Filmen Django Unchained (skriven och regisserad av Quentin Tarantino) utspelar sig i USA i slutet på 1800-talet, där fyra slavar ska föras till de norra delstaterna.De fyra slavarna stoppas plötsligt av en man som heter Dr King Schultz (spelad av Christoph Walz), som utger sig för att vara tandläkare. Han vill köpa en av slavarna, vars namn är Django (spelad av Jamie Fox), vilket de två osympatiska slavägarna inte vill. Detta kan inte Dr Schultz tillåta och skjuter snabbt ner de två slavägarna så fort han får tillfälle.
Det visar sig att Dr Schultz inte är som de flesta vita män på den här tiden och han ger Django hans frihet mot att han hjälper honom att fånga två brutala tjuvar, som tidigare jobbat på ett bomullsfält som slavdrivare.
Dr Schultz är inte heller någon tandläkare, utan i själva verket tjuvjägare och lämnar in döda och levande efterlysta banditer mot den summa som polismakten erbjuder dem som fångar efterlysta kriminella.
Dessa slavdrivare som Django hjälper till med att döda visar sig också ha varit de som skilde Django och hans fru åt efter att de försökt fly tillsammans från bomullsfältet. Därför tar han med extra hämndlysten passion uppdraget på största allvar. När de dödat de två slavdrivarna visar det sig att de har sålt Djangos fru vidare och att hon inte längre är kvar på bomullsfältet. De sluter ett avtal, nämligen att Django fortsätter med att hjälpa Dr Schultz att fånga kriminella mot att Dr Schultz hjälper Django att hitta sin fru. De får snabbt upp spåren till den mäktigaste slavägaren i USA nämligen Calvin J Candie (Leonardo Di Caprio) en tvättäkta psykopat som sitter i en fåtölj tillsammans med andra kapitalister och satsar pengar på vem av två mörkhyade som lyckas slå ihjäl den andra.
Hur ska de lyckas köpslå med denna galning för att få tag i Djangos fru Broomhilda (Kerry Waschington)? Det får bli den stora obesvarade frågan.
Filmen är som många av Tarantinos filmer en orgie av våld, men den här filmen skiljer sig från många av hans andra filmer.
Dels kan jag tycka att den parodierar och driver med västernfilmer, vilket är förvånansvärt underhållande, men den tar också upp rasismen på den här tiden och förskönar verkligen inte denna tidens människors människosyn eller levnadsförhållanden.
Filmen är helt klart sevärd och lämnar ingen oberörd.
Ruben Derkert
