De senaste åren har näringslivsförvaltningen och näringslivschefen i Boden varit platsen för minst sagt tvivelaktiga affärer. Norrländska Socialdemokraten (NSD) har i en artikelserie grävt fram flera svindlande affärer där förvaltningen kastat miljoner i sjön, eller i bästa fall på konsultarvoden.Vad har resultatet efter alla miljoner varit? Noll. Faktum är att Bodens näringslivsförvaltning och framförallt (näringslivs)chefssvindlaren Jeanette Nilsson har betalat konsulter och förvaltningen själva för olika påhittade projekt som resulterat i utgifter och möjligen ett mötesprotokoll.
Mellan 2009-2012 startades en rad ”tillväxtprojekt” som i något fall skulle ge nya jobb men mestadels skulle göda kommunens gullegris-företag. Men projekt efter projekt lades ner efter att konsultfirmorna fått betalt av skattebetalarnas pengar. I vissa fall har även EU-sponsring varit med i projekten och de pengarna har förvaltningen skickat tillbaka efter att man lagt ner projekten, men självklart efter att man betalat konsulter för att ”titta på möjligheter”.
I många projekt har kostnaderna skenat iväg, till exempel projektet ”do it” som inte uppfyllde sina mål och samtidigt tredubblade sina kostnader till över 900 000 kronor. Men i rapporten efter projektet var alla nöjda.
Inte nog med att Nilsson och förvaltningen svindlat bort skattepengar på ingenting, hon har även varit tvungen att åka taxi till en lokal näringslivsfest, fast att hon har tjänstebil med gratis bränsle.
Därtill har näringslivsförvaltningen haft egna julfester, samtidigt som resten av kommunens anställda först fått kall mat och sedan fått julbordet indraget.
Men svindlare kan inte bara äta, Nilsson har även varit tvungen att delta i ett träningsjippo för några tusen kronor där kommunen betalade hennes träningskostnader samtidigt som andra kommunanställda fick friskvårdspengen indragen. Undersköterskorna har till och med svårt att få ut sin friskvårdstimme. Jag glömde nästan nämna att träningsjippot var en del av svindleriet när förvaltningen bröt mot kommunallagen och gynnade ett enskilt hälsoföretag som beviljades 150 000 kronor för att få företagen att börja ”röra på döfläsket” (som vi säger här uppe).
Men tur är att Nilsson alltid har svar på tal om varför skattepengar slösas på sådant som ”omvärldsbevakning” för 90 000 kronor eller betalar konsulter mer än de kräver. Vissa uttalanden skulle kunna gå till historien så som: ”Ja, jobbet blev dyrare än planerat upptäckte vi senare.” eller ”Jag tycker jag har full koll på vad jag får för pengarna. Det är inte alltid det blir resultat av ett jobb.”
Nu förstår jag vad ”arbetslinjen” menar med kreativitet, för inte kan det vara lätt att hitta på så många olika sätt att kasta bort skattepengar.
Raymond Ohlson
