Polisen har gripit en person som misstänks vara den så kallade ”Hagamannen”, som mellan 1998 och 2005 misstänks för åtta överfall och våldtäkter i Umeå. Det sist kända dådet, i december 2005, var speciellt våldsamt. Detta dåd skedde efter ett uppehåll på fem år, då inga anmälda brott ansågs tyda på inblandning av Hagamannen.
I Sverige är utredningen, enligt Västerbottensnytt, den största som Riksmordkommissionen varit inblandad i sedan mordet på Olof Palme. Jakten på Hagammannen har inneburit den största polisinsatsen någonsin i Västerbotten. Några siffror: 2 500 personer har förhörts, varav vissa flera gånger – enbart sedan december 2005 har 1 400 personer förhörts. 777 personer har DNA-testats och 30 poliser har jobbat med fallet kontinuerligt – ibland har uppemot 50 personer varit involverade.
Stor utredning
Gripandet skedde efter ett tips från en privatperson. Genom ett
DNA-test kunde den nu gripne knytas till dåden. Han är häktad
på sannolika skäl för tre fall: en våldtäkt
samt försök till mord och grov våldtäkt i två fall.
–
Under resans gång kan fler fall komma att knytas till den misstänkte,
säger åklagare Annika Öster i Västerbottens-Kuriren
(VK) 1 april.
Mannen hävdar dock att han är oskyldig och det förtjänar
att påpekas att han ännu inte är dömd, utan fortfarande
misstänkt. Detta tenderar media som vanligt att glömma. DNA-testet
uppges dock ha fått betyget ”med visshet” av Statens
kriminaltekniska laboratorium. Högsta träffsäkerheten
på en åttagradig skala. Dessutom uppger polisen att de har
andra indicier som pekar mot mannen. Sannolikheten att de hittat rätt
person verkar stor.
Rädsla begränsar
Många i Umeå, inte minst kvinnor, känner förstås
idag en stor lättnad. Brottslingar som begår överfallsvåldtäkter
av den typ Hagamannen genomfört är visserligen mycket ovanliga
(de utför bara cirka tio procent av de anmälda våldtäkterna),
men de påverkar ändå vardagen för alla tjejer och
kvinnor. Man är rädd och ändrar sitt beteende: stannar
hemma, åker taxi, går hem tillsammans med kompisar eller
ber att pojkvännen kommer och möter. Rörelsefriheten begränsas.
Brutaliteten i den sista våldtäkten i december har gjort det
hela extra skrämmande.
Samtidigt är det förstås helt fel att, som bland annat
Västerbottens-Kuriren gjort, basunera ut att ”Umeås
kvinnor kan andas ut” (30 mars). När reportern Karin Hörnfeldt
i samma tidning skriver att ”kvinnorna kan känna sig trygga
igen” och att ”Vi återtar makten över vår
stad igen” undrar man vilken planet hon kommer ifrån. Vilka ”vi” ?
Bara för några veckor sedan försökte tre män
våldta en kvinna i centrala Umeå. För att inte tala
om det vanligast förekommande våldet mot kvinnor: det som
pågår innanför hemmets väggar. Ofta i tysthet,
utan stora rubriker. Kvinnorna som utsätts för detta våld
kan inte känna sig trygga bara för att Hagamannen nu troligen är
gripen.
Mediacirkus
Mediacirkusen kring gripandet har förstås varit, och är,
enorm. Att Expressen snabbt valde att publicera både namn och bild,
bekräftar denna tidnings vidriga hyenamentalitet. Man bortser totalt
från hur den misstänktes barn, sambo och övriga omgivning
drabbas. Man bortser från att den gripne ännu inte är
dömd.
Att öka lösnummerförsäljningen är det enda som
gäller. Åklagaren menar nu också att publiceringen kraftigt
har underminerat utredningen, detta då värdet av så kallade
fotokonfrontationer sjunker – alltså när de kvinnor
som blivit överfallna får se en bild av den misstänkte
för att eventuellt kunna identifiera honom.
Rapporteringen i lokala media är också fortfarande omfattande.
Man försöker hitta nya vinklar hela tiden. Ändå har
man tack och lov varit förhållandevis återhållsamma.
Är ”Hagamannen” ett ovanligt fall? Ja, delvis. Inte i bemärkelsen
att det inte finns fler män som våldtar och misshandlar kvinnor.
Exempel på denna extrema form av kvinnoförtryck finns nästan
varje dag i media. Ändå kan man inte säga att ”Hagamannen” är
någon vanlig våldtäktsman. Han har begått ett
stort antal brutala brott under mycket lång tid. Om den gripne
nu visar sig vara rätt person, så har han dessutom under denna
tid klarat att leva ett avancerat dubbelliv. Med jobb, familj och fritidsintressen.
Tragedi
Chocken för anhöriga, grannar och arbetskamrater blir förstås
extrem, vilket gör det hela extra tragiskt.
Elever på Hagaskolan satte ord på en del av tragedin i VK
1 april:
–
Det måste vara värre att få reda på att ens pappa är
Hagamannen än att han dör.
Hur detta kunde ske, och varför ingen märkte något, är
frågor som många ställer sig idag. Bakom brotten döljer
sig en människa. Vilken ångest, frustration, aggressivitet
eller maktbehov som drivit honom kan vi inte veta. Allt blir bara spekulationer.
Det vi vet är att väldigt många människor har drabbats.
Det vi vet är att våldet mot kvinnor fortgår. Just i
detta fall kan vi nu bara hoppas att polisen gripit rätt person.
Vi hoppas även att alla drabbade får allt det stöd de
behöver, både offer och mannens anhöriga. Samtidigt måste
kampen mot det våld och de våldtäkter som dagligen drabbar
kvinnor fortsätta.
Ingrid Eriksson
