Dåden i Örebro: tre månader – få svar

Av Stephen Rigney // Artikel i Offensiv

Skolskjutningen på Campus Risbergska i Örebro i februari är Sveriges hittills värsta massmord, då tio personer dödades och sex andra allvarligt skadades innan gärningsmannen, Rickard Andersson, tog sitt eget liv. Redan i direktanslutningen till händelsen var polisen och regeringen snabba med att avfärda rasistiska eller andra politiska motiv samtidigt som allmänheten informerades om att det var alltför tidigt att dra några slutsatser. 

Nu, tre månader senare, har polisen levererat sin slutrapport och menar att Anderssons enda motiv var en önskan om att ta sitt eget liv, drivet av en känsla av att ha misslyckats i livet. Bland annat har hans svårigheter med sin försörjning uppgetts vara av betydelse, och avslag på hans försörjningsstöd som en eventuell utlösande faktor.

Men det kvarstår många obesvarade frågor – inte minst då attacken hade planerats under en lång period. Enligt polisen var det redan i augusti månad som Andersson konkret började förbereda sig, men att det också är möjligt att hans planer sattes i gång många år innan dess. Två av de vapen som användes vid skjutningen införskaffades exempelvis redan år 2011, utan att Andersson skulle ha visat något intresse för jakt eller skyttesport. Polisen menar även att det inte finns några tecken på att vapnen hade använts innan skjutningen i mars.

Mycket har sagts om att det inte hittats något manifest eller att det inte heller gått att hitta digitala spår som pekar på politiska motiv, vilket brukar vara fallet vid liknande attacker. Men samtidigt pekar rapporten på att Andersson i takt med att han utvecklade sina planer även försökt städa efter sig. Hans mobiltelefon (som han ringde någon från strax innan han började skjuta) går fortfarande inte att hitta, liksom hårddiskarna från de datorer som hittades i hans hem. Däremot har Aftonbladet tidigare rapporterat att han i dagarna innan dådet bland annat besökte en högerextrem nyhetssida. Hur då kan ett politiskt motiv så lätt avvisas?

”Ni ska bort från Europa”, uppger TV4:s analytiker att någon ropar strax innan det hörs skottlossning, i en filmupptagning inifrån skolan. Under polisens presskonferens nämner de inte filmen förens en journalist frågar, varpå polisen svarar att de inte kunnat säkerställa vad som sägs. Ingen information ges om de ens försökt säkerställa, eller vilka olika audioanalytiska expert de tillfrågat.

Den bild som såväl polisen som etablissemanget har målat upp är den av en enstöring med svår psykisk ohälsa. Det är utan tvekan sant, men det utesluter inte heller att det kan finnas andra motiv. 

Det har skett flera skolattacker i Sverige sedan Anton Lundin Pettersson mördade tre och skadade en i en rasistisk attack i en skola i Trollhättan år 2015. Likt Andersson beskrevs Lundin Pettersson och gärningsmännen vid de övriga dåden som enstöringar och i termer av deras psykiska ohälsa. Men en annan gemensam nämnare var just inflytandet av högerextrema, rasistiska och/eller antifeministiska åsikter, vilket de påverkats av på nätet.

Såväl online som i den verkligen världen har reaktionära krafter fått allt större fäste, uppmuntrade av ett politiskt etablissemang som har flyttat allt längre högerut. Det är enkelt att bortförklara det som hände i Örebro som bara en sjuk persons handlingar. Men ett sådant brutalt dåd – särskilt när de flesta offren hade invandrarbakgrund – kan inte skiljas från sammanhanget och samhället som det ägde rum i.