Mikael Wiehes Sommar handlade om döden

Av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

”När vi har blivit gamla – Och vårt hår har blivit grått (…) Ska nya röster sjunga – Ska nya röster sjunga”

När Mikael Wiehe är värd för Sommar i P1 spelar han sin egen sång Ska nya röster sjunga, framförd av Maxida Märak.
Men det är inte vilka sånger som helst, utan Sångerna om frihet
– Om rättvisa och fred – Sångerna om folket – Som aldrig kan slås ner.

Temat i hans Sommar är döden. Här finns Titanic, Flickan och kråkan, Victor Jara och Wiehes dansbandssuccé Jag ska leva tills jag dör. En stor del handlar om vänskapen med Björn Afzelius, om dennes sjukdom, sista samtalet och dödsbeskedet för 26 år sedan.
I de sista meningarna kom en förklaring. Mikael Wiehe har fått diagnosen Alzheimer och ville sända en sista hälsning.

Han vore inte Mikael Wiehe om han inte också tydligt deklarerat sitt stöd för palestiniernas kamp och visat att han står kvar till vänster.
Honom kan vi lita på, i en tid där högern rycker fram och en så stor del av kulturen är ”opolitisk”.

Och döden är inte slutet. En sång till modet utropar ”Här är en sång till alla – Som vägrar att ge opp –
Till dem som kämpar vidare – Fast livet är så hårt – Till alla som vill längta – Till nåt de aldrig sett –
Som inte låter kuva sig”. Musiken lever vidare, som kampen, med nya röster som sjunger.