foto: Lina Rigney Thörnblom
RS kommer att stödja och knyta samband med varje steg av verklig rörelse som med Karl Marx ord kan vara viktigare än hundra program.
Visst fanns det några få små glädjeämnen i riksdagspartiernas valresultat, som ett litet uppsving för Vänsterpartiet, en tillbakagång för Moderaterna och en något mojnande vind i seglen för Sverigedemokraterna. Men den lilla suck av lättnad som några kan ha dragit är förhastad när Löfven och den socialdemokratiska partiledningen nu dumpar det begränsade samarbetet med Vänsterpartiet och tar sikte på en regim över blockgränsen.
En regim över blockgränserna är något som antingen landar i en S-ledd ”mittenregering” tillsammans med MP, L och C eller annars i ett organiserat och ”ansvarsfullt” samarbete i riksdagen med en Moderatledd alliansregering eller en C- och L-ledd regering.
Det kanske kan leda till att Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Offensiv snart inte är så ensamma om att förstå dagens socialdemokrati som en hopplöst förborgerligad och förkrympt skugga av sitt forna jag, som bara kan bilda eller stödja en regering som administrerar vad kapitalet och borgerligheten accepterar.
Som Johan Ehrenberg skriver i ETC innebär detta scenario ”en nedåtgående spiral där ett motstånd aldrig byggs” (av S måste vi tillägga), efter en period där även de budgetar som S, V och MP har fått igenom under den gångna mandatperioden har byggt på en anpassning till vad Allianspartierna har kunnat acceptera.
Det enda som möjligen skulle kunna bromsa ett fortsatt ras för S vore om en förstockad höger själva skulle vägra ett organiserat samarbete med Löfven & Co.
”En mittenregering skulle innebära socialdemokratins totala kollaps i nästa val. I opposition skulle Moderaterna, SD och Kristdemokraterna bilda ett reaktionärt block som högst på agendan sätter kulturkamp och nattstånden nationalism. Näringslivet trycker redan på för att SD ska vara regeringsfähigt 2022”, spår även Åsa Linderborg på Aftonbladets kultursida, som ger vänstern åtta år på sig att analysera och organisera ”en maktkritisk, bred, smart och glad rörelse som har integritet nog att klämma på sina egna smärtpunkter”.
Lindeborg har rätt i att det nu krävs en samling ”från landets och jordens alla hörn som mobiliserar ett stenhårt motstånd mot den nyliberala överheten och dess stödpatruller”, men har inte minst genom att negligera klimatfrågan fel i att vi har åtta år på oss att skapa ett systemkritiskt alternativ.
Många miljöaktivister och klimatforskare inser liksom allt fler ”ekosocialister” att klimatet brinner med en mycket kort stubin. Med dagens utsläppstakt kan världen bara ha ett par decennier på sig innan de tippunkter nås som gör den globala uppvärmningen omöjlig att hejda, vilket kräver en mycket snabb och revolutionerande omställning av hela världens samhällen.
Det är möjligt att Ulf Kristerssons och Allianspartiernas inledande försök att bilda en ny regering, stödd på ett samarbete i riksdagen med S, kan ge utrymme för viss vänsteropposition inom både S och MP. Men det blir som bäst en ytterst begränsad opposition, kantad av nya svekfulla uppgörelser i riksdagen om allt från fortsatta vinster i välfärden till militär, polisiär upprustning och fortsatta flyktingsvek som skulle motiveras med att något begränsa SD:s direkta inflytande.
Som motiv för en S-ledd mittenregering måste S och MP inkludera V för att tillsammans låtsas vara större än Alliansens block, trots att en sådan mittenregering direkt måste dumpa Vänsterpartiet. Återstår att se hur Vänsterpartiet då kommer att profilera sig.
”Visst är det glädjande att V gick fram. I många kommuner väldigt starkt, vilket gör det möjligt för den bredare vänstern att bygga lokala rörelser. Men jag känner också stor sorg när jag ser det sammantagna resultatet”, skriver en av klimatsveriges mest aktiva vänsterpartister Torbjörn Vennström på Facebook efter helgens val och lördagens både världsomspännande och svenska klimatmarscher, som i stort sett ignorerades av svenska media.
Rättvisepartiet Socialisterna stödjer självklart de nya och unga anhängare till Vänsterpartiet som tillsammans med en hel del äldre hoppas att V nu ska kunna bli ett systemkritiskt och mycket öppnare parti.
Men hur ska en bredare svensk vänsterrörelse i stil med Bernie Sanders i USA, Corbyns Storbritannien eller Mélenchons i Frankrike kunna uppstå?
Möjligheten att bygga en massiv rörelse för den omställning av samhället som krävs skulle givetvis påskyndas om Vänsterpartiet kan förmås att öppna sina dörrar för den antikapitalistiska och antirasistiska röda och gröna vänster som med ljus och lykta söker en politisk öppning.
Ett villkor för att RS ska kunna delta i en sådan allians med V vore så klart att partiledningen då tillåter riktningar som kopplar dagskampen till socialistiska krav på ett samhälleligt ägande, som till exempel kan säkra en demokratiskt planerad omställning och kontroll av banker, byggbolag och stora företag.
Under tiden kommer RS att stödja och knyta samband med varje steg av verklig rörelse som med Karl Marx ord kan vara viktigare än hundra program. De klimatmarscher på 950 platser världen runt och ett tiotal platser i Sverige som organiserades den 8 september kommer att följas av allt fler. BB-ockupationen i Sollefteå är ett inspirerande exempel för fler vårdprotester landet runt. I Göteborg har heta bostadsstrider i Angered lett vidare till en lovande aktivering med udden riktad mot marknadshyror av Hyresgäströrelsen i Västra Sverige. Överallt där nazister har visat sina fula trynen kommer också motdemonstrationer att organiseras, liksom i Boden och Ludvika 1 maj och i Stockholm veckan innan valet.
I en värld där finanseliten har tillåtits att ta kommandot är följderna en ohämmad ekologisk kris och skriande klassklyftor som nu på allvar måste utmanas underifrån av rörelser där välfärdsaktivister går samman med förorternas och landsbygdens boende och arbetare, hyresgäst- och fackföreningar, skolfolk och elever, kulturarbetare och miljöaktivister för en helt annan utveckling i balans med naturen. Om möjligt tillsammans med V och oppositionella i S och MP, och annars utan dessa, måste detta leda aktivister med bas i en mängd sociala rörelser till en ny, röd och grön socialistisk allians i kommande val.
