster.
Vem är ordförande för denna lobbyorganisation? Ingen mindre än Le­na Micko, socialdemokrat och oppositionsledare i Linköping. Frågan är dock om hennes engagemang i denna rörelse är till försvar för några som helst jobb eller om det är till för att vara vapenkapitalisternas språkrör?
Krav måste istället sättas på staten att ta sitt ansvar för decennier av ekonomiskt stöd till vapenproduktion genom att planera för en omställning till en mer samhällsnyttig tillverkning. Innovationsmöjligheterna bland de Saabanställda måste ges betydligt större utrymme än den ensidiga foku­sering bolagets ägare har idag.

Den 5 maj inleder Linköpings kommun firandet av det som benämns som ”100 år av svenskt flyg”.
Det är en historia kantad av skandalomsusade upprustningskampanjer, oansvarig svensk stats- och kommunalpolitik samt ett hejdlöst utnyttjan­de av länder med en redan hög andel utsatt befolkning.
Därför behövs ett starkt Rättvisepartiet Socialisterna även i Linköping för att ta upp kampen mot vapenkapitalisterna, för en ansvarsfull och fredlig politik, för jobben och den ­gemensamma välfärden.

Peter Butros

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!