Kvinnoförtrycket är dock ingen isolerad fråga, varken geografiskt eller politiskt, utan en följd av den patriarkala och ekonomiska maktstrukturen i världen.
Under 2000-talet har 179 svenska barn mist sin mamma på grund av mord och mördaren är ofta barnets egen pappa.
Aftonbladet har i en artikelserie tagit upp problematiken och berättar att 40 procent av barnen fortfarande har den dömde föräldern som vårdnadshavare. Många tvingas också träffa föräldern mot sin vilja.
Uppseendeväckande nog är det även vanligt att den våldsdömde föräldern får egen vårdnad om barnen trots att den misshandlade (oftast mamman) överlever. I den situationen befinner sig Julia. Hon fick 2008 tillsammans med sina tre små barn hjälp av en läkare och socialtjänsten med att fly från sin våldsamme man.
Mannen blev av tingsrätten dömd för misshandel av Julia och hovrätten skärpte senare straffet till fem månaders fängelse, skadestånd till Julia och barnen samt besöksförbud. Julia tilldömdes egen vårdnad av barnen och de fick skyddat boende.
– Barnen har under åren haft två umgängesstödjare som försökt inleda träffar med pappan, men båda har sagt att det är omöjligt att genomföra umgänge eftersom särskilt det äldsta barnet har berättat om sina rädslor för pappan och att han minns våldet, säger Julia.
Hon fortsätter att berätta om att mannen då de levde i hans våld ofta sade att ingen skulle tro henne om hon försökte berätta för någon. Att våldet alltid skedde bakom stängda dörrar och att de utåt sett under lång tid såg ut som den lyckliga familjen.
År 2012 blev det nya förhandlingar i Stockholms tingsrätt angående vårdnad, boende och umgänge. Det fanns inget som talade för att pappan skulle vinna målet. Både pappan och hans advokat hävdade att han, trots alla dokumenterade kroppsliga skador på Julia, blivit oskyldigt dömd i tidigare domstolar.
Julias värsta farhågor besannades då domstolen helt underkände tidigare brottmålsdomar. Tingsrätten gick helt på pappans linje och skrev att han inte slog sin fru med ”vett och vilje” utan att han snarare ”framstår som en utmattad person som tappat omdömet och agerat synnerligen ogenomtänkt…”
Domen visar på en total oförståelse för att mäns våld mot kvinnor kommer ur viljan att totalt kontrollera någon annan, som i sin tur har sin grund i patriarkatet, d v s att män som grupp betraktas som stående över kvinnor. Istället bagatelliseras ett av de djupaste förtrycken i samhället. Och kanske ännu värre, precis som har skett sedan urminnes tider, läggs skulden på kvinnan:
Domstolen hävdade att det är Julias eget fel att hon och barnen tvingas leva gömda: ”…i detta fall [har] tingsrätten kommit fram till att den ena föräldern ’bär skulden till’ att barnet inte har någon kontakt med den andra föräldern.” Julia förlorade vårdnaden av barnen till den våldsdömde mannen. Alla utredningar som har gjorts både före och efter domen 2012 visar att Julia är en mycket bra vårdnadshavare och att barnen lever ett rikt och bra liv med henne. Trots barnens rädsla för pappan tvingades de att genomföra umgängen med honom efter domen. Barnen visade stor oro kring träffarna och elva orosanmälningar har kommit in till socialtjänsten.
– Till slut fick vi upp en ny stämning i tingsrätten, vilket betyder att överflyttningen kan stoppas, säger Julia. Trots det blev Julia och barnen kallade till socialtjänsten där de bor för ett möte med socialtjänsten från pappans hemkommun. Väl på plats fick de i skilda rum reda på att de är där för att föra barnen till pappan. Utan avsked, ytterkläder eller personliga tillhörigheter flögs de tre barnen 100 mil bort till den våldsdömde pappan.
– Över 100 dagar har gått sedan barnen fördes bort och vi har varken fått träffas eller prata med varandra sedan dess, berättar Julia.
Monica Dahlström-Lannes, f d våldsbrottsutredare, är insatt i Julias fall och skriver på Aftonbladets debattsida en uppmaning till socialtjänsten och rättsväsendet: ”Sluta bli förvånade nästa gång en mamma eller ett barn dödas. Lyssna istället på kvinnorna, lyssna på barnen, lyssna på de levande!”
År 2006 kom regeringen med en ny vårdnadsreform som skulle understryka att det är barnets intressen som ska stå i fokus. Från den 1 januari i år har Sverige också en ny socialtjänstlag med ett tydligare barnfokus.
Att skriva utredningar och dokument räcker uppenbarligen inte. Orimliga domar gällande mäns våld mot kvinnor och barn visar att patriarkala strukturer och stereotypa könsroller i högsta grad lever i samhället i allmänhet och domstolar i synnerhet. Okunskapen leder till katastrofala följder för barnen, både då de tvingas umgås med en förälder de far illa hos och då de förvägras umgänge med en förälder de vill träffa. Grunden till förändring är kamp. Liksom massorna i Indien måste svenska kvinnor och män gå ut på gatorna och protestera mot orättvisor och ge stöd till de utsatta barnen. En kämpande kvinnorörelse måste återuppbyggas, som tar upp alla aspekter av kvinnoförtrycket och tydliggör kopplingarna till det kapitalistiska systemet, vilket gör kvinnor till en vara som kan exploateras och förtryckas för att maximera vinsten.
RS/Offensiv står för:
- Masskamp mot alla former av kvinnoförtryck, från sexism, våld och våldtäkter till diskriminering och lägre löner.
- Utbildningar i jämställdhet och våld i nära relationer (även samkönade) för juridisk personal och socialtjänsten.
- Kraftig upprustning av socialtjänsten så att tid finns för riktiga barnutredningar.
- Avsätt sexistiska domare och advokater. Jämställdhets- och kvinnoorganisationer måste ges inflytande över tillsättning av domare och vara en självklar samarbetspartner för socialtjänsten.