Vad väntar efter valet?

I valet gjorde Socialdemokraterna klart att om partiet får bilda regering kommer det inte bli någon avgörande politisk kursändring. I Socialdemokraternas program fanns, som Arbetet skrev i en ledarkommentar, ”ingen konkret idé om hur samhället bör se ut” under en ny S-ledd regering.

Av Per Olsson // Ledare i Offensiv

För att ytterligare understryka att socialdemokratins högerkurs ligger fast gjordes ständiga samarbetsinviter till inte minst Kristdemokraterna, men också till Moderaterna i exempelvis energifrågan (mer kärnkraft).

Och för att hålla humöret uppe på kapitalister och de rika avvisade S varje förslag till ökad förmögenhetsskatt och miljardärsskatt. I valets slutskede aviserade S-ledningen att man även var beredd att dra tillbaka det egna förslaget om en högst tillfällig skatt på storbankernas ”övervinster”. I Dagens Industri skrev Mikael Damberg, Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson, att bankskatten kanske inte behövs. ”Han verkar mena att om bankerna är snälla och går lite sämre så slipper de skatten”, skrev Sydsvenskan i en ironisk men sann kommentar under rubriken ”S har pyspunka – de vill ju inget”. Bristen på politiska utfästelser var ett led i S-ledningens strävan att tona ner förväntningarna om vad ett regeringsskifte skulle innebära.

Vilken regering som än bildas har att regera i en värld som bara blivit farligare och mer konfliktfylld sedan valet 2022.
Det kommer inte att dröja länge innan den nya regeringens smekmånad är över.
Den nya regeringen kan heller inte vänta sig någon draghjälp från en fortsatt uppåtgående konjunktur. Utan mycket pekar mot att den ökade ekonomiska tillväxten under andra kvartalet i år, då svensk ekonomi, mätt som bruttonationalprodukten BNP, växte med 3,3 procent i årstakt, inte blir varaktig. Men denna tillväxt märktes inte i minskad arbetslöshet, utan arbetslösheten idag är lika hög som i januari.

Redan i höst kan inflationen (prisökningarna) och räntorna börja stiga, som en följd av att världsekonomin tyngs ner av skulder och de prischocker som bland annat kriget i Mellanöstern orsakat.

Krisen på världens obligationsmarknader, som har sin grund i de växande skuldbergen och därmed ett stadigt ökat lånebehov samt inflation och stagnerad tillväxt, har pressat upp räntorna världen över till den högsta nivån på två decennier. De stigande räntorna kan till sist bli det som knäcker den AI-drivna börsuppgången.
”Kalldusch efter sommaren. Den förväntade lättnaden uteblev. Växande statsskulder, höga energipriser och ihållande inflationsoro trycker nu upp de europeiska obligationsräntorna över hela linjen. Enligt en analytiker har världen gått in i en ny makroekonomisk regim, där låntagare över hela kontinenten får vänja sig vid högre lånekostnader under överskådlig tid”, kommenterade ekonomisajten Realtid den 11 september. Det ger med viss fördröjning en bild av vad som väntar även här.

I likhet med tidigare regeringar kommer den nya regeringens svar på de krissignaler som de så kallade globala marknaderna sänder att bli i form av skärpt åtstramningspolitik. De väldiga och växande bördorna som den militära upprustningen lägger på samhällsekonomin och statskassan bidrar dessutom till att framtidens åtstramningar kan bli än mer kännbara för välfärden och samhällsekonomin.

Det är en lättnad att Tidögänget förlorat valet, men behovet av att bygga vidare på initiativ som tagits till att bygga en vänster vid sidan av Vänsterpartiet och det gräsrotsmotstånd som exempelvis formats i kampen mot utvisningar och för en human migrationspolitik har inte blivit mindre viktigt.

Genom att bygga kampen nu kan fronten mot framtida attacker byggas och grunden breddas till en ny socialistisk vänster.