| FILM | Flickan som lekte med elden |
| Längd | 129 min |
| Regi | Daniel Alfredson |
| I rollerna | Noomi Rapace & Michael Nyqvist |
Datahackaren Lisbeth Salander gick ur den första boken, Män som hatar kvinnor, som miljonär efter att ha länsat kontot för affärsmannen Wennerström – men när Lisbeth kommer till- baka från ett års utlandsvistelse finner hon sig snart vara jagad för tre mord.
I Män som hatar kvinnor är skurkarna män med en hög status i samhället som förtrycker och utnyttjar kvinnor. I boken Flickan som lekte med elden fördjupas granskningen av kvinnohatande män på maktpositioner i samhället; inom psykiatrin, poliskåren, Säpo och vidare ner på skumrasknivå med trafficking och knarkhandel.
Författaren Stieg Larsson var tidigare trotskist och grundaren av tidskriften Expo som kartlägger höger- extrema rörelser i Sverige. I sin Millenniumtrilogi tar deckarserien avstamp på redaktionen för den samhällskritiska lilla tidskriften Millennium, där redaktören Erika Berger, journalisten Mikael Blomqvist och två till arbetar.
I den första boken avslöjar Mikael Blomqvist en jättehärva med seriemord, korruption och nazism inom Vangerkoncernen. Till sin hjälp har han högintressanta Lisbeth Salander, en stenhård och känslokall researcher och datahackare i världsklass.
I den andra boken är scoopet till Millennium en traffickinghärva, men det är Lisbeth som kommer att stå i fokus.
En fruktansvärt grym historia om rättsliga övergrepp mot ett barn börjar nystas upp i rasande takt i Flickan som lekte med elden.
Liksom flera kritiker har lyft fram lyckas Stieg Larsson väcka ens radikalfeministiska ådra när Lisbeth Salander tvingas ta itu med sitt förflutna en gång för alla. Något som regissören Daniel Alfredson inte helt lyckas med.
Lisbeth är en antihjälte – överintelligent, med fotografiskt minne och otroligt kvick. Hennes till det yttre späda kropp vägs upp av en snabbhet som fintar bort de flesta. Detta gäller även i boxningsringen, då ett oväntat inslag är hennes vänskap med Paolo Roberto. Vänskap i den mån Lisbeth kan ha vänner vill säga. Som hennes tidigare förmyndare Holger Palmgren i boken förklarar för Mikael Blomqvist har Lisbeth varit med om många orättvisor, men hon är inte normal. Lisbeth har inte samma emotionella kompetens som en vanlig människa, vilket delvis också gör henne än mer intressant. För hon är ingen superhjälte.
Filmatiseringen av Flickan som lekte med elden lyckas med Noomi Rapaces suveräna skådespel förmedla de känslor Lisbeth känner. Men detta tas helt ur sitt samanhang i de actionscener som avlöser varandra på löpande band. Något som Rapace lyckas förmedla sämre är de känslor Lisbeth inte känner, som när hon likgiltig ställer ”sadistiska svin och våldtäktmän” mot väggen. Att förstå vem den totalt icke utseendefixerade (men i filmen supersnygga!) Lisbeth Salander är måste vara svårt om man inte har läst boken. Sexscenen mellan Lisbeth och en gammal bekant, Miriam Wu, blir också fullkomligt lösryckt.
Den nedtonade Mikael Blomqvist, spelad av Mikael Nyqvist, har inte den minsta attraktionskraft i filmen till skillnad från kvinnokarlen i boken. Av de dussintals biroller som porträtteras i boken finns inte en enda intressant gestaltning kvar i filmen. Tydligast blir det i bilden av skurkarna – en gammal sovjetagent som sitter som kung i den undre världen i Sveri-ge, en blond jätte som inte känner någon smärta och ett gäng mc-knuttar. Skurkprofilerna blir tvivelsutan parodiska när deras eget perspektiv försvinner.
Böckernas svaghet med de konstanta språkliga upprepningarna går dock igen i filmen med detta evinnerliga fikande, och de mysiga bilderna på Söder i Stockholm känns blasé. Ljud, bild och klippning är proffsigt, men manuset är svagt. Jag hade velat ha fler perspektiv, mer djup och mer av Stockholms bakgator och en tuffa-re yta för en tuffare deckare.
Medan den första boken är mer fristående hänger de två sista böckerna i trilogin tätt ihop. Knappt hade jag läst sista bladet i Flickan som lekte med elden innan jag var på väg att inhandla den sista boken, Luftslottet som sprängdes. Min otålighet inför sista filmen är inte lika hög, men jag lär nog inte vara sen med att springa till biosalongen när det är premiär för den sista filmatiseringen!
Lina Westerlund
