foto: RS Luleå
När Norrbottens handelskammare ordnade en konferens om frihandelsavtalet TTIP (mellan EU och USA) fick de både stöd och möttes av protester. S-ledda Luleå och Bodens kommuner gav ekonomiskt bidrag till konferensen medan Naturskyddsföreningen, Rättvisepartiet Socialisterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet protesterade utanför.
Som vanligt valde den ansvariga EU-kommissionären Cecilia Malmström att möta framför allt företagsledningar istället för löntagar- och miljöorganisationer.
Den enda ”löntagarrepresentanten” var TCO:s ordförande Eva Nordmark, som tillsammans med de övriga facktopparna skandalöst nog stöder TTIP-avtalet. På konferensen deltog också USA:s ambassadör Michael Punke, en statssekreterare och representanter för storföretag som Volvo, 3M och Liko Hill-Rom.
3M är det amerikanska jätteföretaget som har sålt det hälsofarliga brandsläckningsskummet innehållande de numera förbjudna perfluorerade ämnen som kommer att kosta många miljoner kronor att sanera från grundvatten runt om i Sverige, om det ens går.
Perfluorerade ämnen har mycket allvarliga effekter på hälsa och miljö och bryts troligen inte alls ned i miljön. Nyligen upptäcktes höga halter perfluorerade ämnen nära två brandövningsfält i Luleå och vid ett av dem har människor druckit ur förorenade brunnar i åratal.
Att sätta stopp för sådana farliga ämnen skulle företag enligt TTIP-avtalet kunna hävda vara ”ett handelshinder” och genom en speciell rättslig mekanism skulle företag kunna stämma en stat för ett sådant förbud. I liknande avtal i andra delar av världen har tobaksbolag stämt stater för deras antirökningskampanjer och oljebolag har stämt stater för miljökonsekvensutredningar som ”minskat deras vinster”.
Protesterna ägde rum under hela dagen, både utanför konferensen och när Cecilia Malmström talade på ett öppet möte under eftermiddagen.
– Det här avtalet gynnar storföretag på bekostnad av både miljö och människor, sade Jonas Brännberg från Rättvisepartiet Socialisterna till tv-kanalen 24 Norrbotten.
Att säga exakt vilka konsekvenser avtalet kan få är mycket svårt eftersom avtalsförhandlingarna är hemliga. Inte ens EU-parlamentariker har full tillgång. Det får endast läsa vissa handlingar, och då endast i speciella ”läsningsrum”, dit de inte får ta med anteckningsblock, mobiltelefoner eller assistenter som kan tolka det extremt svåra handelstekniska språket.
Var det lutar åt kan en dock utläsa från vem TTIP-förhandlarna har träffat. Mellan år 2012 och 2014 träffade EU-kommisionens handelsdepartmement 597 lobbyister för att diskutera TTIP-förhandlingarna. Av dem var 528 (88 procent) med företagslobbyister medan 53 (9 procent) var med i fackföreningar eller NGO:er. ■
