För oss som ännu inte har hunnit läsa Arne Müllers bok Smutsiga miljarder: Den svenska gruvboomens baksida var förra veckans Uppdrag Granskning en bra så kallad teaser. För oss som har hängt med i gruvboomens fotspår var granskningen å andra sidan för tunn, vilket däremot får mig att än mer vilja läsa boken, som uppenbarligen har givit titeln åt SVT.Som vanligt är innehållet skrämmande när det kommer till nyheter angående vår miljö och granskningar som avslöjar hur företagens rovdrift lämnar djupa sår efter sig.
Men det kanske mest skrämmande är hur makthavare, företag och media ständigt lyckas mörka eller försöker få oss att glömma miljökatastrofer, så länge de inte drabbar en semesterort så klart.
För hur många har hört om Scan Minings gruva i Blaiken eller dagbrottet i Gunnarsberg som samma företag ligger bakom?
Nej, inte tror jag det är många, om knappt någon, förutom boende i Sorsele och Storuman som såg löften om ekonomiska lyft flyga iväg med gruvexploatörerna innan ens två år hade gått. Dagbrottet i Gunnarsberg lämnades efter bara ett halv-år och kvar ligger en enorm krater i skogen. Företaget försvann snabbt från platsen utan att återställa den förstörda naturen. Inte ens på arrenderad mark gjordes något försök att återställa platsen.
Blaikengruvan gjorde inte helt oväntat konkurs efter 1,5 år. Företaget hade nämligen fått avslag på sin förs-ta ansökan hos Naturvårdsverket eftersom gruvan byggde på världens näst sämsta zinkfyndighet. Alltså inte en dålig fyndighet utan näst sämst i hela världen, vilket självfallet snabbt kan leda till konkurs. Nu med facit i hand kan man väl tänka sig att löften om guld och gröna skogar, eller tillväxt och arbetstillfällen, i små inlandskommuner borde tas med en nypa salt.
Men samma debatt om en ljusnande framtid som pågick i Västerbotten, under Scan Minings härjningar, pågår nu i Norrbotten kring Beowolf Minings vinstjakt i Kallak.
Under sommaren och hösten har Offensiv rapporterat om prospektering, provsprängningar och framförallt motståndet mot uppstarten av en gruva i Kallak (Gallók) utanför Jokkmokk. Uppdrag Granskning fyllde upp ungefär halva programtiden om just motståndet i Kallak.
En eloge får gå till SVT för att de närmare belyste polisens agerande, med bland annat framkallande av fara för annan, när de försökte lösa upp protesterna och blockaderna. Programmet lyfte även fram den samhällssplittring som har drabbat Jokkmokk efter de utländska gruvkapitalisternas intåg.
Lokalpatriotism, glåpord och hot har fått fäste när ortsbefolkningens drömmar om arbetstillfällen har ställts mot miljöaktivisters och samers motstånd. Med andra ord samma gamla söndra-härska-teknik som vi känner igen från kapitalister och högerregeringar när det gäller att krossa allt motstånd.
Men det viktigaste som Uppdrag Granskning belyste berörde miljöpåverkan och hållbarheten i svensk gruvdrift. För bortsett från lokalsamhällens uppgång och fall i samband med gruvboomen har gruvföretagen alltid lämnat ett visitkort med långa och djupa sår i naturen, något som alltid hamnar tillsammans med en saltad nota på skattebetalarnas bord.
Vad det gäller gruvbrytning så släpps stora mängder koldioxid ut, men miljöförstöringen fortsätter även efter att gruvor har stängts ner.
Arne Müller berättar för tittarna om hur Blaikengruvan efter stängningen släppte ut 200 kg zink per dygn när det var som värst, vilket kan jämföras med att gruvföretaget hade rättighet att släppa ut 500 kg per år. Vattnet från Blaiken måste hela tiden pumpas ut och renas, vilket nu kostar ungefär en miljon kr per år.
Även om den reningskostnaden kan gå på konkursboet lär övrig sanering och återställning läggas på samhället.
Ett annat exempel som ges är sjön Hornträsket som har varit helt död på grund av utsläpp av metaller sedan Bolidens sista gruva i området lade ner 1991, det är 22 år sedan nu. Müller poängterar att all efterbehandling måste ha ett 1 000-årsperspektiv, allt annat är ohållbart.
Slutligen vill jag ge två heta tips: 1. För de som missade avsnittet – gå in på SVT play och kolla, 2. För de som befinner sig i Norrbotten den 19 oktober – besök Socialism i rörelse, där Arne Müller berättar om sin bok (anmälan på: 0920-22 08 74 eller rs.lulea@socialisterna.org).
Raymond Ohlson
