”VAPENVILA” – ÖVER 100 DÖDADE I GAZA

Artikel i Offensiv

Bara 10 dagar efter att Trump firat ”fredsplanen” genomförde Israels stridsflyg minst 20 attacker i olika delar av Gaza. Samtidigt stoppades införseln av förnödenheter. Totalt har minst 139 palestinier dödats och 230 skadats av israeliska attacker sedan avtalets första fas inleddes.

Samtidigt är det tydligt att Trump än så länge styr processen. Både den israeliska regeringen och de arabiska regimerna i regionen vidhåller att fredsplanen fortsätter. Det gör också ockupationen och lidandet i det totalt förstörda Gaza. De som helt förståeligt hoppats på fred lever i fortsatt hungersnöd, brist på mediciner, utan bostäder och med risk för upptrappade attacker.

Planens första fas innebär att Israels militär dragit sig tillbaka till den ”gula linjen”, som innebär att de kontrollerar drygt 50 procent av Gaza. Hamas har överlämnat de sista överlevande i gisslan och inlett samma process med de avlidnas kroppar. 1 968 palestinska fångar har släppts ur Israels fängelser, den stora majoriteten är politiska fångar som gripits i Gaza de senaste två åren och aldrig ställts inför rätta.

De allra värsta ministrarna i Netanyahus högerextrema regering är missnöjda med Trumps plan och vill fullfölja folkmordskriget. Säkerhetsministern Ben-Gvir, som också är ansvarig för tortyr och allt hemskare villkor i Israels fängelser, krävde senast i helgen att kriget skulle återupptas i full skala. Detta sedan två israeliska soldater dödats. Netanyahu utlovade ett ”starkt svar” och beordrade bombningar i Rafah i söder, i norra Gaza och mot ett flyktingläger. ”Eftersom Israels gisslan inte längre befinner sig i Gaza bombas nu mål som flygvapnet undvikit under kriget” konstaterade Nathan Shachar i Dagens Nyheter.

Netanyahu och regeringen kommer att utnyttja incidenter och konstruera förevändningar för att upprätthålla krigslinjen, precis som de utför dagliga attacker mot Libanon, trots att det formellt rådet vapenvila. Det är ett sätt att visa makt, även om det finns starka tillbakahållande faktorer för totalt krig, inklusive opinionen i Israel. Trycket från Trump orsakas av USA-imperialismens oro för upptrappade protester och revolter i solidaritet med Gaza, särskilt i Mellanöstern, men även av strejker i Europa. Trump vill lugna regimerna i regionen, särskilt Saudiarabien, för att nå nya avtal ekonomiskt och politiskt för att stärka både Israel och USA-imperialismen.

Fredsplanen innebär också att Hamas kan agera synligt igen. Enligt egna uppgifter har de nu 7 000 man på Gazas gator för att återta kontrollen. Media uppger att de utmanats av två klaner, varav åtminstone den ena fått vapen från Israel. Trump har i intervjuer accepterat detta: ”Vi gav [Hamas] tillstånd för en viss tid”.

Fredsplanens andra fas, som nu förhandlas i Kairo, är ännu mycket dimmig. Det spekuleras om att Egypten, Jordanien och kanske även Irak ska bidra med soldater till en ”stabiliseringsstyrka”. Samtidigt ska Israel, som den överlägset starkaste kraften, behålla sin militär vid gula linjen med möjlighet att ingripa när den önskar. En ny ockupationsregering ska ledas av Trumps utvalde, den i Mellanöstern ökände Tony Blair, med ”teknokratiska” palestinska ministrar som underordnade. Med dessa följer också multinationella byggföretag med stora profiter i sikte.

Fredsplanen kom till för att lätta på det växande trycket underifrån, och den har inga förutsättningar att skapa verklig fred, än mindre driva den palestinska befrielsekampen framåt. Ockupationen och förtrycket fortsätter, som ett resultat av kapitalism och imperialism. Det är de arbetande massorna i Mellanöstern och internationellt som med masskamp för en socialistisk förändring kan visa vägen framåt.