Sudan: Nej till en rutten kompromiss

av Socialist Alternative Sudan

Revolutionen får inte sluta med en rutten kompromiss med generalerna, utan måste gå hela vägen (Foto: M. Saleh, Wikipedia Commons).

Fyra månaders masskamp på gatorna – med demonstrationer, strejker, ockupationer och sittprotester utan avbrott – kulminerade för en månad sedan i störtandet av diktatorn Omar al-Bashir från makten. Sedan dess har en fortsatt massiv sittprotest pågått framför den sudanesiska toppgeneralens högkvarter i Khartoum liksom mindre ockupationer framför arméns högkvarter i andra delstater. 
Det visar den pågående striden mellan de levande krafterna hos den sudanesiska revolutionen och det ”militära övergångsrådet” (TMC, Transitional Military Council) som har kidnappat den politiska makten på uppdrag av det gamla gardet och den härskande klassen.

Revolutionen har erövrat ett antal framgångar. Det viktigaste är bildandet, genom kampen, av en enad fackföreningsorganisation som har fört samman olika professioner och anställda inom offentlig sektor. Däribland finns Demokratiska advokatsfacket, som har gett rättsligt stöd till revolutionärerna och stått upp mot alla de nöddomstolar som försökt krossa demonstrationerna, och som nu kämpar för att få sin existens officiellt erkänd. 
Även den sudanesiska centrala läkarkommittén är med där, som närvarar under alla protester och organiserar bildandet av sjukvårdskliniker vid sittprotesterna samt har tagit sig an uppdraget att räkna antalet döda under de senaste fem månaderna. 
Andra sektorer som organiserade sig i liknande fackliga organ parallellt med och oberoende av de officiella facken har slutit sig samman för att bilda det som kallas Sudanese Professionals Association (SPA), det huvudsakliga fackliga paraplyet som organiserat många av protesterna och som också har lanserat ”Deklarationen för frihet och förändring”.
Men medan ledarna för SPA har spelat en väldigt viktig roll i att organisera demonstrationerna har de inte någon tydlig idé om vad som kan ersätta den nuvarande regimen, utan vacklar mellan pressen från gatorna – som vill att det ”militära övergångsrådet” ska väck – och sina egna illusioner om en mjuklandning för den gamla diktatoriska regimen som kan övertyga generalerna om att sluta en kompromiss. 

Ovanpå detta finns det exempel på organisatoriska enheter som kämpar för att dra ut de officiella facken från den tidigare regimens inflytande, och flera andra sektorer av arbetarklassen har börjat gå till handling som de visstidsanställda arbetarna i Port Sudan, oljearbetare i Västra Kordofan och laboratorietekniker i delstaten al-Bahr al-Ahmar vid Röda havet. 
De kräver inte bara radikala förändringar av arbetarnas villkor, utan också åtgärder mot den gamla regimens repressiva handlingar på arbetsplatserna, som att de arbetare som sparkades för att de inte stödde regimen ska återanställas, att ”fackliga” företrädare som samarbetade med diktaturen ska avsättas, med mera.
Den 11 maj hölls ett ”seminarium” om den nuvarande politiska situationen i Sudan av en grannskapskommitté i ett av Khartoums distrikt – ett evenemang som aldrig skulle ha hänt förr i tiden och som har sipprat ut i revolutionära stämningar. Framgången hittills för sittprotesterna har varit produkten av kontinuerligt gräsrotsorganiseringsarbete av en rad olika kommittéer som har spridits till flera städer och byar i hela landet. 

Ett uttalande från SPA för flera veckor sedan föreslog att en förändring skulle ske i kommittéernas namn, från ”motståndskommittéer” till ”motstånds- och förändringskommittéer”, vilket innebär att kommittéerna skulle ha till uppgift att inte bara göra motstånd mot de tidigare regimerna, utan också att ”förändra”, alltså bygga en ny stat och dess demokratiska fundament. 
Det stannar inte vid enbart definitioner; det finns exempel på kommittéer som redan är involverade i det dagliga lokala styret. 
Det är dock viktigt att dessa kommittéer inte enbart används som ett bihang till ett politiskt avtal gjort av SPA-ledarna i toppen, utan ses som en grund för massorna att organisera och förändra samhället nerifrån och upp och driva igenom sin egen revolutionära vilja. För att denna process av att bygga kommittéer ska verka fullt ut försvarar Socialist Alternative Sudan att de borde fungera på en grundval av systematiska val av delegater som också ska kunna återkallas, samt att de utökas till att inkludera arbetsplatser, statsadministrationen, de stora jordbruksegendomarna, med mera. 
Koordinerade på varje nivå kan de utgöra grundvalen för en oberoende revolutionär regering som består av representanter för arbetare och de fattiga massorna som kan sopa bort den nuvarande regimen en gång för alla. 

