Sverige är ett land med skenande klassklyftor som såväl påverkar lön och arbetsvillkor som den fysiska och psykiska hälsan.
Sverige slits isär. Och detta märks i hur länge vi lever. Skillnaderna i livslängd mellan låg- och högutbildade är numera på sex år, enligt färsk statistik från Statistiska centralbyrån (SCB). Detta samtidigt som den senaste SOM-undersökningen visade att hälsa är en av de viktigaste frågorna för människor i Sverige.
Detta har också en social karaktär. De allra flesta med enbart förgymnasial eller gymnasial utbildning bor i landets arbetarförorter, medan de med högre utbildning bor i mer välbeställda områden. Och utanförskapet som detta skapar blir inte lättare att bryta när allt politiken säger är ”mer poliser i förorten” och ”hårdare tag”, snarare än utökad välfärd, bostadsbyggande och tillgång till likvärdig service för alla. På sina håll kan medellivslängden till och med skilja sig än mer.
Enligt en studie av Myndigheten för vårdanalys som omfattade Stockholm, Västra Götaland och Östergötland har också andelen som besöker läkare minst en gång per år ökat bland patienter med hög inkomst, medan den har minskat bland dem med lägst inkomst. Detta är ett resultat av att en stor del av primärvården har privatiserats och försvunnit från många ytterområden, vilket gör det svårare för dessa människor att uppsöka vården. Det är också relativt dyrt och krångligt att få rätt vård.
Ännu ett vittnesmål om de ökade klassklyftorna kommer från en granskning av professor Daniel Waldenström och doktoranden Jacob Lundberg, där de har undersökt hur fördelningen av förmögenheter har sett ut mellan åren 2007-2012. De kunde se hur de topp tio procenten i Sverige har dragit ifrån kraftigt, medan de nedersta tio procenten har fått det sämre. Efter denna tidsperiod har klyftorna knappast stannat av, utan snarare ökat än mer.
Mot högerpolitikens utsugning och förödande nedskärningspolitik måste kämpande fackföreningsaktivister, gräsrotsrörelser och socialistiska krafter förenas i gemensam kamp med gemensamma krav. Dessa måste bland annat innehålla ett stopp på vinster i välfärden, privatiseringar, nedskärningar, lönedumpning och skuldbeläggning av flyktingar samt peka på att det finns resurser i överflöd i samhället – dock i fel fickor.
Sedan år 2015 har Sveriges BNP ökat med 300 miljarder kronor – men vem har märkt av den ökningen utöver de redan superrika? Storföretagens och bankernas vinster och aktieutdelningar slår varje år nya astronomiska rekord, samtidigt som de behov som finns i samhället ständigt åsidosätts.
Helgens vårduppror visade tydliga exempel på hur katastrofal högerpolitiken är för vanligt folk. Nu krävs det ett aktivt motstånd mot högerpolitiken. Tiden är övermogen för ett bredare välfärdsuppror.
RS och Offensiv står för:
- Bygg bort bostadsbristen – 50 000 nya bostäder per år. Rusta upp miljonprogrammen.
- Nej till vinster i välfärden.
- Stoppa nedskärningarna och privatiseringarna.
- 300 000 nya offentliga välfärdsjobb.
- För ett landsomfattande välfärdsuppror.
- Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. ■
