Våra röster kommer aldrig att tystna

2013-04-03 17:13:52




Förra veckan rapporterade Metro om ett nytt fall där en man tagit sig friheten att tafsa på en kvinna. Kvinnan svarade med att ge mannen en örfil, i rent självförsvar. Straffet blev skadestånd och dagsböter. Mannen? Han kunde efter en ryggdunk av rättsapparaten och utan straff eller lärdomar fortsätta sina vandring på det patriarkala samhällets stråk och tycka att det var okej.

Lunds tingsrätt anser att kvinnan ”visserligen blivit utsatt för en kraftig provokation” men att hon inte handlat i nödvärn eftersom hon utdelat ett slag först när mannen var på väg ifrån brottsplatsen. Trots att kvinnan upprättade en motanmälan om sexuellt ofredande och hade vittnen som såg händelsen, lades anmälan ner knappt en månad efter händelsen. Istället blev kvinnan dömd till villkorlig dom och dagsböter på sammanlagt 2 500 kronor och måste dessutom betala skadestånd till gärningsmannen på 1 860 kronor. När kvinnor utsätts för sexuellt ofredande och handlar i rent självförsvar är det alltså hon som straffas och inte mannen, vad sänder detta för signaler? Att män har tillåtelse att gå omkring och ta på kvinnor hur som helst utan att något händer? Att om en kvinna blir tafsad på ska hon hålla käften, kanske ta det som en komplimang och gilla läget? Sexismen är en del av den kapitalistiska samhällsstrukturen där kvinnor är underordnade männen; skulle det bli några tvivel i frågan straffas den som skriker till som ett sätt att hålla ordning i leden.

I en annan dagstidning kunde vi läsa om en flicka som blev utsatt för ett våldtäktsförsök på en skoltoalett. I en notis i det högra hörnet av dagstidningen gjorde den patriarkala könsmaktsordningen åter sig påmind om att kvinnan med alla medel ska tystas ner och straffas. Överallt blir kvinnor utsatta för sexuella trakasserier och våldtäkter – på sina skolor, arbetsplatser, i och utanför hemmet – och detta är något som i våra mediekanaler rapporteras om i små notiser. Detta är inte något som händer lite då och då utan varje dag faller en ny kvinna offer för det våld som samhället utsätter kvinnor för. Kampen om att få upp feministiskt självförsvar på agendan som en del av undervisningen blir allt viktigare och där kan kampanjen Vägra Kallas Hora spela en avgörande roll.

Vi kan inte tillåta att män tar sig friheten att bestämma över kvinnors sexualitet eller kroppar. Detta sexuella och strukturella våld mot kvinnor måste tas på allvar. Det ska inte kunna lämna någon oberörd genom små notiser, det ska skrikas ut i massiva rubriker. Allt för länge har vi tvingats att vara en del av en värld där det är okej att sexuellt trakassera kvinnor, där våldet och objektifieringen av kvinnors kroppar blir till vardagsmat och där rätten att uttrycka sin åsikt bestraffas med döden. Vi måste upprätta en ny stark kvinnorörelse som tar kampen för kvinnors rättigheter över hela världen. En rörelse som aldrig kommer att duka under i kampen och vars röster aldrig kommer att tystas.