MTR lämnar pendeln – en seger för kampen

av Louise Strömbäck

Under onsdagen den 1 november meddelade Trafikförvaltningen i Stockholm att avtalet med tågföretaget MTR för pendeltågstrafiken avslutas i förtid – en viktig seger och ett resultat av de fackliga protesterna. Redan i mars 2024 kommer MTR försvinna från pendeltågstrafiken och SJ tar istället över driften. Både anställda och resenärer jublar över nyheten, med förhoppningen att tågtrafiken snart kan börja fungera igen. Frågan är om det är så enkelt?

MTR:s avtal om driften av pendeltågstrafiken sträckte sig egentligen till 2026, med möjlighet till förlängning till 2030. Redan i våras beslutade Trafikförvaltningen att inte förlänga avtalet till 2030, och nu går de så långt att de avslutar kontraktet två år i förväg.
Nyheten att MTR inte längre får fortsätta driva pendeltågstrafiken har tagits emot med jubel från såväl anställda som resenärer. Pendeltågstrafiken har nått en botten och det tycks nu som om det bara kan gå uppåt. Däremot säger SJ redan nu att de inte tänker återinföra tågvärdarna, trots att avvecklingen av tågvärdarna är en viktig orsak till tågkaoset.

Att statligt ägda SJ ska ta över driften av pendeltågstrafiken borde inge en känsla av trygghet, men även SJ har haft en hel del problem de senaste åren och det är viktigt att facken ställer hårda krav på dem. Minns bara schemastrulet förra julen där förarna fick helt ohållbara scheman och trafiken närapå havererade.
Det är dock ett viktigt steg att ett statligt företag tar över driften av pendeltågen, och kan komma att leda till ännu starkare krav på ett återförstatligande av annan privatiserad tågtrafik, till exempel MTR Mälartåg som liksom MTR Pendeltågen har haft stora problem med förseningar, dålig arbetsmiljö och stor personalbrist. Även tunnelbanan drivs av MTR och behöver tas tillbaka i offentlig regi.

Att privata rövare slängs ut ur all välfärdsverksamhet, inklusive kollektivtrafiken, är ett måste för att ge förutsättningar till en fungerande verksamhet som utgår från behoven. Men det är inte automatiskt att ett förstatligande eller en återkommunalisering av verksamhet blir bättre för brukare och anställda.
Det måste kombineras med beslutsfattande och demokrati underifrån av de anställda samt kontroll över ekonomin och hur resurser fördelas – se på de enorma nedskärningar som alla landets kommuner och regioner nu genomför, eller på marknadsstyrningsmodellen New Public Management som saboterar särskilt vården. Det är välkommet att SJ tar över istället för det genomusla MTR, men det är upp till bevis för dem att verkligen leverera.
Så länge upphandlingssystemet finns kvar (och det har regionstyret inga planer på att avskaffa) innebär det att företag, oavsett privat eller offentligt, kommer bjuda under varandra för att få kontraktet. De som får betala priset är resenärerna med sämre service och personalen med usel arbetsmiljö.

Så länge upphandlingssystemet finns kvar (och det har regionstyret inga planer på att avskaffa) innebär det att företag, oavsett privat eller offentligt, kommer bjuda under varandra för att få kontraktet. De som får betala priset är resenärerna med sämre service och personalen med usel arbetsmiljö.

MTR tog över driften av pendeltågstrafiken år 2016, och redan då började allt fungera sämre. Sedan SL och MTR påbörjade avvecklingen av tågvärdar har problemen inom pendeltågstrafiken eskalerat i rasande fart. Det som ansågs som stora problem i pendeltågstrafiken innan MTR tog över ses idag som mer eller mindre problemfritt enligt de flesta som reser regelbundet.
Det senaste årets totala haveri har lett till att MTR fått böta hundratals miljoner kronor till SL för inställda avgångar bara i år. Istället för den ekonomiska vinst som MTR hoppades på när de gjorde sig av med tågvärdarna (beräkningarna var en vinst på 60 miljoner kronor) blev det istället en enorm förlust med hundratals miljoner kronor. SL har däremot gått med 400 miljoner kronor i vinst till och med september i år, bara på pendelkaoset.
Tågkaoset har berott på lite olika faktorer. Det är till på grund av beslutet att avveckla tågvärdarna, vilket har lett till att en fjärdedel av alla lokförare slutat då ensamarbete är både osäkert och stressigt. Det i sin tur har lett till mängder av inställda avgångar och en totalt oberäknelig trafik.
En annan viktig orsak till att så många lokförare har slutat är MTR Pendeltågens urusla personalpolitik, där företaget bland annat försökt tysta personal som kritiserar dem, vägrar sätta sig i förhandlingar med facket, förbjuder anställda att gå på toaletten under arbetstid, och så vidare.

En annan orsak till tågkaoset är bristande underhåll av järnvägen, där inte mycket görs förrän det börjar haverera totalt. Detta är orsaken till alla signalfel, växelfel, spårfel, elfel och andra felmeddelanden man får när tågen är försenade. Dessa blir allt fler, vilket visar på hur underhållet totalt negligeras till följd av en avreglering av järnvägsunderhållet där en mängd olika bolag är inblandade med enda syfte att tjäna pengar och ingen hålls fullt ansvarig.
När det kommer till SL:s vinst på 400 miljoner kronor som direkt följd av försämringarna och tågkaoset säger trafikregionrådet Anton Fendert (MP) att pengarna ska tillbaka till kollektivtrafiken. Fendert är en av de ansvariga bakom avvecklingen av tågvärdarna, och han står fast vid att tågvärdarna inte ska komma tillbaka. Istället säger han nu att SL vill införa ”ombordpersonal med spårbehörighet som rör sig ombord på tåg som bidrar till en ökad trygghet och säkerhet”.
Med andra ord: tågvärdar, som istället för att sitta i hytten ska röra sig runt i tåget för att skapa trygghet. De kommer med största sannolikhet att få en ny titel och en lägre lön, om de ens kommer att existera. Det verkar som att SL har insett misstaget i att avveckla tågvärdarna, men inte vill erkänna det.

MTR kommer nu att betala ytterligare 800 miljoner kronor till SL, som kompensation för att avtalet bröts i förväg. På ett år betalar MTR 1,2 miljarder kronor till SL som blir en ren vinst. Det minsta SL kan göra är att sätta in tågvärdarna igen och slopa den kommande höjningen av priset på SL-kortet.
Nästa steg måste bli att uppmana och rusta till kamp för att återta driften av all kollektivtrafik i offentlig regi, inklusive tunnelbanan och bussarna. Protester måste på nytt mobiliseras mot det politiska styre som skjutit kollektivtrafiken i sank, för att sätta maximal press på att också återinföra tågvärdarna.
Avskaffa hela det nyliberala upphandlingseländet. Pendelkaoset är ett direkt resultat av privatiseringar och avregleringar, och den enda lösningen är en offentlig drift utan vinster.