Att AB Volvos årsstämma inte skulle bli som vanligt förstod de tusen välklädda aktieägarna redan utanför Lisebergshallen i Göteborg den 1 april, inte bara för att lunchen ersatts med varm korv. Där tvingades de nämligen möta arbetsklädda bilarbetare från fem av verkstadsklubbens sex gruppstyrelser på Volvo Tuve, som delade ut flygblad med kraven att dra tillbaka varslen och stoppa den föreslagna aktieutdelningen. Där kunde de heller inte undgå ArbetarInitiativets protestmöte.Särskilt besvärad på väg in till stämman var Olle Ludvigsson, ordförande i Volvos verkstadsklubb och IF Metalls Göteborgsavdelning och tvåa på S-listan i EU-valet. Som facklig representant i Volvos bolagsstyrelse hade han röstat för den aktieutdelning på 4 miljarder som 1 000 medlemmar på Volvo Tuve skrivit på namnlistor mot. ”Du ska inte lägga dig i sånt du inte vet, köp aktier om du vill påverka”, fräste han till Kaan Özsan från ArbetarInitiativet, som dagen innan förlorat jobbet tillsammans med 25 arbetskamrater från underleverantören IAC och 860 från AB Volvo, varav 150 från Volvo Tuve.
Då anade han inte att jag själv för ArbetarInitiativet (AI) redan köpt fem B-aktier för 200 kronor. Att det knappast skulle gå att påverka beslutet, med en halv av stämmans 86 miljoner röster, begriper både vi och Ludvigsson. Bolagsstämman inleddes med årets teknikpris till en grupp rörda ingenjörer. Stor applåd fick även en trotjänare som i 40 år arrangerat stämmor. Därefter hölls tal av Volvos styrelseordförande Finn Johnsson som motiverade aktie- utdelningen och bonussystemet för 250 chefer utan att med ett ord tacka eller ens nämna alla avskedade. Volvos vd Leif Johansson skröt sedan stolt över det resoluta agerandet att ”dra i handbromsen direkt”.
Där tog den mysiga stämningen tvärt slut. ”Därute är det strålande vackert väder, ändå drar det ihop sig till storm mot erat bonus- och klipparsamhälle”, varnade jag och noterade att inga blommor delats ut till alla avskedade och frågade om de ens hade brytt sig att räkna på hur många årslöner som 4 miljarder kronor skulle räcka till samtidigt som de sparkar 8 000 i Sverige, och fortsatte: ”Enligt min beräkning skulle det räcka till minst 10 000 årslöner, efter en extra utdelning häromåret på 20 miljarder som motsvarar 50 000 årslöner. Ni utnyttjar att Sverige har ett av Europas sämsta anställningsskydd och mesigaste fackföreningar”, sa jag och frågade om de inte inser det omoraliska i att rösta för utdelningen efter att ha mött arbetare från Volvo Tuve, där 1 220 metallare fått sparken in- nan sommaren.
På punkten om aktieutdelningen yrkade jag, med stöd av ett par andra småägare, avslag efter att ha varnat Volvo för att provocera till en situation som kan bli ”som i England och Nordirland där tre bilfabriker ockuperas av arbetarna”. Uppmuntrad av i alla fall spridda ja-rop för avslag begärde jag sedan rösträkning. Därmed tvingades den ena storägaren efter den andra att deklarera sitt stöd till aktieutdelningen, med början i ett ”oui” från Renault och ”ja” från Industrivärlden o s v. När även representanterna för LO-medlemmarnas pengar i AFA och AMF röstat ja till aktieutdelningen var slaget över, 60 procent räckte dessvärre gott och väl.
Arne Johansson, redaktör Offensiv
