Förra veckan kablades fasansfulla bilder ut från USA med gråtande barn inlåsta i burar, skilda från sina föräldrar. Övergreppen mot barnen och deras föräldrar som försökt fly över gränsen från Mexiko är resultatet av president Trumps rasistiska klappjakt på migranter.
I april införde Trump en så kallad ”nolltolerans mot illegala flyktingar”. Den innebär att migranter från Latinamerika som försöker att korsa gränsen från Mexiko grips och åtalas. Eftersom barn inte kan häktas har 2 300 barn separerats från sina föräldrar och placerats i förläggningar. Både vuxna och barn tvingas leva under vedervärdiga förhållanden, trots att det enda ”brott” de begått är att söka sig från fattigdom, våld och förföljelse.
Den amerikanska militären har sagt sig vara redo att bistå Trump genom att spärra in 100 000 migranter i fyra ”tältstäder”, rapporterade SVT den 23 juni.
Att spärra in barn och separera dem från deras föräldrar är ett sätt att försöka avskräcka människor på flykt att ta sig till USA.
– Om du inte gillar det, smuggla inte barn över gränsen, citerade Aftonbladet USA:s justitieminister Jeff Sessions den 19 juni.
Detta påminner om den svenska regeringens så kallade signalpolitik, som handlar om att avskräcka flyktingar från att komma till Sverige genom att göra tillfälliga uppehållstillstånd till huvudregel och försvåra för familjeåterförening. Aftonbladets Wolfgang Hansson uppmärksammade de europeiska ledarnas hyckleri när de kritiserar Trumps flyktingpolitik, den 19 juni: ”Egentligen är det inte så mycket som skiljer de två kontinenterna åt.”
Även om Trump har trappat upp jakten på migranter är det ingen ny politik. Den 29 maj uppmärksammade Business Insider att även under Barack Obamas styre fängslades flyktingbarn, då tillsammans med sina föräldrar, i samband med att bilder från 2014 misstogs för att vara nya.
Kritiken mot Trump från Demokratiska partiets etablissemang är hycklande eftersom flyktingar spärrades in under liknande förhållanden som idag och utvisningarna av tusentals barn genomfördes även under Obamas styre.
Tidigare har USA-imperialismen försökt att ge sken av att stå för mänskliga rättigheter och värdighet, även om motsatsen har gällt i verkligheten. Trumps rasistiska politik är däremot uttalad och var ett vallöfte som han satte i verket från dag ett, genom att införa inreseförbud för alla med bakgrund i ett muslimskt land.
Att sätta barn till migranter i vad som kan liknas vid fångläger är en del av en hel politisk inriktning: I förra veckan deklarerade USA sitt utträde ur FN:s råd för mänskliga rättigheter och för ett par veckor sedan skakade Trump hand med Nordkoreas diktator Kim Jong-Un och beskrev mötet som ”en stor ära” och den framtida relationen dem emellan som ”fantastisk”. Samtidigt har han vänt ryggen till USA:s tidigare allierade, främst EU-länderna.
Att Trump lyckas genomföra mycket av sin politik avslöjar också den förre presidenten Barack Obamas ovilja att genomföra den ”förändring” som han gick till val på. Obamas misslyckanden att genomföra utlovade reformer – som gratis och allmän sjukvård – skylldes regelbundet på att presidenten saknar den makt som krävs, något som Trump har visat inte är sant.
Trumps nolltolerans har fått utstå massiv kritik, bland annat från FN och även från hans egen fru, och han har delvis tvingats att backa. Trump har gett order om att separationen av barn från sina föräldrar ska upphöra. Istället ska barnen spärras in tillsammans med sina föräldrar.
Den 23 juni tog myndigheterna fram en plan för att återförena barnen med föräldrarna, men bara om föräldrarna accepterar att lämna landet.
Centret för ”återförening och avlägsnande”, kallas migrationsmyndighetens kontor. Barnen hålls som gisslan för att migranter ska avsäga sig sin rätt att söka asyl, eftersom de hålls åtskilda ifrån sina barn under hela asylprocessen som kan ta månader eller år.
Den senaste tidens ökning av migranter från Latinamerika hänger ihop med decennier av nyliberal politik, dikterad från USA. Det så kallade kriget mot drogerna har eldat på gängkrigen i länder som El Salvador. Frihandelsavtal, som CAFTA, har bidragit till den amerikanska kapitalismens plundring av Mexiko och Centralamerika, och tvingat 200 000 bönder att lämna sina hem i jakten på nya jobb. Att bekämpa Trumps rasistiska politik hänger ihop med motståndet mot kapitalismen, som driver människor på flykt från plundring och global ojämlikhet. ■
