Uttalande från International Socialist Alternative (ISA)
Som många socialister och fackföreningsmedlemmar världen över vet, togs beslutet att 1 maj skulle bli den internationella arbetarklassens dag redan år 1889 och året därpå hölls de första demonstrationerna.
Varje första maj sedan dess har tjänat samma grundläggande syfte – att visa upp arbetarklassens internationella styrka och solidaritet. Samtidigt som varje demonstration årligen lyfter de mest brännande kraven blir de en del i arbetarnas och de förtrycktas pågående kamp.
Den första 1 maj som hölls i Chicago, fokuserade till exempel på kampen för en åtta timmars arbetsdag och solidaritet med arbetare som utsattes för mordisk statlig repression. Men när kapitalismen och imperialismen kastat ned världen i avgrunden – det första världskrigets fasor (1914-18) – kom första maj att bli en ännu viktigare dag i antikrigskampen. Första maj-demonstrationerna under det första världskriget spelade en stor roll i att bygga det motstånd som till sist fick slut på kriget och skulle även göra det i den framgångsrika kampen för att avsluta USA- imperialismens krig mot Vietnam årtionden senare.
Att bygga vidare på detta antikrigsarv är mer brådskande än någonsin.
2020-talet präglas av den skarpa konflikten mellan USA-imperialismen och den kinesiska imperialismen och att de härskande klasserna världen över svarat kapitalismens kris med att göra en vändning till reaktionär nationalism.
Detta i sin tur tar mänskligheten mot allt mer omfattande blodiga konflikter. Krigsmaskineriet har redan gjort sig gällande på alla kontinenter – med särskilt förödande mänskliga kostnader i Afrika – och krävt miljontals människors liv hittills under detta decennium. Och under detta system erbjuds bara mer av samma sak – och värre. Det finns inte en enda kontinent där krigstrummorna inte hörs.
Krigen blir både blodigare och mer sammanlänkade. i varje enskild konflikt finns fingeravtryck över varje enskild konflikt från de stora imperialistiska makternas blodiga händer. Första maj 2026 äger rum mitt i ett storkrig i Mellanöstern som USA:s och Israels aggression mot Iran skapade. Ett krig som också allt mer överlappar det nu drygt fyra år långa ombudskrig som imperialismen bedriver i Ukraina.
Den israeliska regimens folkmordskrig i Gaza, som skördade fasansfullt många offer och som USA och Västimperialismen gav sitt fulla stöd till, chockade världen. Samtidigt gick hundratusentals liv förlorade i Sudan och Kongo, där mindre uppmärksammade krig samtidigt rasade.
Sjukhus, daghem och lekplatser betraktas som ”legitima mål”.
Två och halvt år efter att folkmordskriget inleddes kom Israel och USA att använda sig av dess blodiga mall när man bombade centrala Beirut och Teheran samt andra iranska städer. Kriget mot Iran började med att 160 skolflickor mördades när deras skola bombades. Sjukhus, daghem och lekplatser betraktas som ”legitima mål”. USA-imperialismens främste krigshetsare, Donald Trump, dreglar öppet över utsikterna att förstöra hela civilisationer.
Över en natt raserade kriget mot Iran alla illusioner om att den ”internationella rätten” skulle stå i vägen för krigsförbrytelser. Detsamma gäller den absurda lögnen om att Washington går i spetsen för de “goda krafterna” och att sådana metoder är främmande för dem. Imperialismens fula ansikte avslöjas återigen. Sanningen är att kapitalismens och imperialismens ”lagar” inte bryts av Trump, Putin eller Netanyahu. Faktum är att systemet baseras på “järnlagar” för att ge vinster och rikedomar till storbolag och superrika. Det är med “styrka, våld och makt som världen styrs”, som ärkereaktionären och rasisten Stephen Millier (en av Trumps rådgivare), uttryckte det efter USA:s attack mot Venezuela och kidnappning av dess president .
På 1 maj måste arbetarklassen inte endast samlas till motstånd mot krig, utan också mot det kapitalistiska system som orsakar krig.
Krig och den militära upprustningen förvärrar levnadskostnadskrisen. Till följd av Trumps och Netanyahus krig mot Iran ökar priserna och kostnaderna. Den inflationsdrivande effekten av kriget har bara börjat drabba större delen av världen. Miljontals människor, särskilt i världens fattigaste delar (det globala syd) som har levt på existensminimum de senaste åren kommer att kastas ned i extrem fattigdom. Svälten kommer både från den av människor orsakade hungersnöden i krigszoner och från den kommande globala livsmedelskatastrofen, som orsakas av kriget mot Iran och störningarna i exporten av gödsel och livsmedel. Gamarna vid Internationella valutafonden (IMF) varnar för massiv inflation men uppmanar samtidigt regeringarna att inte agera, inte ens på det begränsade sätt som många tvingades göra efter den inflationskris som följde på pandemin. Både arbetsgivare och regeringar kommer att försöka krossa varje hopp om en meningsfull återställning av levnadsstandarden efter år av sjunkande reallöner.
