Trots hundratals döda och massarresteringar växer proteströrelsen i Syrien. ”Sedan mitten av mars har landet skakats av oemotsvarade protestvågor och aldrig tidigare har president Assad varit under sådan press, rappor- terade al-Jazira i måndags. Samma dag genomfördes det nya demonstrationer i bland annat Daara.Samtidigt som presidenten lovar förändringar och sparkar regeringen, har regimens styrkor gått till brutal attack mot de senaste dagarnas demonstrationer.
Våld och manövrer uppifrån kommer dock inte att stoppa massrörelsen. Människorna i Syrien är inte rädda längre, de kommer att fortsätta med att demonstrera. Bland oppositionella grupper diskuteras det om man inte ska försöka organisera en generalstrejk för att få till stånd en verklig förändring.
Offensiv har samtalat med två syrier, Sheymáa och Adnan, om bakgrunden till dagens historiska proteströrelse.
Sheymáa kom till Sverige i mars 2006 från Syrien. Hon och hennes man Adnan, som kom hit för cirka ett år sedan, flyttade på grund av sina familjers situation. Båda är ursprungligen från Palestina och bodde i ett palestinskt område i Syrien.
Situationen i Syrien nu är väldigt instabil, och det hela började i Daara, en mindre stad på landsbygden i söder, som inte är lika modern som till exempel huvudstaden Damaskus, men befolkningen är medveten.
Elever i 13-14-årsåldern började ropa slagord som ”Bort med presidenten, bort med hela systemet” i klassrummet, och visade sitt stöd för revolutionen i Egypten. Detta ledde till att polisen kom till deras hem klockan ett på natten och grep barnen. Föräldrarna hade ingen aning om var deras barn var, eller varför de hade blivit gripna.
Efter ett tag fick föräldrarna nog och gick ut på gatorna och protesterade. De krävde att få veta var deras barn var och att de skulle släppas.
Deras grannar och vänner gick ut och stödde dem, protesterna växte och fler och fler människor gick ut på gatorna. Då gick polisen in och påstod att människorna, som var utan vapen och hade fredliga intentioner, attackerade dem. Polisen attackerade däremot folket och öppnade eld, 55 människor dödades.
Syriens media skyller på utländska terrorist- och religiösa grupper för dödandet, men vad de inte hade räknat med var att folket i Daraa filmade och fotograferade polisen när de sköt människor.
Stödprotester för dem som protesterat och för dem som dödats spred sig över landet. Efter en fredagsbön gick man ut på gatorna tillsammans. Det sattes upp en militär blockad runt Daraa och ingen utanför, i synnerhet inte media, kunde komma in utan tillstånd, vilket var i princip omöjligt att få.
Människor skickar dock varje dag bilder till al-Jazira, som är den enda nyhetskanalen, förutom ett par oberoende sajter och facebook, som visar något trovärdigt från Syrien.
– Vi har mycket släkt kvar i Syrien, men de vill inte berätta något om hur det ser ut på telefon eller internet, eftersom de är rädda för att de ska gripas, berättar Sheymáa.
Polisen utför extrema attacker mot de protesterande och många har dödats hittills. I en moské där en hungerstrejk hölls gick civilklädd polis in medan militären höll vakt utanför och började skjuta. Protesterna började som sagt med de barn som gripits och regeringen lovade att man skulle släppa barnen. Vilket man också gjorde, men för sent.
Sheymáa säger att folket aldrig kommer att glömma dem som dödats, på grund av polisens agerande har de fått nog. De vill ha åsiktsfrihet och inte riskera att bli gripna och fängslade utan att få veta varför.
Människor kan gripas och hållas fängslade i ett eller två år, utan att bli informerade om varför de hålls fångna. Det sitter 4 000 politiska fångar i fängelserna, och bara 260 har släppts sedan protesterna började.
– Människor fortsätter att protestera så länge folk blir gripna, så länge folk dödas. De har fått nog och vill inte låta sig bli trampade på längre, avslutar Adnan.
Josephine Landström
Raymond Ohlsson
