
Det är som den populära filmaren och Obamaanhängaren Michael Moore skrev på sin hemsida, att ”Om du…. Tillkännager att du utökar, snarare än drar tillbaka, trupperna i Afghanistan, så är du den nya krigspre- sidenten. Kort och gott.”
USA har redan kastat bort 232 miljarder dollar (1 710 miljarder kronor) på kriget i Afghanistan och tusentals liv har gått till spillo under åtta år av krig och för vad? Afghanistan är och förblir fjärde fattigaste landet i världen – och det näst mest korrupta (Transparancy International, den 17 oktober 2009).
Samtidigt som Obama tlillkännagav att han trappar upp kriget lovade han att ska dra tillbaka sina trupper från Afghanistan i juli 2011, med lanseringen av upptrappningen som ett sätt att få en snabbare avslutning på kriget.
Dock kommer enligt försvarsministern Robert Gates ”endast en ’handfull’ USA-trupper att lämna Afghanistan under 2011.”
Dessutom har den pensionerade generalen James Jones (Obamas nationella säkerhetsrådgivare) sagt till CNN att ”Vi har strategiska intressen i Sydasien som inte bör mätas i egenskap av bestämda tidsrymder. Vi kommer att befinna oss i regionen under lång tid” (New York Times, den 6 december 2009).
Skälet till att kriget fortsätter är USA:s rädsla för att tappa kontrollen över Centralasien och Mellanöstern, särskilt över oljereserverna, som är av livsavgörande strategisk betydelse för USA-imperialismen.
Eftersom USA redan vacklar på grund av den katastrofala invasionen av Irak har man inte råd med att samtidigt medge sitt nederlag i Afghanistan. Utöver detta så fruktar Obama och Demokraternas ledande strateger för att de i kommande val ska bli stämplade som ”svaga i försvarsfrågan” av Republikanerna (även om detta beslut kommer att ytterligare spä på den växande desillusioneringen inom Demokraternas bas).
Liknande överväganden drev ner Johnsonadministration i Vietnamkrigets träsk under 1960-talet, till en fruktansvärt hög kostnad för det vietnamesiska folket och för de sociala programmen i USA.
Samtidigt som Obama satsar mer pengar på krig drabbas arbetare och deras familjer i USA av arbetslöshet och nedskärningar av den sociala servicen, ökade skolavgifter o s v.
Obamaadministrationen har uppmanat alla inrikes myndighetsorgan att förbereda för utgiftsstopp eller nedskärningar på 5 procent under år 2010, enligt nbyhetsbyrån AP den den 13 november 2009.
Militärutgifterna känner emellertid inte av några sådana begränsningar. Obamas är ”på väg att spendera mer på försvaret, i fast penningvärde, än någon annan president har gjort under någon mandatperiod sedan andra världskriget” (nyhetssajten Government Executive).
Men som Michael Moore skrev i ett öppet brev till Obama angående Afghanistan, ”Fråga dina dina grannar i Chicago och föräldrarna till till de unga män och kvinnor som skickas att kämpa och dö om de vill ha fler miljarder utlagda på och fler trupper skickade till Afghanistan. Tror du att de kommer att säga, ’Nej, vi behöver inte sjukvård, vi behöver inga jobb, vi behöver inga hem. Gå du bara vidare, herr president och skicka våra rikedomar och våra söner och döttrar utomlands, därför att vi behöver inte dem heller’” (MichaelMoore.com, den 30 november 2009).
Obamas truppupptrappning kommer inte att tillhandahålla någon lösning på problemen i Afghanistan. Den kommer enbart att leda till ökat våld och dra USA ännu djupare ner i ett träsk, utan något slut i sikte.
Antikrigsrörelsen behöver reorganisera sig själv för att bygga upp starkast möjliga rörelse emot detta krig. Den växande oppositionen emot kriget bland vanliga amerikaner, för att inte tala om bland folk i hela världen, tillhandahåller en enorm möjlighet om aktivister är beredda att ta den. Det kommer redan nu uppmaningar till riksomfattande demonstrationer den 20 mars, på den sjunde årsdagen av USA:s invasion av Irak.
I slutänden kommer stoppandet av kriget i Afghanistan och av USA-imperialismens fortsatta brott att kräva en verklig utmaning av tvåpartisys- temet.
Det faktum att Demokraterna nu kontrollerar Vita huset och Kongressen och ändå fortsätter att trappa upp kriget visar på tvåpartisystemets bankrutt.
Dan DiMaggio
Socialist Alternative (CWI i USA)