
Kongressens tema var ”Förändring”. Tonen angavs av partiets vice ordförande Alice Åström som inledde diskussionen om kongressens huvuddokument Ett parti i förändring:
– Vårt utomparlamentariska och parlamentariska arbete måste höra ihop och just nu så måste vårt största arbete vara utomparlamentariskt så att vi kan skapa stöd för att få igenom vår politik i parlamentet. Men vi kommer inte att lyckas göra det här ensamma, vi måste söka samarbete med andra partier för att skapa en majoritet och det samarbetet har vi idag med s och mp.
Bli ”regeringsdugligt”
Att bli ett regeringsparti är målet, medlet är mer utåtriktat arbete. Så kan man sammanfatta kongressens budskap.Men vilka utomparlamentariska kampanjer åsyftas, i vilka kampanjer de senaste åren har vänsterpartiet spelat en tongivande roll?
Är det dessutom inte så att vänsterpartiet hellre odlat sina förbindelser med s- och LO-toppen än deltagit i utomparlamentariska kampanjer som Septemberalliansen i fjol eller i rörelsen för politisk strejk året innan?
Det var också med hänvisning till att vi ”måste ha facket med oss”, som Lina Rasmusson från programkommissionen sa i kongressdebatten, som partiledningen ville stryka kravet på sex timmars arbetsdag.
För vänsterpartiet gäller att facket är dess ledning.
Det vänsterpartiet kallar ”den nya inställningen till facklig-politisk samverkan och ny öppenhet gentemot facket” är en omskrivning av en strävan efter att etablera goda förbindelser med facktoppen. Det är koalitionsmyntets andra sida.
Partiledningen tvingas göra en liten eftergift vad gäller sextimmarsdagen, som fortfarande ska vara ett mål. Men den förlusten kunde Ohly leva med, som han sa efteråt.
Vänsterpartiets kongress manifesterade att partiet tagit ett steg till höger i sin iver att säkra en plats i en ny regering.
Dagen innan kongressen hade Ohly även öppnat för att låta högeralliansens inkomstskattesänkningar vara kvar. Det kan gynna samarbetet med socialdemokraterna och miljöpartiet inför valet (Intervju i radions Ekot den 6 juni).
Exemplet Norge
Det norska Socialistisk venstre (sv) framhålls ofta som vänsterpartiets förebild.Socialistisk venstre sitter i regeringen och styr tillsammans med Arbeiderpartiet (socialdemokraterna) och Senterpartiet.
I våras blev den regeringen kritiserad av FN-organet ILO för att man 2006 stiftade en tvångslag som stoppade en strejk inom bank- och försäkringsväsendet.
I lokalvalen 2007 straffades socialistisk venstre för sin regeringsmedverkan och röstetalet halverades jämfört med förra valet och i maj i år började ledande socialdemokrater tala om en ny regeringskoalition med högern efter nästa val.
Den norska regeringens inomkapitalistiska politik har dessutom gett högerextrema Fremskrittspartiet nya opinionsframgångar.
Per Olsson