Sedan den första kuppen på morgonen den 11 april fram tills nu har frågan om att ge makten till en civil regering inte lösts på grund av begränsningarna i det politiska programmet och strategin hos förhandlingskommittén samt dess brist på tillit till rörelsen på gatorna. Den fortsatta underkastelsen, undanflykterna och eftergifterna av Forces for Freedom and Change har också provocerat fram ett antal skiljaktigheter inom alliansens led. 
Militärrådet försöker fördröja och köpa sig tid för att utöka sitt grepp om makten samt att engagera sig i ett antal andra manövrer (som att sitta med partierna och andra politiska krafter som var en del av den tidigare regeringen fram till regimens fall, ”försoningens regering”). Men Forces for Freedom and Change fortsätter samtidigt att sitta med militärrådet för att försöka förhandla fram ett avtal för att dela på makten, vilket ökar förvirringen i rörelsen och ger mer tid till regimens tidigare kadrer att ställa om sina led och fortsätta slå mot sammanhållningen på gatorna. 
Den 14 maj utlyste militären ett avtal med oppositionen om en treårig övergångsperiod till en medborgerlig administration. Samtidigt besköts protester av krafter på samma sida som dem som SPA-ledarna förhandlade med, vilket skördade tio demonstranters liv den 14 och 15 maj. Detta visar att detta avtal är en rutten kompromiss och en ny manöver från det gamla militärgardet att behålla makten och bryta rörelsen. Det borde avslås helt och hållet. 

Hur som helst skulle en ”medborgerlig regering” om den nånsin blir av inte innebära en lösning för de miljontals fattiga, arbetare, kvinnor och ungdomar som kämpar för en revolutionär förändring – om de inte på ett avgörande sätt bryter med kapitalismen, ett system baserat på utpressning och utsugning av majoriteten människor av en liten minoritet som styr ekonomin för sina egna fördelar. 
Därför är det viktigt att bygga en oberoende massarbetar- och ungdomsorganisation som kan stå starkt i opposition mot alla försök att kapitulera för något avtal med prokapitalistiska krafter.
Vi stödjer fria och demokratiska val, men att uppnå alla revolutionens demokratiska krav är inte möjligt inom kapitalismens ramar. Vi manar till bildandet av en revolutionär konstituerande församling, vald från alla delar av samhället, för att planera Sudans framtid. 
Chefen för militärrådet talar om att ”avsluta upproret och den välsignade revolutionen”. Men dessa personer har inget mandat att tala på revolutionens vägnar, som de har motsatt sig med all sin makt. 
Al-Bashir störtades inte genom förhandlingar, utan genom massaktionernas oemotståndliga kraft. Det är därför Socialist Alternative Sudan kräver ett omedelbart stopp för förhandlingar med militärrådet och argumenterar för en fortsättning av revolutionen med målet att massorna själva ska ta kontrollen. Förhandlingar med militärrådet kommer att fördröja denna process och till sist döda den. Därför står vi i opposition till att göra något avtal med militärrådet. Istället borde SPA uppmana till en förnyad kampanj av massiv civil olydnad, inklusive generaliserade strejkaktioner, för att bli kvitt militärjuntan en gång för alla. 

Socialist Alternative Sudan manar de arbetande och revolutionära massorna att genom sina kommittéer ta sig an den systematiska upplösningen och avväpningen av alla reaktionära miliser och att organisera rörelsens försvar samt skydd och trygghet för grannskapen. Vi uppmanar också de meniga inom armén som sympatiserar med rörelsen att välja sina egna kommittéer och länka ihop dessa med arbetar- och grannskapskommittéerna. De borde göra sig av med de korrupta och reaktionära officerarna och ena sig med den revolutionära kampen. 
Från kuppens första dagar har de saudiska och emiratiska regimerna erbjudit militärt stöd till Sudans militärjunta. De förväntade sig därmed att Saudiarabiens och Förenade Arabemiratens intressen i Jemen skulle skyddas av de sudanesiska militärkrafterna där. 
Detta står i bjärt kontrast mot kraven från revolutionärer och aktivister på gatorna, som vill att trupperna i Jemen omedelbart ska tas hem av en ny regering efter al-Bashir. 
Detta har ökat ilskan på gatorna och helt avslöjat dessa länders intressen, som är desamma som militärrådets. Demonstranter har också haft två vakor framför den egyptiska ambassaden för att uttrycka sitt totala förkastande av all egyptisk inblandning i Sudans affärer. 
Socialist Alternative Sudan motsäger sig varje form av imperialistisk och regional inblandning i den revolutionära process som äger rum i Sudan. 
Vi stödjer ett slut på det barbariska kriget i Jemen, står i solidaritet med arbetare och förtryckta globalt och uppmanar alla arbetare och ungdomar i regionen och internationellt att stödja den pågående sudanesiska revolutionen samt att kämpa för en demokratisk, socialistisk värld.


