I över en månad har 12 000 arbetare på Tekel, det tidigare statliga tobaksbolaget i Turkiet, drivit en militant kamp för sina jobb. Det massiva stödet för deras kamp tvingade fackledningarna att utlysa en generalstrejk, något som regeringen när detta skrivs desperat försöker undvika.Den konservativa AKP-regeringen privatiserade 2008 det statliga företaget Tekel (tobak och alkoholsektorn) och sålde det till British American Tobacco, BAT. På mindre än tre år har BAT systematiskt minskat Tekels marknad för att själv komma in på den turkiska tobaksmarknaden.
Idag är den förre detta jätten Tekel nedläggningshotad och 12 000 arbetare skulle enligt planerna ha tvingats ut i arbetslöshet den 31 januari. Men man hade inte räknat med de anställdas beslutsamma kamp för att rädda sina jobb.
De första protesterna var en sittprotest utanför AKP:s partihögkvarter. Statsminister Recep Erdogan sa då i ett av sina tal: ”Jag kan inte ge jobb till alla som sitter vid min dörr.”
Men kort därefter växte protesterna enormt och den 16 december demonstrerade tusentals Tekelarbetare mot AKP i Ankara. Regeringen gick till attack med poliser med vattenkanoner och pepparsprej. Efter dessa attacker fick arbetarna mer och mer stöd, både från allmänheten och från andra arbetargrupper.
Regeringen vill behandla Tekelarbetarna efter lag 657 artikel 4c. Det är samma lag som under 2008 berövade 22 000 kommunarbetare deras rättigheter när de sparkades. Lagen behandlar enbart tillfälliga anställningar. Tekelarbetare, som är fast anställda, kommer att förlora en tredjedel av sina löner ifall deras anställningar omvandlas av regeringen enligt denna lag. De får dessutom försämrade arbetsvillkor, tvingas ta två månaders obetald semester och – framför allt – de förlorar sina avgångsvederlag.
När protesterna blev större skickade regeringen in polisen mot arbetarna och deras familjer.
Den 17 januari samlades hundratusentals arbetare och deras familjer från runt om i landet på Ankaras gator för att protestera mot fabriksnedläggningen.
Den fackliga centralorgaanisationen Türk-Is var huvudorganisatör för protesterna. Men deras syfte verkade endast vara att lätta på trycket underifrån. Något som inte gick hem hos Tekelarbetarna. Türk-Is ordförande, Mustafa Kumlu, försökte under sitt tal tona ner protesten och sa att den varken var politisk eller ideologisk.
När Kumlu lämnade talarstolen uppmanades arbetarna att stanna till konserten som Türk-Is planerat, men arbetarna hade en annan dagordning. Efter Kumlus tal tog Tekelarbetarna över scenen och krävde generalstrejk.
”Vi mottog batonger och pepparsprej från polisen, men vi ger inte upp. Regeringen försöker smutskasta vår kamp medan de gör affärer under bordet med sina släktingar och kapitalägare. Vi som har slitit för Tekel, vi som byggde upp företaget medan de lämnar företaget som råttor i ett sjunkande skepp, vi måste rädda Tekel. Inte för vår skull utan för våra barns och hela samhällets skull.”
Det tog en halvtimme innan Tekgıda-Is generalsekreterare Mustafa Türkel och Kumlu utlovade generalstrejk på grund av pressen från arbetarna.
Den 26 januari höll de sex olika fackliga orgnisationerna DISK, Memur-Sen, Kamu-Sen, KESK, Tekgıda-Is och Türk-Is ett möte om situa- tionen och om hur de kommer att agera. Resultatet blev att de har utlyst en endags generalstrejk den 3 februari och kommer att fortsätta förhandlingarna med regeringen. (Denna tidning går i tryck den 2 februari.)
Tekelarbetarna har tydligt visat en vilja att rädda sina jobb. Och de är inte ensamma i sin kamp, Istanbuls räddningstjänstpersonal och banverkets arbetare har genomfört solidaritetsprotester. Stöduttalanden för Te- kelarbetarnas kamp kommer från hela Turkiet och runt om i Europa. Från EU-parlamentet har Joe Higgins (CWI:s invalda EU-motståndare) pratat med och stöttat Tekelarbetarna.
Polisens attacker mot arbetare som försöker rädda sina jobb har väckt en ilska hos massorna. Arbetarklassen i Turkiet måste nu samla alla sina krafter för generalstrejken.
Det är ett unikt tillfälle för arbetar-na att visa sin politiska och samhälleliga styrka.
Generalstrejken utlystes på grund av kampen på Tekel, men kan få stöd i hela samhället på grund av den ekonomiska krisen och de enorma klassklyftorna. Liksom krav på förstatli- ganden av stora företag kan få stöd.
Som när arbetarna i Turkiet bildade den fackliga rörelsen DISK efter skomakarnas långa protestmarsch från Izmir till Ankara på 1960-talet, kan en generalstrejk vara fröet till bildandet av ett nytt arbetarparti.
Kaan Özsan
