
Konferencier var Alaa Idris från SSU.
– Efter kriget är säkerheten det största problemet, och det är kvinnorna som betalar priset, sade Halala Rafi från Irakiska kommittén för kvinnors rättigheter.
Halala berättade om de irakiska kvinnornas situation, om hur hedersbrotten, prostitutionen och sexhandeln har ökat under USA:s ockupation.
– Under Saddams regim var lagarna omänskliga. Nu är de ännu värre, nu följer lagen helt sharia, sade hon vidare.
Seluah Alsaati, ordförande för Ung vänster Storstockholm, talade om kampen mot sexualiserat våld, både i Sverige och internationellt.
Förnedring blir ilska
– Många känner att det räcker nu, sade Seluah.– Inte ett slag till, inte ett ord till, det är vår tur nu. Vi förvandlar vår förnedring till ilska och vi förvandlar vår rädsla till slag och sparkar ifall det skulle behövas. Vi håller huvudet högt.
Sedan tågade demonstrationen till Medborgarplatsen med talkörer som ”Vägra kallas hora och friheten förlora”, ”Inga pigor åt överklassen – låt dem städa de egna dassen”, ”Kampen fortsätter – förtrycket ska krossas”, med flera.
Väl på medborgarplatsen höll Carmen Blanco, ordförande för utbildning för biståndsverksamhet, tal om kvinnors situation i Latinamerika. Meheret Dawit från tankesmedjan Interfem talade om läget i Eritrea; om hur kvinnor våldtas för att förolämpa fienden, kidnappas för att hållas som sexslavar och om hur kvinnor som deltagit beväpnade i frihetskampen nu sitter fängslade av det land som de kämpat för att befria.
Kampandan brände i luften och alla talare underströk betydelsen av att organisera sig och fortsätta kampen.
Internationella kvinnodagen är en bra dag att samlas på och sätta fokus på ojämställdheten. Men detta borde ske varje dag, inte en gång om året. Den kvinnorörelse som en gång fanns i Sverige måste återupplivas.
Under dagen fick Rättvisepartiet Socialisterna in flera namn på personer som ville veta mer och engagera sig, förhoppningsvis är detta en början på en större rörelse.
Sanna Tefke