Solidaritet med generalstrejken: Ner med militärjuntan – all makt till de sudanesiska arbetarna och folket

Efter en ny omgång av fruktlösa förhandlingar med de militära konspiratörerna har den fackliga organisationen Sudanese Professional Association (SPA) till sist utlyst en landsomfattande generalstrejk från den 28 maj. 
Kommittén för en arbetarinternational (CWI) och Socialist Alternative Sudan stödjer till fullo denna viktiga uppmaning och ger sin solidaritet till de sudanesiska massornas heroiska och pågående kamp, som kämpar för frihet från diktaturens och utsugningens bojor. 
Redan innan den två dagar långa generalstrejken inleddes hade flera arbetargrupper gått ut i strejk eller demonstrerat. Bank-, försäkrings- och telekom­anställda hör exempelvis till de som varit ute på Khartoums gator och runt om i landet har det anordnats stormöten för att förbereda generalstrejken. Stöd till kampen och strejken har strömmat in från aktivister världen runt. 
SPA förklarar i sitt uttalande att ”För att uppnå en fullständig seger kallar vi till ett enormt deltagande i en politisk generalstrejk”. Detta måste välkomnas, men rörelsen behöver tydliga mål för vad det konkret betyder att ”uppnå en fullständig seger”. Massorna vill inte att strejken bara ska användas som en hävstång i förhandlingar med generalerna; som erfarenheterna från de senaste veckorna tydligt har visat är detta en total återvändsgränd.

Vad som är nödvändigt är en oberoende masskamp för att tvinga bort militärjuntan och alla den gamla regimens krafter. Det är tydligt att de flesta demonstranter delar detta mål och det är vad de menar med en ”medborgarnas regering” – en regering som skulle vara fri från forntidens plågor och brutaliteter och ta sig an kampen för att uppnå alla de politiska, sociala och ekonomiska krav som är själva hjärtat av revolutionen. Inget annat kan ses som en fullständig seger. 
Så länge ekonomin styrs för den korrupta elitens, utländska bolags och storföretagens vinster kommer inget att verkligen förändras för majoriteten av befolkningen. Om samhällets resurser sattes under offentligt ägande, med demokratisk planering, styre och kontroll av arbetare och folket för allas behov skulle revolutionens krav kunna bemötas seriöst. 
Vi borde börja med att förstatliga alla de företag som tillhörde den gamla regimens kumpaner och affärsmän under arbetarkontroll och skrota den enorma militär- och säkerhetsbudgeten samt vägra betala den enorma skuld som den avsatte diktatorn al-Bashir drog på sig. En sådan socialistisk politik är det enda sättet att få ett slut på den plundring av ekonomin och det hav av misär som det för med sig. Det skulle också vara en enorm inspiration för arbetare, fattiga och förtryckta längs med Sudans gränser.

Vi står för:
• För en aktiv och total generalstrejk.
• Ingen kompromiss med generalerna. Ner med militärstyret – för en arbetares och fattigas regering.
• Bygg strejkaktions- och försvarskommittéer på alla arbetsplatser och grannskap.
• Försvara alla demokratiska rättigheter och frisläpp de politiska fångarna.
• För det sudanesiska folkets rätt att själv bestämma sin framtid – nej till imperialistisk och regionala makters diktat och inblandning.
• Ner med kapitalism, utsugning och krig. Dra tillbaka alla trupper från Jemen.
• Solidaritet med den algeriska revolutionen och med arbetares och fattigas kamp runtom i världen.
• För ett fritt, demokratiskt och socialistiskt Sudan som erkänner rätten till självbestämmande för alla förtryckta folkgrupper.