Den 24 mars var det precis 50 år sedan militärkuppen i Argentina. Kuppen den 24 mars 1976 blev inledningen till ett av de blodigaste och grymmaste kapitlen i Latinamerikas historia.
Av Per Olsson
Kuppen hade föregåtts av en djup kapitalistisk kris och allt hårdare motsättningar mellan klasserna. Mindre än ett år innan kuppen skakades landet av en generalstrejk och regeringskollaps. Den härskande klassen levde i fruktan för att arbetarna skulle ta makten och tillsammans med generalerna började den dra upp planerna för att i blod krossa arbetarorganisationerna och vänstern. ”Bygg en arbetarmilis för att försvara arbetarorganisationerna mot den uppåtgående högerterrorn”, skrev Offensiv 1975 i en kommentar till det växande hotet från reaktionen.
Strax innan kuppen, vid ett möte i Uruguay, där militären tagit makten 1973, sa kuppgeneralen Videla till de officerare som samlats att: ”Att det kommer att bli nödvändigt att döda många, och vi får inte tveka, om kommunismen ska stoppas”.
Den 24 mars 1976 tog militären makten och i sin första kommuniké förbjöd militären alla folksamlingar och all politisk verksamhet, upplöste kongressen och förklarade att man tar över fackföreningarna. Med stöd från USA dödade Argentinas militärjunta vänsteraktivister, fackföreningsledare och alla som på minsta sätt kunde uppfattas som ett hot. De som fängslades torterades och kastades sedan levande ner i floden Río de la Plata, nära Buenos Aires eller dumpades i massgravar. Gravida kvinnor dödades efter förlossningen och det nyfödda barnet stals sedan av militärfamiljer.
många familjer väntar fortfarande på att få begrava sina nära och kära som dödades av bödlarna.
Kontrarevolutionens våld var oemotsvarad – minst 30 000 människor dödades eller ”försvann” i det som kommit att benämnas det ”smutsiga kriget”. Än idag hittas offer i det kriget och många familjer väntar fortfarande på att få begrava sina nära och kära som dödades av bödlarna.
Militärdiktaturen öppnade landet för nyliberalismen, vilket resulterade i ökad fattigdom, astronomiska skulder och till sist ekonomisk kollaps. I ett desperat försök att bli kvar vid makten beslöt militärdiktaturen att ockupera Las Malvinas/Falklandsöarna 1982, som var under brittiskt överhöghet och de flesta av de 1 800 invånarna ansåg sig vara britter. Den argentinska juntans invasion gav den då väldigt impopulära Thatcherregeringen en ursäkt för att inleda krig och ”befria ön”. Kriget slutade med ett nederlag för Argentina och militären tvingades lämna makten 1983. För Thatcher däremot blev kriget skälet till att hon och högern på nytt kunde vinna valet 1983.
Militärdiktaturen i Argentina 1976-83 visade på ett fasansfullt sätt hur långt reaktionen är beredd att gå i försvaret av kapitalismen och den härskande klassens makt och rikedomar. De mord och brott som begicks i Argentina 1976-83 får aldrig glömmas. ”Nunca más” (Aldrig mer!) var huvudparollen i de många demonstrationer som genomfördes i Argentina på 50-årsdagen av kuppen och som också blev till protester mot president Milei och dagens auktoritära högerstyre. ”Tiotusentals människor marscherade i Buenos Aires på minnesdagen av kuppen och diktaturen. På uppmaning av människorättsorganisationer, politiska partier, fackföreningar, kampanj- och civilsamhällesorganisationer genomfördes även demonstrationer i en rad andra städer runtom i landet. Många marscherade med bilder av de försvunna, diktaturens offer, eller bar plakat” (Buenos Aires Times den 25 mars).
Det är genom att idag ta kamp för socialism som vi bäst kan hedra och minnas offren, samt säkra en framtid fri från allt förtryck och våld.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.