”Vredens dag” även i Jemen

2011-02-09 12:44:15




De senaste två veckorna har den gryende proteströrelsen i Jemen exploderat i jättelika demonstrationer. Krav på demokrati, självbestämmande och i sociala frågor förenas i protesterna. Den 3 februari följde Jemen i Egyptens fotspår med sin egen ”Vredens dag” då miljoner gick ut på gatorna. Offensiv har pratat med en aktivist från Jemen om situationen.

– I november meddelade presidentens parti, GPC, att de ville ändra konstitutionen så att president Ali Abdullah Saleh kunde väljas om hur många gånger som helst. Det resulterade i att oppositionen lämnade parlamentet i protest och uppmanade till protester. Tiotusentals deltog i protesterna i huvudstaden Sana och i fle­ra andra städer i den norra delen av landet, med paroller som ”Nej till kungadöme, nej till tronföljd” (precis som Hosni Mubarak i Egypten har Saleh planerat att hans son ska ta över makten efter honom). Demonstranterna jämförde Ali Abdullah Saleh med forna imamkungar genom att säga ”Imam Yahya 20 år, imam Ah­med 15 år, imam Ali 33 år”.

– Men den stora förändringen i situationen kom efter att protesterna börjat i Tunisien. Studenterna på universitetet i Sana började. Först var de ba­ra ett par hundra men tack vare facebook och annat var bara efter tre dagar flera tusen som protesterade inne på universitetsområdet. Efter Ben Al­is fall i Tunisien gick tiotusentals studenter ut med slagord som ”Avgå innan vi tvingar dig”.
– Poliser försökte stoppa de utan student-id från att ansluta sig, men misslyckades. Sen beslutade sig studenterna för att gå ut från universitetsområdet för att fler skulle kunna ansluta sig till protesterna. Trots attacker från polisen lyckades de ockupera huvudgatan i Sana.

– Studenterna gick också ut i strejk, men på tredje dagen kom militären och bröt upp strejken. En del studenter arresterades, andra misshandlades på plats. Det skapade en enorm ilska som tillsammans med oppositionens uppmaning till protester gjorde att demonstrationerna blev mycket större.
– Den 25 januari demonstrerade 50 000 i Sana och 300 000 i Taiz (som ligger nära landets södra del). Den 3 februari, på ”Vredens dag” ockupera­de 100 000 demonstranter gatan ut­anför justitiedepartementet med bud- skapet ”Folket vill ha ett annat styre”. I Taiz demonstrerade 400 000 personer och i Ibb 200 000. Demonstrationerna har i allmänhet varit mindre i Sana än i andra städer. Det beror troligen på att Sana tillhör det stamområde där Salehs familjs stam har sitt ursprung. Stamsystemet är fortfaran­de starkt, särskilt i den norra delen av landet.
– I Aden rapporteras det om att en miljon samlats, men i två ungefär lika stora demonstrationer. En med krav på regimens fall och den andra med krav på självständighet.
– Men protesterna handlar inte bara om regimskifte och den nationella frågan. I staden Mukalla i söder dödades en kvinna och en man av polisen när lärarna demonstrerade för att få ut sina innestående löner. Sedan dess har det varit dagliga demonstrationer i den staden.

I södra Jemen har massprotester pågått sedan år 2007. Huvudkravet är  självständighet (som det var för enandet av Nord- och Sydjemen år 1990).
– Kravet på självständighet kommer från:
  1. Hur rikedomarna som naturresurserna ger (framförallt naturgas) kanaliseras till regimen och utländska storföretag.
  2. Folket i Syd känner sig koloniserat av regimen och dess supportrar bland mäktiga shejker från Norr, som till exempel illegalt stjäl värdefull mark i Syd.
  3. 45 procent av befolkningen le­ver under fattigdomsgränsen. Efter Salehs vallöfte år 2006 om ett ”Utrota fattigdomen-program” har fattigdomen ökat från 30 till 45 procent.

– De massiva demonstrationerna har tvingat Saleh att säga att han inte kommer att ställa upp i nästa presidentval och att hans son inte kommer att ställa upp. Men presidentperioden avslutas först 2013. Saleh har också lovat ”göra slut på fattigdomen” och inleda ”nationell dialog” med alla partier.
– Det är en bluff. Presidenten har inte gett oss något ännu. Även 2006 lovade han att inte ställa upp, men ”ändrade uppfattning” bara tre månader innan valdagen.
Du säger att efter torsdagens jättedemonstration så har försvarsminis­teriet börjat ta in tusentals nya armérekryter. Tror du regimen har styrkan att krossa protesterna i blod?
– Nej. De som anmäler sig gör det på grund av den enorma arbetslösheten, inte för att de stödjer regimen. De vanliga soldaterna är en del av folket. Speciellt de nyrekryterade står folket nära, även om de utsätts för en enorm propaganda om att alla demonstranter är ”separatister”. Dess­utom har muslimska shejker som står regimen nära utfärdat en Fatwa mot alla som deltar i demonstrationerna. Trots det fortsätter protesterna. Studenterna är fortfarande ute i strejk och en del universitetslärare har anslutit sig. De hotas nu av att få sparken och bli vräkta från de statsägda bostäder de bor i.
– Saleh försöker hota med kaos och inbördeskrig om han faller. Söndagen den 6 februari genomfördes ett mordförsök på en viktig figur i oppositionen. Hamid El Ahmar är medlem i Muslimska Brödraskapet och tillhör samma ”röda familj” som Saleh, vilken dominerar Jemen ekonomiskt. Han äger banker, den största mobiloperatören och mycket mer.

– Trots de stora protesterna har oppositionen inte speciellt mycket auktoritet. Det finns inget starkt stöd för religiös fundamentalism och ing­en vill ha tillbaka det gamla kommunistpartiet (som med stöd av Sovjet- unionen styrde ett korrupt Sydjemen till år 1990).
– Det finns ett akut behov av en oberoende organisering av arbetar­klassen och de fattiga, som kan ena folk mot regimen som backas upp av imperialismen, men som också respekterar de legitima kraven på självbestämmande från massorna i Syd. En politisk revolution måste vara kopplad till en social revolution.
Jonas Brännberg

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!