
Det avslöjar straffrättsprofessor Madeleine Leijonhufvud i en debattartikel i SvD den 27 december. Redan idag avstår de flesta från att anmäla våldtäkt för att de förväntar sig att bli misstrodda och kränkta. De som anmäler möter först poliser och åklagare och blir ofta misstrodda av dem, mindre än nio av tio anmälda fall går vidare till rättegång. Har man väl lyckats ta fallet till domstolen ifrågasätts kvinnans trovärdighet utifrån klädsel, sexliv, alkoholvanor och så vidare. Om hon uppfattats som flörtig, hade kort kjol på sig eller har haft många sexpartners uppfattas hon som mindre trovärdig. Man kan fråga sig vem det är som står inför rätta egentligen, den åtalade eller brottsoffret?
Tidigare har vägledande regler för god advokatsed uppmanat till att inte ställa dessa irrelevanta frågor. De reglerna ska nu tas bort, vilket sannolikt kommer att göra kränkningarna av våldtagna kvinnor ännu vanligare. Förändringen av regeln om god etik för advokater säger bland annat att ”klientintresset prioriteras. Kravet på måttfullhet får inte ställas så högt att advokaten hämmas i sitt agerande för detta intresse”. Alltså om det ligger i klientens intresse att kvinnan hor-stämplas i rättssalen så får advokaten göra det.
Advokater och domare tillåts utnyttja och spä på sexistiska attityder om att kvinnor är sexuellt tillgängliga för män tills motsatsen har bevisats. Istället borde utgångspunkten alltid vara att för att ha sex krävs samtycke.
Karin Wallmark