Idag erkänns våld i samkönade relationer som ett problem i lika allvarlig grad som mäns våld mot kvinnor, på pappret. Det är skrämmande att se att detta problem ligger i skuggan och inte alls är lika omtalat och upplyst som mäns våld mot kvinnor.
Man ser tydligt faran i det heteronormativa samhället vi lever i, där alla är heterosexuella tills man säger någonting annat. Detta handlar inte bara om att man ständigt måste komma ut och alltid bära garderoben på ryggen, utan det är också en livshotande fara för de personer som lever i ett misshandelsförhållande med en partner av samma kön.
Enligt rapporten ”våldsamt lika och olika – en skrift om våld i samkönade relationer” känner sig uppemot 20 procent av de tillfrågade utsatta för psykiskt kontroll. 20 procent svarade också att de var eller hade varit utsatta för fysikskt våld av sin nuvarande eller tidigare partner.
Det är inte ovanligt att misshandelsoffer inte anmäler partnern de blir utsatta för våldet av. Men som hbt-person är man extra rädd för det bemötande man kan få utav polis, sjukhus och även jourer utav olika slag. Därför är det viktigt att personal får hbt-kompetens för att motverka att våldsoffer blir felaktigt bemötta.
Det finns flera skrämmande exempel:
Två kvinnor lever i en relation med varandra, låt oss säga att den ena heter Maria och den andra Pia. Maria blir misshandlad av Pia. Hon blir allvarligt misshandlad och ambulansen kommer. Båda får åka i samma ambulans till sjukhuset. Maria hamnar i akuten och Pia kan gå dit och säga:
– Kan jag få komma in och hälsa på min väninna?
Hon bli insläppt och allt läkarna säger är:
– Ta hand om Maria nu och se till att inget mer händer.”
Sjukhuspersonal skickar hem en patient till den kvinna som har misshandlat henne, till den relation där hon måste frukta för sitt liv varje dag.
Det här är inte bara en historia, utan sådant händer. De här misstagen gör sjukhus, poliser och jourer.
Vi måste ta upp de här problemen och föra fram dem i ljuset. Flera personers liv är i fara och de lämnas utan hjälp på grund av det heteronormativa samhället.
Sara Lindelöf
