Medan den egyptiska revolutionen som fällde Mubarak fortsätter med demonstrationer, strejker och en våg av ny oberoende organisering inom arbetarklassen, fylls tidningarna i Europa av nyheter om religiöst våld och kaos. ”Se hur det går när man gör revolution” varnar borgerligheten.I Köpenhamn träffade jag Kamal Abouaita, ordförande för skattetjänstemännens fackförening i Egypten, för att diskutera vad som händer i Egypten.
De var de första att bilda en oberoende fackförening under den arbetarkamp som tog fart 2006 och har idag över 40 000 medlemmar. Idag ingår de i en koalition av oberoende och kämpande facköreningar som växer varje dag.
– En revolution kommer inte ur intet utan är resultatet av ackumulerat arbete och organisering, säger Kamal angående talet om ”facebook-revolution”. Medelklassen var viktig, men arbetarklassens roll var avgörande, förklarar Kamal:
– Det avgörande skedet i kampen som fällde Mubarak var när generalstrejken utlystes. Kamal menar också att kvinnornas roll var avgörande:
Kamal berättar hur de vid tidpunkten för revolutionens inledning hade samlat 1,5 miljoner arbetare i kämpande oberoende fackföreningar. Under januari accelererade tempot och det gör det fortfarande. Varje dag bildar en ny grupp arbetare en oberoende fackförening.
– Vi måste avskaffa hela systemet, säger Kamal. Han är också medlem i det nybildade Arbetarpartiet, ett av flera vänsterinriktade partier som bildats under revolutionen.
Jag träffade också Mamdouh Habashi som är medlem i det också nybildade Egyptiska socialistpartiet.
– Vi har överösts av erbjudanden från europeiska fackledningar, partier som Die Linke, NGO:er och stiftelser som Rosa Luxemburg-stiftelsen m fl att ”utbildas i fackligt arbete”. Men vi har sagt till dem att vi behöver ingen utbildning av dem. Vad ska de lära oss? De borde lära av oss.
Arbetarpartiet, Egyptiska socialistpartiet och några andra vänstergrupper har nu gått samman i en nationell koalition inför
valet. Det militära rådet motarbetar dem febrilt, berättar Mamdouh:
– De har infört en ny partilag, som i praktiken är en kopia av den gamla under Mubarak, för att stoppa nya partier att ställa upp i valet.
Otvivelaktigt är militärrådets plan att enbart den gamla regimens parti och Muslimska Brödraskapet ska kunna ställa upp i valet. Ständigt konfronteras revolutionen av kontrarevolutionära krafter som försöker sprida kaos och religiösa konflikter.
– Vi fällde Mubarak men systemet återstår. Den gamla regimens parti försöker samla ihop sig, militärrådet arbetar hårt för att upprätthålla elitens forna makt och kapitalisterna fortsätter att roffa åt sig, säger Kamal och fortsätter:
– Kampen har lärt människor att förenas över gamla hinder. Muslimer och kristna demonstrerar ihop och skyddar varandra mot angrepp från ligister. Därför trappar kontrarevolutionen upp sina ansträngningar att piska upp motsättningar, berättar Kamal.
Ryktespridningen om att en koptisk kvinna som konverterat till islam hållits mot sin vilja i Mar Mina-kyrkan ledde till en grym uppgörelse mellan kopter och salafiter den 7 maj och 15 människor dog.
Salafiternas ursprung är den saudiska wahhabismen, den mest reaktionära och bakåtsträvande delen av sunnitisk islamism. Deras ledare predikade till folk att gå hem under revolutionen i januari. Nu försöker de ta över moskéer och bilda partier.
Salafitiska grupperingar och resterna av de hundratusentals poliser, agenter och säkerhetsstyrkor från den gamla regimen, sektioner inom armén och Muslimska brödraskapet utgör en allt tydligare kontrarevolutionär allians. De tar varje tillfälle i akt att iscensätta kaos, plundring, butikstölder och attacker mot religiösa monument. Syftet är att skapa känslan av att det var bättre under Mubarak.
Det största hotet mot revolutionen utgörs dock av det Muslimska Brödraskapet.
Deras roll har varit att bromsa revolutionen från första början och efter Mubaraks fall har Brödraskapet bekämpat och försökt utmanövrera varje nytt revolutionärt initiativ.
Den 10 maj tog Brödraskapet och salafister steg mot en gemensam front i valet i september, där de förklarar att ”de islamiska rörelserna nu förenas” för att införa en islamisk stat med sharialagar. De stöder också kriminaliseringen av strejker.
Valet har påpassligt förlagts direkt efter ramadan, då många människor går i moskén. Men hur starka är Brödraskapet?
– De har många fler medlemmar än de vänsterinriktade partierna och de äger stora fastigheter. Men stödet är inte ett medvetet stöd till islamisering utan ett allmänt stöd av folk på gatan som avskyr den gamla regimen. Mitt fack har 41 000 medlemmar och jag har bara träffat en medlem i Brödraskapet hittills, berättar Kamal.
Vad som händer i valet och fram tills valet är ett oskrivet blad. Det pågår en dragkamp mellan revolution och kontrarevolution.
Kamal och Mamdouh säger att spridandet av nya oberoende och kämpande fackföreningar i hela landet är det viktigaste för att bygga en klassbas för revolutionens fortsättning. De berättar också att enandet av de nya socialistiska och vänsterinriktade partierna kommer att vara en viktig uppgift inför valrörelsen i september.
Mattias Bernhardsson
Intervjun i sin helhet finns på:
www.socialisterna.org
