Myt 1: Att SD inte längre är rasister
I SD:s principprogram skriver man: ”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen.” Vad är etnisk likhet – om inte en omskrivning av rasisternas klassiska motstånd mot ”rasblandning”?I Sverigedemokraternas invandringspolitiska program finns ett detaljerat program för att begränsa invan- dringen:
- Alla uppehållstillstånd ska vara tillfälliga.
- Flyktingar som saknar pass eller id-handlingar ska avvisas direkt.
- Det ska vara kriminellt att gömma flyktingar.
- Flyktingar ska inte få kontanta bidrag och tillåtas utföra enklare sysslor på förläggningen.
- Flyktingar som väntar ska förpassas till en zon utanför EU.
- De som inte är svenska medborgare måste vara 24 år för att få gifta sig. De måste ge ett större bidrag till staten.
- Den som behöver tolk ska betala det själv.
- Invandrarföreningar ska inte få bidrag.
- Kristna högtider ska firas i skolan, där kyrkan ska spela en större roll.
- Slöja och turban ska vara förbjudet under yrkesutövning.
- För att bli svensk medborgare krävs 10 års väntan, därefter ett medborgarskapstest inklusive en lojalitetsförklaring till Sverige.
Myt 2: Att demonstrationer mot SD skulle gynna SD
Hanne Kjöller på Dagens Nyheters ledarsida skrev dagen innan valet att ”SD borde skicka blommor till alla de vänsterorganisationer som bistått partiet så starkt under hela valrörelsen”. Samma tema har upprepats flera gånger, särskilt i DN.Men det är inte demonstrationer och protester som stärker SD. Avsaknad av motdemonstrationer har inte hindrat att SD gått framåt i en rad kommuner i Skåne eller dansk Folkeparti att vinna röster i Danmark.
Istället är det just uppvisningen av folkligt motstånd som tvingat tillbaka eller bromsat rasismen. Massprotester mot rasismen stärker alla som känner sig hotade av SD och dess svans. Och där möjliga SD-sympatisörer känner motstånd blir SD svagare.
DN har inte haft några problem med att låta Fredrik Reinfeldt kritisera SD. Men det är snarare kritik från etablerade politiker som gör att SD kan beskriva sig som ”annorlunda” fastän även SD står för högerpolitik.
De som borde få blommor är istället de politiker och direktörer som skapat ökade klyftor och osäkerhet inför framtiden. Att arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen inte visar en väg framåt med trygga jobb och välfärd är en avgörande faktor för rasistpartiernas framväxt.
De som är kritiska till demonstrationer och protester mot SD har sällan någon alternativ metod att stoppa rasismen. Men så är de inte förespråkare av demonstrationer eller protester i andra frågor heller.
Myt 3: Att rasismen skulle bero på invandringen
Att detta är en myt som visas av att SD ökade sitt röstetal kraftigt, trots att det har blivit allt svårare för flyktingar att få uppehållstillstånd i Sverige. Rasistiska partier i Europa har på motsvarande sätt ökat sitt röstetal oberoende av antalet invandrare.De drivande bakom Sverigedemokraterna krävde länge att alla invandrare som anlänt till Sverige efter 1970 skulle utvisas. Rasisterna attackerar vad de tror ger mest resultat för tillfäl-let – judar i början av 1900-talet, flyktingar i Sverige under de senaste de- cennierna och numera mest muslimer.
Det är därför helt fel när statsvetarprofessorn Olof Ruin skriver i Dagens Nyheter att ”När det gäller Sve- rigedemokraterna borde de etablerade partierna tidigt i år ha tagit upp en seriös diskussion kring invandring: både om problem och fördelar”.
Olof Ruins idé har ingen förankring i verkligheten. När skulle en sådan metod ha stoppat i rasismen i nå- got land? Rasistpartierna bygger ju sitt stöd på misstron mot just de etablerade partierna.
”Invandring” är en viktig fråga, men den ska inte diskuteras på SD:s villkor. Diskussionen om SD måste handla om rasismen och den måste tas av fackföreningar och gräsrotsorganisationer på arbetsplatser, i bostadsområden och på skolorna. Det handlar om att betona gemensam kamp och varna för risken för rasistisk splittring av arbetare och ungdomar efter etniska eller religiösa linjer.
Per-Åke Westerlund