Första maj, med över 3 500 demonstrationer över hela landet, var ett blygsamt men viktigt steg framåt i kampen mot Trump. (I USA är den 1 maj ingen helgdag). För första gången på 20 år blev första maj en dag där arbetare lade ned arbetet och hundratusentals gick ut på gatorna.
Runt om i landet var Socialist Alternatives medlemmar med i organiserandet av strejker, sjukskrivningsaktioner, walkouts på skolor och universitet.
Leah Stevens (Socialist Alternative, ISA i USA)
Även om deltagarantalet var lägre än vid de rekordstora ”No Kings”-protesterna, var beslutsamheten i flera aktioner, framför allt de begränsade strejkåtgärderna och arbetsnedläggelserna som ägde rum, mycket betydelsefulla. Samtidigt hindrades, föga förvånande, den potential som fanns till ett större första maj av fackledningens ovilja att satsa helhjärtat på att organisera en landsomfattande strejk.
Men till följd av kampanjer som organiserats underifrån genomfördes aktioner på flera arbetsplatser – från anställda på cafékedjor i Madison (delstaten Wisconsins största stad) och lärare i delstaten North Carolina som sjukanmälde sig och demonstrerade i Raleigh till de strejker som medlemmar i fackföreningen UNITE Here Local 17 genomförde på två hotell i Minneapolis. Strejker och sjukskrivsningsaktioner från arbetare åtföljdes av elev- och studentstrejker på hundratals gymnasier och universitet.
I många städer stod lärare i det främsta ledet. I Madison resulterade en outtröttlig kampanj från aktivister i lärarfacket Madison Teachers Inc (MTI) för en sjukskrivningsaktion på första maj till att stadens skolstyrelse ställde in all undervisning under den dagen.
Klimataktivister från Sunrise Movement planerade aktioner från kust till kust
Andra små men betydelsefulla direkta aktioner mot miljardärerna och deras företag ägde rum över hela landet. Klimataktivister från Sunrise Movement planerade aktioner från kust till kust, hindrade trafiken till San Franciscos flygplats i tre timmar och blockerade alla ingångar till New York-börsen.
På första maj var budskapet från många av de tal som hölls av fackliga ledare och representanter från det demokratiska partiets företrädare detsamma: håll ut till mellanårsvalet i november och håll hoppet uppe om att vi kan återta några mandat. Men mot bakgrund av allt som har hänt under de senaste sex månaderna – ICE:s kidnappningar och mord, nya krig och avskaffandet av grundläggande demokratiska rättigheter – är det outhärdligt och ohållbart att vänta ytterligare sex månader.
De strejker som ägde rum på första maj behöver nu följas av nya, större strejker. I kampen mot det existentiella hot som Trump och extremhögern utgör kan vi inte lita på Demokraterna, utan kampen mot Trump måste kopplas till behovet av en självständig klasspolitik och bygget av ett nytt kämpande parti. Slutligen måste vår kamp vara socialistisk, en kamp som tar sig an det kapitalistiska system som fött trumpismen.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.