foto: Elias Theodorsson
Förortsmarchen i Göteborg protesterade mot nedrustningen av förorterna.
”Hårdare krav” har blivit integrationsminister Erik Ullenhags (FP) refräng. Nu hotar han med indragna bidrag om en nyanländ flykting tackar nej till ett jobb. Men han kan inte säga om det finns någon som har gjort det.Aftonbladets ledarsida försökte kolla. Varken Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Statistiska centralbyrån (SCB) eller Arbetsförmedlingen har några fakta. ”Erik Ullenhags pressekreterare säger utan omsvep att de inte grundat förslaget på några siffror. De har inga. Finns då problemet över huvud taget?”
Det är i en stort uppslagen och spridd debattartikel i DN den 2 september som Ullenhag presenterar ett av förslagen i regeringens budget.
I artikeln uppges de nyanländas låga utbildningsnivå och ovilja att flytta som orsaker till deras arbetslöshet. Hot om indraget bidrag presenteras därför som att ”stärka arbetslinjen”.
Under andra kvartalet 2012 var 425 000 arbetslösa, enligt SCB:s arbetskraftsundersökning. Arbetslösheten var 8,3 procent. Bland 15-24-åringar var 52,1 procent arbetslösa, varav hälften studerade på heltid. Bland utrikes födda var arbetslösheten 15,8 procent.
Beror arbetslösheten på att kraven på de arbetslösa är för mjuka?
Under första kvartalet var 114 000 långtidsarbetslösa. Det vill säga: de som redan pressas av ”hårdare krav” har varit utan jobb i över ett halvår.
Det regeringen säger sig erbjuda till nyanlända, vid sidan av ”hårdare krav”, är 6 000 praktikplatser. Ullenhag vill också införa ett praktiskt basår med begränsad svenskundervisning ”inriktad mot behoven på den arbetsplats där arbetsträningen bedrivs”. Skryt om att dessa båda projekt kostar 880 miljoner kronor under fyra år är helt obefogat. 220 miljoner kronor per år motsvarar 0,3 procent av statsbudgetens kostnader för en arbetsmarknad på 68,6 miljarder kronor (2010).
Kampen för jobb handlar om att stoppa nedskärningar och nedläggningar, och att bygga ut offentlig service och infrastruktur. Det kräver en demokratisk planering av de resurser som idag finns hos spekulanter och storföretag. Det kan bara uppnås av en kämpande gräsrots- och arbetarrörelse, i strid mot regeringen och kapitalet.
Påstådd satsning på ”utsatta stadsdelar”
Regeringens ”satsning” på utsatta stadsdelar betyder 6 miljoner kronor vardera per år till de 15 stadsdelar som berörs. Det kan jämföras med att enbart Tensta stadsdelsnämnd har en budget på 960 miljoner kronor i år.Integrationsminister Erik Ullenhag slog på stora trumman när ”satsningen” presenterades. Pengarna påstods kunna ”lyfta stadsdelarna” och ”minska utanförskapet”. Stadsdelarna – t ex Tensta och Rinkeby i Stockholm, Ronna och Hovsjö i Södertälje, Herrgården och Södra Sofielund i Malmö, samt Västra och Östra Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården i Göteborg – ska dessutom tävla med varandra om pengarna.
Regeringen döljer det verkliga läget – den högerpolitik som skär ner på jobb och service i just dessa förorter.
– Här i Tensta har de kört över elever, föräldrar och personal i frågan om nedläggningen av Bussenhusskolan med argumentet om att det kostar för mycket, säger Lucia Collazos i Rättvisepartiet Socialisterna Tensta.
En statlig utredning har samtidigt presenterat ett förslag om ”frizoner” i förorterna. Det skulle betyda att företag skulle slippa 70 000 kronor i arbetsgivaravgift per år för varje anställd i dessa förorter.
Men det finns inget som säger att det skulle skapa nya jobb, vilket har visats när liknande system har införts i andra länder, t ex Frankrike och England.
Snarare blir det som med den sänkta restaurangmomsen och sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar, ett bidrag från skattepengar till företag som redan har anställda. Det öppnar för än mer skilda villkor på dagens redan splittrade arbetsmarknad.
För att skapa nya jobb behövs en demokratisk planering och genomgång av behoven, inte bidrag till företagen.
Per-Åke Westerlund
RS / Offensiv står för ▼
- Rusta upp bostadsområden och förorter. Fritidsgårdar och föreningslokaler i alla stadsdelar. Mindre klasser och barngrupper i skola och barnomsorg.
- Arbete åt alla till avtalsenliga villkor och löner.
- Rusta upp skolan. Svenskundervisning för alla efter behov. Stoppa privatiseringarna inom skolan.
- Studielön för vuxenstuderande. Rätt till svenskstudier på dagtid för arbetande, med bibehållet jobb och lön.
- Satsning på tolkar och översättningar.
- Det finns pengar – låt storföretag och banker betala.
