SVERIGE OCH KRIGET

”SVT DOKUMENTÄR SOM DU ABSOLUT BÖR SE”

Av Stefan Lundqvist // Artikel i Offensiv

Medborgare. Det förfärliga som vi in i det sista hoppats att världen skulle förskonas ifrån har inträffat. För oss svenskar gäller det nu att med lugn beslutsamhet samlas kring den stora uppgiften att hålla vårt land utanför kriget. Socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson i radiotal den 1 september 1939.

Ungefär 17 procent av Polens befolkning dödades under andra världskriget och den svenska regeringen lät Hitler transportera trupper genom Sverige.

SVT:s serie Sverige under kriget, 80 år sedan andra världskrigets slut, har gått i mål. Det här är en dokumentär i fem delar som du absolut ska se! Alla fem delar finns nu på SVT Play. Varje avsnitt följs av ett eftersnack där tre engagerade auktoriteter i ämnet, historiker och författare i ett samtal kommenterar, kompletterar och fördjupar det vi just sett.

Jag blir mycket imponerad av vad Kristina Lindström, Henrik Stockare med flera har åstadkommit. Med syftet att skildra de människor som levde i Sverige med krigets fasor som fond, bad de just dessa att skicka in sina berättelser och minnen. Gensvaret överväldigade filmteamet då de fick tusentals mejl, berättelser, foton och inte minst smalfilmer.

– Både hisnande och en väldigt stor ynnest att få göra de här intervjuerna och samtala med människor i sista ögonblicket. Det blir ju en annan närvaro, en nerv i någon, som det här hände mig, det här såg jag och det här hörde jag, säger Kristina Lindström i Bakomfilm, SVT Play.

Det är ett konststycke värt all beundran att de lyckats få med så många personliga historier, såväl från vardag och fritid som i ”skarpt läge” i ett Sverige som stod utanför ett krig som rasade på andra sidan av alla våra gränser.

Allt invävt i den stora vevan av storpolitik och krigets utveckling, skulle kunnat bli otympligt och spretig. Nu blir det filmiskt och starkt där närheten och nerven som rösterna, fotona och smalfilmerna lyfter vad som annars hade kunnat bli en ordinär krigsdokumentär.

Eftersom många av dokumentärens berättare var barn på 1940-talet får vi flera minnen ur ett barns perspektiv. Separationer – finlandsbarnen, föräldrar som dör i tyska förintelseläger eller som sjömän, torpederade och drunknade. Tidiga minnen från beredskapstid, ängsliga, oroliga föräldrar, men också om glädjeämnen och gemenskap i en vardag som rullade på i ett liv som skulle levas.

Historierna skakar också om mig 2025. Fascination över människors mod och motstånd. Solidariska, hjältemodiga insatser, samer och gränsbor som hjälper flyktingar över norska gränsen, men också ilska över svek med brutala konsekvenser som den undergivna svenska eftergiftspolitiken till Hitlertyskland.

Överklassens och kungahusets beundran och stöd för Hitler innan de girigt vände kappan efter vinden då Tyskland gick mot nederlag. Förföljelsen och lägerinterneringen av kommunister, radikala socialdemokrater och vänsteraktivister. Permittenttrafiken av tyska soldater genom det ”neutrala” Sverige, allt onödigt lidande det senkomna svenska stödet innebar för till exempel judiska flyktingar och de som riskerade och gav sitt liv i norska motståndsrörelsen.

Historien om judiske violinisten och pappan Max Askanas är en av många hjärtskärande berättelser. Robert Paulson, en öppen antisemit och nazist som tillsattes som chef för Socialstyrelsens utlänningsbyrå med uppdrag från underrättelsetjänsten att hålla judiska flyktingar kort. Som bas över flyktingkontrollen vägrade han Max Askanas tillstånd att få komma till Sverige och återförenas med sin pojke Ralph som kommit hit tidigare i en barntransport.

Max vädjade från sitt gömställe hos en svensk församling i Berlin ledd av svenske Erik Perwe, den så kallade ”Bombprästen”. Far och son fick aldrig återförenas. Max möter 1945, 37 år gammal, döden i förintelselägret Buchenwald. Ralph dör i Sverige 2023, 92 år gammal.

Den svenska regeringens foglighet till den stalinistiska diktaturen i Sovjetunionen efter krigsslutet upprör också. Deportationerna, först av en grupp unga ryska soldater som flytt de tyska fånglägren i Norge och sedan internerats i läger i Dalaskogarna. Därefter internerades tyska och baltiska soldater i den så kallade Baltutlämningen. Den svenska regeringen var väl medveten om att ryssarnas öde var vidare transport till arkebuseringar eller fångläger i sibiriska Gulag, då krigsfångar av Stalin oskyldigt definierades som landsförrädare. I det här fallet handlade det om politik, att värna Sveriges relationer med Sovjet.

Slutligen ännu lite mer beröm till formen. Fler med mig hyllar koloreringen av dokumentärens foton och smalfilmer från en tid som för oss tidigare varit svartvit. Nu blir det som att ens föräldrars svartvita foton med färgen börjar leva och kommer närmare. Jag vill också framhålla musiken av Martin Hederos och Iriya Gmeyner som varsamt fördjupar känslan i fotot och historierna. Benny Anderssons vemodiga trumpet i vinjetten slår an den sorg som de flesta människorna under andra världskriget tvingades uppleva.

Många gånger grämer vi oss över att vi inte, medan de levde, bad våra föräldrar eller mor- och farföräldrar berätta om sina liv under andra världskriget. Med ”Sverige och kriget” får vi något av en ny chans.