
Denna artikel är en del i Offensivs valanalytiska artikelserie. Fler artiklar finns att läsa här:
- Hur kunde S missa målet? av Elin Gauffin
- SAV försvarade mandaten i Luleå och byggde partiet! av Jonas Brännberg
- Stockholms Vänsterallians en nödvändig fläkt av Mattias Bernhardsson
- Valet – ett bakslag för SD-rasisterna av Per Olsson
- Vänsterpartiet ökade mest i valet av Per Olsson
Valet blev en framgång för Vänsterpartiet. Inte minst i storstadsregionerna kunde partiet dra vinning av de vänstervindar som blåste. Vänsterpartiet gjorde ett av sina bästa val någonsin i Stockholms stad. I Malmös kommunval gjorde partiet också sitt bästa val någonsin och fick 17,2 procent av rösterna. I Malmö vann Vänsterpartiet även skolvalet.
Av Per Olsson // Artikel i Offensiv
I Göteborg och Uppsala behöll Vänsterpartiet sin ställning som tredje största parti. I norra Sverige var ökningarna mer blygsamma och i Norrbotten backade till och med V, vilket delvis kan förklaras med den industriboom som kan ge sken av att Tidös politik fungerat.
Socialdemokratins högerkurs och den svängning i opinionen som skett under 2026, som bland annat uttryckts i ett växande motstånd mot utvisningar, är några av orsakerna till att Vänsterpartiet gick framåt i valet och fick 8,3 procent av rösterna i riksdagsvalet, en ökning med 1,5 procentenheter jämfört med valet 2022.
De största framgångarna har Vänsterpartiet haft i arbetarförorter där många med utländsk bakgrund bor. I valdistriktet Spånga 13 Tensta C i Stockholm blev partiet störst med 54,3 procent av rösterna och i exempelvis Rosengård i Malmö fick V 40 procent.
I brist på alternativ på vänstersidan kunde V vinna nya röster. Attackerna från kapitalister och högern bidrog dessutom till att partiet uppfattades som mer vänster än vad man egentligen är.
Det var dock inte med arbetarpolitik och socialism som V gick till val, utan mer än någonsin var det med en politik som siktade mot att bli med i en ny S-ledd regering. Det i sin tur gjorde att partiledningen inledde valrörelsen med att uttala sig för fortsatt svenskt Natomedlemskap och därefter även distansera sig från de antikapitalistiska skrivningar som fanns i det egna partiprogrammet, vilket Nooshi Dadgostar gjorde i SVT:s utfrågning. I samma utfrågning sa V-ledaren att partiet inte heller skulle kräva att de skärpningar som gjorts av batongpolitiken skulle rivas upp och i valet var Miljöpartiet mer tydligt i sitt motstånd mot den omänskliga flyktingpolitiken än vad Vänsterpartiet var.
Samtidigt som politiken tunnades ut fortsatt partiledningen att rensa ut aktivister.
Men att V, och även MP, stod fast vid kravet på en miljardärsskatt, trots de superrikas hot och utpressning, gav stöd och bidrog till att dölja alla de eftergifter som V-ledningen gjort till S.
Icke desto mindre ger Vänsterpartiets valframgång och de vänstervindar som det är ett uttryck för ett klimat som är mer gynnsamt för såväl kampen som bygget av en socialistisk vänster som till skillnad från V-ledningen vågar utmana kapitalismen.

Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.