Den 29 augusti genomförde Prison Officers’ Association (POA – de brittiska kriminalvårdarnas (fångvaktarnas) fackförening) sin första landsomfattande strejkaktion någonsin, då 20 000 anställda gick ut i strejk på alla statliga fängelser i England och Wales.En tidigare omröstning visade på ett 87-procentigt stöd för konfliktåtgärder upp till och inklusive strejk.
POA fick sin strejkrätt indragen av den dåvarande toryregeringen år 1994.
Den efterträdande labourregeringen åtgärdade detta, men införde istället en frivillig ”icke-strejk”-överenskommelse.
Under denna överenskommelse förutsattes facket lägga varsel till regeringen 12 månader i förväg om konfliktåtgärder, vilket gav regeringen möjlighet att dra den här konflikten inför rätta och få strejken olagligförklarad.
Kokande vrede
Framgångarna för POA:s och Londontunnelbanans RMT-anslutna underhållsarbetares strejkaktioner har potentiellt förändrat situationen i Storbritannien till fördel för fackföreningar och arbetare – förutsatt att detta omedelbart tas tillvara.Det finns en kokande vrede över och ett fullständigt förkastande av Gordon Browns förmaningar till offentligfacken att iaktta ”lönekravsdisciplin”.
Han föreslår en beklämmande låg ökning på 2 procent av lönerna inom den offentliga sektorn, samtidigt som priser, räntor på lån och kommunalskatter skjuter i höjden. Brown säger inte så mycket som ett pip om bonusarna till finanshöjdarna, som har ökat med 30 procent till rekordhöga 40 miljarder i år.
Jane James