Krigsmaskineriet driver också på en ny era av åtstramningar, då välfärd och offentliga tjänster står inför ytterligare ”bältessnörning” för att finansiera skyhöga militärbudgetar. Åtta timmars arbetsdag, som 1 maj föddes för att kämpa för, är nu under attack i flera länder, däribland Tyskland. De europeiska krigsbudgetarna svällde med 14 procent på ett enda år under 2025, då regeringar från hela det kapitalistiska politiska spektrumet både böjer sig för Washingtons krav och desperat försöker (förgäves) återupprätta en oberoende militär styrka i samband med Trumps sprängning av Nato.
I spetsen för reaktionen föreslår krigshetsaren att denna trend ska drivas på ytterligare genom att kräva en krigsbudget på hela 1,5 biljoner dollar i år, i utbyte mot en minskning av de icke-försvarsrelaterade utgifterna med 10 procent, vilket kommer att ta formen av massiva åtstramningar för arbetare och fattiga.
Fackföreningar och andra arbetstagarorganisationer måste bekämpa dessa nedskärningar med full kraft…
Som väntat föreslår ingen regering någonstans i världen att miljardärerna ska bära någon betydande del av kostnaden för denna groteska räkning. Detta trots den fortsatta vinstbonanzan för storföretagen – mitt i världens värsta energikris någonsin meddelade BP en fördubbling av vinsten under de första tre månaderna 2026. Vi vet alla vad detta innebär: fler ”svåra val” och ”uppoffringar”. Fackföreningar och andra arbetstagarorganisationer måste bekämpa dessa nedskärningar med full kraft samtidigt som de tydligt motsätter sig den militaristiska agenda hos den härskande klassen som ligger bakom dem. Vid årets första maj-demonstrationer måste vi säga högt och tydligt: Rusta välfärden – inte militären! Pengar till skolor, sjukhus, mat och återställande av löner, inte död och förstörelse!
I vissa avseenden ser årets första maj ut att bli en av de viktigaste på länge. Detta beror på att, mitt i den trumpistiska reaktionära offensiven som dominerar världen, kommer det att bli en dag av massiv motståndskamp i ”odjurets buk”. Medlemmar i Socialist Alternative (ISA i USA) kommer att stå i främsta ledet av protester, arbetsnedläggelser och i vissa städer de facto masstrejker som en del av en historisk dag, där en del fackförenings- och samhällsledare stöder uppmaningen ”Inget arbete, ingen skola, ingen shopping”.
Detta var samma uppmaning som ledde till generalstrejken i Minnesota och som besegrade Trumps ICE-invasion av tvillingstäderna Minneapolis och Saint Paul i januari. Tillsammans med de historiska generalstrejkerna som lamslog Italien förra vintern visar detta vägen för att driva tillbaka krigets, rasismens och reaktionens krafter: mobilisera arbetarklassens makt. Internationella arbetardagen, som i år också infaller på hundraårsdagen av den historiska generalstrejken i Storbritannien i maj 1926 då arbetarklassen fick smaka på makten, måste fortsätta att driva på återupprättandet av de mest militanta och segrande traditionerna inom klasskampen. De kommande åren måste bli en period med många strejker, generalstrejker och internationella generalstrejker mot krig, imperialism och kapitalistisk reaktion som helhet.
Årets första maj infaller också i efterdyningarna av den kraftfulla globala vågen av ungdomsuppror (Gen Z-revolterna) som störtade regeringar och skakade diktaturer över hela den globala södern. Dessa, och många andra massrörelser på senare tid, har både visat ungdomarnas och arbetarklassens makt, energi och motståndskraft, men också det brinnande behovet av att ta itu med de politiska och organisatoriska svagheterna inom arbetarrörelsen och de sociala rörelserna globalt.
Den centrala lärdomen är att energi, hjältemod och beslutsamhet är nödvändiga, men inte tillräckliga. För att vinna avgörande segrar mot reaktionen måste massrörelserna förankras i en demokratisk, kraftfull och stridslysten arbetarrörelse och förses med ett klarsynt politiskt ledarskap, beväpnat med ett tydligt socialistiskt alternativ till det kapitalistiska systemets ändlösa kriser.
Därför måste 1 maj 2026 inte bara höja massprotesternas och strejkernas fana, utan också den politiska kampens fana. Arbetarklassen måste vara politiskt oberoende och politiskt organiserad. Masspartier måste byggas, rotade i den dagliga kampen och beväpnade med ett program vars mål inte är att lappa ihop det kapitalistiska systemet, utan att omvandla det. Den internationella arbetarrörelsen måste kämpa med den tydliga horisonten av en socialistisk värld fri från krig och förtryck, där människor och planeten kan blomstra baserat på kollektivt ägd produktion, rikedom och resurser och demokratisk, rationell planering.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.