av Kristofer Lundberg // Artikel i Offensiv
Hur vi bor ser olika ut beroende på var vi bor och vilken inkomst vi har. Trångboddheten är ett tydligt uttryck för den klassegregation vi har sett utvecklas i nyliberalismens Sverige.
Olika bostadsområden har olika hushållstyper. Undersökningar avslöjar att utrikes födda och i synnerhet personer födda utanför Europa lever i trångboddhet i betydligt högre utsträckning än inrikes födda. Nästan var fjärde person i den gruppen bor i ett hushåll med fler än två personer per sovrum.
Trångboddhet kan definieras olika. Statistiska centralbyrån använder två olika begrepp för trångboddhet: norm 2 och norm 3. Trångbodda enligt norm 2 är hushåll där det bor mer än två personer per rum, borträknat kök och vardagsrum. Normen skapades 1965.
Norm 3, från 1974, är strängare. Då räknas hushållet som trångbott om det bor mer än en person per rum, vardagsrum och kök borträknat. Par förutsätts dock dela sovrum.
När SCB har tagit fram statistik för trångboddhet utgår de från vad en brukar benämna som norm 2. Då sätts gränsen för trångboddhet vid högst två personer per rum, exklusive kök och vardagsrum.
Statistik från SCB från 2018 avslöjar att mer än var femte invånare i Sverige, född utanför Europa, lever i trångboddhet, jämfört med 2 procent av inrikes födda. Sett till utrikes födda inom Europa var andelen 7 procent.
I storstadsregionerna är mellan 7 och 10 procent av befolkningen trångbodda, jämfört med 4 procent i övriga kommuner.
Statistiken visar dock inte hela bilden. Det finns en trångboddhet som inte syns i statistiken, personer som av olika skäl inte är folkbokförda på den adress där de bor.
Trångboddhet är ofta starkt förknippat med en svag ekonomi. SCB:s statistik stärks av Boverkets rapport Mått på bostadsbristen. Där beräknas 6,5 procent av personer födda utanför Sverige vara trångbodda och samtidigt ha en ansträngd boendeekonomi, vilket kan jämföras med 1,2 procent av personer födda i Sverige.
Boverkets kartläggning kring trångboddhet i storstadsregionernas lägenhetsbestånd i Malmö, Göteborg och Stockholm visar en dyster bild på utvecklingen i bostadssektorn. Där trångboddheten är särskilt hög är även andelen trångbodda barn och unga hög.
Trångboddhet är ett resultat av bostadsbristen. I en situation av brist på bostäder tvingas fler tränga ihop sig. Trångboddheten ökar samtidigt kraftigt bland andra grupper, där den gemensamma nämnaren är svag ekonomi. I åldrarna 30–39 år är så många som 11 procent trångbodda enligt norm 2, det vill säga mer än två boende per sovrum.
I kontrast till detta växer de grupper som har mycket gott om plats hemma, de som har mer än ett sovrum per person i sina bostäder. Skillnaden i levnadsstandard mellan olika grupper har ökat de senaste decennierna. Det har skett under en period med avsaknad av en social bostadspolitik.
Tidigare var det inte lika stora skillnader i trångboddhet mellan inrikes och utrikes födda. Det skilde inte heller så mycket mellan åldersgruppernas boendestandard.
Många fler är trångbodda om vi utgår från norm 3. År 2018 gäller det i så fall 18 procent av alla 16-84 år i landet, 30-35 procent av åldersgruppen 20-39 år och över 50 procent av dem som är födda utanför Europa.
Siffrorna avslöjar hur politiken har överlämnat bostaden till en marknad oförmögen att lösa de problem som människor står inför.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.