MUSIK |
| Konsert: Lars Winnerbäck och Hovet Plats: Umeå, 20 juli Publik: 4 000 |
Det är alltid lika roligt med artister som inte bryr sig om att spela coolt likgiltiga utan verkar ha genuint roligt på en spelning. Så var fallet på Lars Winnerbäcks konsert i Umeå 20 juli, en av många anhalter på sommarturnén som avslutas i Stockholm 12 augusti.
Enligt Winnerbäckveteranerna var både han och hans band på ett
sällsynt gott spelhumör denna kväll. Kanske bidrog det
fina vädret. En klar och stilla sommarkväll nere vid den vackra
Nydalasjön i Umeå, är det svårt motstå den
stämning av sommar och romantik som vibrerar i luften. Lägger
man till detta en sällsynt entusiastisk publik på 4 000 personer,
så är det lätt att förstå att det var kul
att uppträda denna kväll.
Som förband uppträdde Christian Kjellvander med band. En fantastisk
sångröst och duktiga musiker gjorde att halvtimmen var helt
okej, även om sångaren närmast verkade blyg för
publiken. Det är alltid otacksamt att vara förband, och nog
märktes det på många att dom bara väntade på kvällens
huvudattraktion.
Jublet steg mot skyn när Winnerbäck och 7-mannabandet Hovet
kom upp på scen och tog det första ackordet. Allsången
var fantastisk, speciellt eftersom Winnerbäcks texter inte direkt är
fåordiga! Det var tidvis nästan rörande hur många
som kunde både verser och refräng utantill. Publikens entusiasm
belönades med en lång rad extranummer. Till sist spelades även ”Kom änglar”,
som inte spelats tidigare på turnén.
Winnerbäck har en otrolig låtskatt att ösa ur. Han spelade
också många äldre låtar som ”Kom”, ”Jag
hugger i sten”, ”Söndag 13.3.99” och ”Elegi” (
en personlig favorit). Även om låtarna musikaliskt är
rätt lika, så skapade de fantastiska musikerna en varierad
anrättning med inslag av mandolin, dragspel och saxofon.
Texterna styrkan
Det var också befriande lite mellansnack – man öste
på med musiken. Scenografin i bakgrunden växlade i takt med
stämningsläget i låtarna, från bördiga rapsåkrar
i sol, till mörkare stadsbilder med regnvåta gator i skenet
av gatljus.
Texterna är Lars Winnerbäcks starkaste sida. Han lyckas förstås
inte alltid få till det, men kvaliteten är ovanligt jämn.
Och då och då träffar textraderna rätt i hjärtat
och magen. En melankolisk underton finns nästan alltid där,
och ibland en kritik mot ett samhälle som blir allt brutalare. Men
mest handlar det förstås om kärlek, ensamhet, längtan,
frågor om hur man ska leva sitt liv. Kort och gott om livets väsentligheter.
Utan tvekan har karln något att säga. Och han gör det
bra.
Ingrid Eriksson
