foto: Bob Simpson / Flickr CC
Snabbmatsarbetare har varit en av de yrkesgrupper som kämpat för 15 dollar i timmen. Över hela USA kokar ilskan mot sexismen och högerpolitiken.
På Donald Trumps första dag som president deltog miljoner människor i kvinnomarscher över hela USA för att uttrycka sitt hårda motstånd mot Trumps sexism och trångsynthet. Sedan dess har #metoo-rörelsen framträtt i hela USA med kvinnor som delar sina historier och kräver ett slut på sexuella trakasserier och våld. Hundratusentals kom ut till årets kvinnomarscher med en hunger för att ta rörelsen framåt.
De bästa delarna av den amerikanska radikala vänstern stod i spetsen i striderna för kvinnors rättigheter, särskilt när det gäller att organisera extremt utnyttjade kvinnliga arbetare. IWW och socialistiska aktivister som Elizabeth Gurley Flynn spelade till exempel en nyckelroll i den berömda ’Bröd och rosor’-strejken 1912 av invandrarkvinnor som var textilarbetare i Lawrence, Massachusetts.
Det var också Socialist Party som organiserade den första kvinnodagsmarschen 1909 i New York och inspirerade den socialistiska internationalen att anta den som en internationell aktionsdag för arbetarklassens kvinnor det följande året.
Revolutionära socialister inklusive Marx och Engels såg kvinnors förtryck som sammanvävda med klasssamhällets hela historia. De drog slutsatsen att medan vi kämpar med näbbar och klor för varje möjligt framsteg för arbetande kvinnor idag, kan full befrielse bara vinnas genom att bryta kapitalisternas makt.
För att bygga vidare på #metoo-dynamiken behöver en växande kvinnorörelse kämpa mot alla former av sexism som drabbar majoriteten av USA:s kvinnor, som brist på bostäder de har råd med, låga löner och brist på högkvalitativ reproduktiv vård. Att 54 procent har upplevt ”oönskade och olämpliga sexuella handlingar” någon gång i sitt liv visar hur sexuella trakasserier och övergrepp är några av de starkaste exemplen på våldet som kvinnor utsätts för under kapitalismen. Men attackerna slutar definitivt inte där och inte heller vår rörelse.
När kvinnor är fast i våldsamma och missbrukande relationer tillfrågas de ofta ”varför stannade du?”. För många är svaret att de inte har råd att lämna. Det finns en stor brist på prisvärda bostäder i många större städer. Det finns inte bara risk för att bli hemlös efter att ha lämnat en missbrukande partner – att anmäla en partner för våld kan dessutom leda till vräkning. Kvinnornas rörelse bör kämpa för hyrestak och offentligt finansierade bra bostäder betalda genom att beskatta de superrika.
Kvinnor – särskilt svarta och latino – utgör en majoritet av lågavlönade i USA. Kvinnor utgör 58 procent av dem som arbetar i yrken som betalar mindre än 11 dollar per timme (cirka 90 kronor) och 69 procent av dem i yrken som betalar mindre än 10 dollar (82 kronor). Majoriteten av dessa kvinnor är singlar och nästan en tredjedel har ett eller flera barn hemma. De låga lönerna till miljontals fattiga kvinnor i arbetarklassen innebär extrem otrygghet vad gäller både matförsörjning och bostad.
Överutnyttjande har alltid varit avgörande för kapitalisternas förmåga att tjäna vinster. Rasism och sexism är viktiga verktyg för att hålla arbetande människor splittrade. Med kvinnor som utgör en majoritet av lågavlönade, bör kvinnorörelsen gå med i den energiska kamp för 15 dollar i timmen i minimilön (cirka 123 kronor) som har vunnit stora segrar i städer över hela landet.
Nästan 20 miljoner amerikanska kvinnor i åldrarna 13-44 år som är i behov av offentligt finansierade preventivmedel saknar tillgång till kliniker som tillhandahåller dem.
Trump och det republikanska partiet har upprepade gånger angripit särskilt Planned Parenthood (federal vårdgivare i USA som arbetar för sexuell och reproduktiv hälsa) och kvinnors rätt till abort.
#metoo-rörelsen har framgångsrikt avsatt seriemissbrukare som Larry Nassar och Harvey Weinstein, vilket har gett självförtroende åt miljontals kvinnor som vill kämpa mot sexism på alla fronter.
Kampen för bra bostäder, 15 dollar i timmen i minimilön och vård för alla, liksom reformer för att hantera sexuellt våld och trakasserier på arbetsplatserna, kräver att kvinnors rörelse kopplas samman med den bredare arbetarklassens kamp, särskilt svarta personers, invandrares och ungdomars.
Förutom en massrörelse behöver vi ett nytt oberoende parti som verkligen företräder arbetarklassens folk, till skillnad från Demokraterna, som av tusen trådar är bundet till finansbolag och storföretag. ■
