
– Kinas framtid är en fråga som angår människor i hela världen, sa Wang.
Med en årlig tillväxt på strålande 10 procent de senaste 30 åren och sina 1,2 miljarder invånare, har Kina varit en viktig drivfjäder i världsekonomin.
Med årets OS ville regimen visa upp ett framgångsrikt land som är på väg att moderniseras och demokratiseras – men som Wang visade med övertygande exempel, behöver man bara skrapa lätt på den glatta OS-fernissan – eller titta lite mer noggrant på statistiken – för att verklighetens Kina med gapande inkomstklyftor och politiskt förtryck ska bli synliggjort.
Klyftan mellan grupperna visas i snittinkomsten, som är drygt 4 000 yuan (ungefär lika mycket i kronor) per år på landet mot 30 000 yuan i städerna, men också i att det bara är stadsborna som har förmåner som ger dem rätt till bland annat grundläggande sjukvård och skolgång.
Men orättvisor skapar missnöje, och missnöjet i Kina har börjat göra sig hört. Wang gav en rad exempel på de massprotester som blivit allt vanligare under de senaste åren och som riktar sig mot orättvis jord- eller lönepolitik, privatiserade skolgårdar och lokal korruption.
Wang betonade att det ”harmoniska samhälle” som regimens ledare påtalar i sin nykonfucianska retorik där- för inte kommer att bli verklighet så länge det kapitalistiska systemet får bestämma spelreglerna:
– Regimen vill ha ett harmoniskt Kina. Chinaworker säger att det är omöjligt under den nuvarande regimen och det kapitalistiska systemet.
Ulrika Waaranperä