Ukraina i kris: Desperat regim försöker vinna tid

2013-12-11 11:04:19


I veckor har det demonstrerats mot regeringens beslut att ta en ”paus” i för­handlingarna med EU.

Under måndagen inledde kravallpolis och specialstyrkor en storskalig attack mot  demonstranter och torgockupanter i den ukrainska huvudstaden Kiev.
Dagen innan hade uppemot 500 000 personer demonstrerat mot den sittande presidenten Viktor Janukovitj och att regimen valt nära samarbete med Putins Ryssland istället för avtal med EU.

Proteststormen, som har blåst som starkast över västra Ukraina, inleddes den 21 november som en spontan protest mot att regimen plötsligt meddelade att man tagit en ”paus” i förhandlingarna med EU. De första mindre protesterna följdes snabbt av återkommande massdemonstration-er jämte torgockupationer i Kiev och andra städer i västra Ukraina.
Däremot har protesterna varit få och små i södra och östra Ukraina som bebos i huvudsak av den ryskta­lande befolkningen. Något som inte ska tas som en intäkt för ett stöd till regimen, utan snarare som en skepsis mot vad ett EU-avtal skulle medföra.
Men för de hundratusentals som demonstrerat har nära band till EU uppfattats som såväl ett hinder mot ökad rysk dominans och auktoritär utveckling som ett hinder mot ekonomisk kollaps.

Till skillnad från den så kallade orangea revolutionen vintern 2004 gick människor inte ut på gatorna för att visa sitt stöd till något parti eller politiker.
”Ingen av oppositionspartierna tycks ha något större stöd från demonstranterna”, menade brittiska BBC från Kiev den 3 december. Bland helgens demonstranter fanns också en stark ovilja mot de extrema natio­nalisternas provocerande hållning och krossandet av Leninstatyn.
Den orangea revolutionen var en protest mot ett fuskartat presidentval. Protesterna ledde till att valet fick göras om där den provästliga Viktor Jusjtjenko vann presidentposten. Under sin tid vid makten gjorde han allt för att Ukraina skulle knytas allt närmare EU och Nato. Justjenkos korrupta regim röstades bort i valet 2010 och Janukovitj blev president.

Janukovitj, som framför allt hämtat stöd från den rysktalande befolkningen i östra Ukrainas industri­bälten, har under sin tid som president försökt gå en balansgång mellan rivaliserande imperialistiska makters strävan att fullt ut inlemma landet i sina respektive intressesfärer.
Både Västimperialismen och den ryska imperialismen kastar lystna blickar efter möjligheterna att kunna plundra landets potentiella rikedomar. Ukrainas geopolitiska läge gör att de rivaliserande makterna ser landet som en buffertzon av stor strategisk betydelse.

När EU år 2009 sjösatte sitt Öst­europeiska partnerskap var syftet att främst omfamna Ukraina. De förhandlingar som pågått sedan dess ledde fram till ett färdigt associeringsavtal, inklusive en form av frihandelsavtal, mellan EU och Ukraina. Det var bara det formella ­beslutet som fattades, vilket skulle tas vid EU toppmötet i Vilnius i Litauen den 28-29 november.
Men så kom Janukovitjs u-sväng, vilken omedelbart följdes av ­protester som bara växte i styrka.EU lockade med sänkta tullar samt ­investeringar och lån, men ställde också krav på mer nyliberalism. Och precis som från ryskt håll fanns också ett stort inslag av maktarrogans. För Ukraina står ”valet mellan stagnation med Ryssland eller modernisering med EU”, skrev utrikesminister Carl Bildt i Dagens Industri den 28 november.
Putins svar på Ukrainas ­närmande till EU och Nato var ekonomisk krigföring och uttalade hot om bestraffningsåtgärder och ”morötter” som löften om skuldavskrivning, subventioner och sänkta gaspriser.
Resultatet av den ekonomiska krigföringen är att Ukrainas handel med Ryssland har minskat med 25 procent sedan 2011. Allt för att tvinga Ukraina in i det block mot EU och Väst som Putin håller på att ­formera i form av en euroasiatisk tullunion med flera före detta ­sovjetrepubliker.
Möjligen går Ukraina med, men  det är långtifrån säkert. Regimen är kraftigt försvagad och vill inte helt stänga dörren till EU. Janukovitj är en cynisk maktpolitiker som mycket väl kan tänkas vilja använda uppgörelsen med Putin som ett påtryckningsmedel i framtida förhandlingar med EU.
En fortsatt imperialistisk kapplöpning om Ukraina är att vänta, vilket riskerar att, om inte arbetarklassen kan enas, ytterligare söndra landet.

Varken EU eller Putin har något att erbjuda Ukrainas massor.
Det har inte heller något av de politiska partierna, som alla förenas av sina band till den gangsterkapitalism som har vuxit fram.
Det är den inhemska elitens politik och plundring med stöd av olika imperialistiska makter som har ruinerat landet. Ukrainas ekonomi har krympt fem kvartal i rad och står på randen till en statsbankrutt. Bara en enad socialistisk rörelse kan hindra den hotande katastrofen och bygga ett nytt och verkligt fritt Ukraina.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!