”Vapenvilan” – Trumps största reträtt

Mindre än en och halvtimme innan Trumps apokalyptiska hot att ”en hel civilisation kommer att dö i natt, för att aldrig mer återvända” riskerade att bli till fasansfull realitet backade Washington. Trump aviserade att han har gått med på en två veckor lång vapenvila med Iran.

Av Per Olsson

Pausen i kriget ger åtminstone en tillfällig respit för massorna i Iran. Men ännu är det långt till en mer varaktig uppgörelse och ännu längre till verklig fred.

Även Netanyahus krigsregering har sagt sig stå bakom vapenvilan med Iran. Israels krig mot Libanon fortsätter dock, och trappas upp. 

”Trumps beslut att backa ur – ofta kallat ”TACO” eller ”Trump always chickens out” Trump fegar alltid ur – visar denna gång på en strategisk svaghet som vida överstiger alla förödmjukelser som Trump brukade kritisera hos tidigare presidenter”, skrev brittiska Independent efter att vapenvilan aviserats. Båda sidor säger nu att de segrat. 

Sanningen är att Trump använde de pakistanska ”förhandlarna” för att få ett åtminstone tillfälligt slut på den enorma kris han själv har skapat. För den iranska regimen ger uppehållet en möjlighet till återhämtning.  

Trumps reträtt utgör ett desperat försök att dölja den kris för USA-imperialismen som kriget utvecklades till och som fördjupades av de oemotsvarade hot som presidenten utslungade dagarna innan.

Efter att ha blivit allt mer till ett förnedrande misslyckande för USA-imperialismen, som snabbt gått ner sig i ett nytt träsk, sökte Trumpadministrationen en väg bort från kriget. 

Men efter flera veckors krig, som inbegripit fler än 20 länder, hade det utvecklats bortom kontroll och ständigt rest nya hinder för en möjlig exitstrategi som kunde rädda USA-imperialismens ställning och prestige. Därav Trumps allt mer besinningslösa hot om en upptrappning av kriget, inkluderat en markinvasion. Inför hotet om att dras djupare in i det ytterst impopulära kriget som höll på att sänka den amerikanska ekonomin inför mellanårsvalet backade Trump. 

Men som brittiska BBC kommenterade: ”Vapenstilleståndsavtalet gjorde det möjligt för Trump att ta sig ur en situation som höll på att utvecklas till ett förrädiskt val – antingen att trappa upp konflikten genom att hålla sitt löfte om att ”en hel civilisation kommer att dö i natt”, eller att backa och därmed undergräva sin trovärdighet. Den amerikanske presidenten kan dock ha köpt sig endast en tillfällig respit.”

Trumps krigsgalna utspel under de senaste veckorna har liknats vid den ”madman theory” som USA:s dåvarande president Richard Nixon använde sig av under Vietnamkrigets sista år. ”Syftet är att motståndaren ska tro att man är galen och därmed kapabel till vad som helst, för att tvinga fram förhandlingar”, skrev Dagens Nyheter i en kommentar. 

Tidningen missar dock att Nixons ”galna utspel” inte bara stannade vid ord utan inkluderade att Vietnamkriget utvidgades än mer till Laos och Kambodja, att USA fällde 3 miljoner ton bomber över Indokina, en bombkampanj som kulminerade i terrorbombningarna av Hanoi i slutet av 1972 innan USA-imperialismen till sist tvingades dra sig ur kriget och den härskande klassen var tvungen att göra sig av med Nixon på grund av massprotesterna mot kriget, inte minst på hemmaplan. 

Inget av de många och motsägelsefulla mål som USA-imperialismen och Netanyahus krigsregim satte upp för kriget mot Iran uppnåddes. Alla de skäl som USA-imperialismen gav till kriget finns kvar. 

I hela Mellanöstern orsakade kriget död och förödelse.

”Det löste inga av de grundläggande problem som ledde till kriget. Det lämnar en teokratisk regering, med stöd av det brutala Islamiska revolutionsgardet, med ansvar för en skrämd befolkning som har bombats och beskjutits med missiler och bomber, och som fortfarande befinner sig under en välbekant regims kontroll, även om den nu har ny ledning. Det lämnar Irans kärnvapenlager kvar, inklusive de 440 kg material av nästan vapenklass som i teorin påstods vara orsaken till detta krig. Det lämnade allierade i Gulfstaterna i chock, med upptäckten att de glasklädda skyskraporna i Dubai och de avsaltningsanläggningar som gör de rika enklaverna i Kuwait beboeliga kan slås ut av iranska missiler och drönare”, kommenterade New York Times.

I hela Mellanöstern orsakade kriget död och förödelse. Det var oskyldiga civila i Iran, Libanon och på andra håll som blev krigets främsta offer och det är också vanliga människor som får betala alla de enorma skador och kostnader som kriget orsakat. Den USA-baserade organisationen Human Rights Activists in Iran (HRANA) rapporterade den 2 april att 3 530 personer hade dödats i Iran sedan kriget började, flera hundra skolor och vårdinrättningar har attackerats, kriget har förvärrat den redan svåra vattenbristen och förgiftat luft och miljö.

Kriget mot Libanon har skapat en humanitär katastrof som bara förvärrats. Hittills har det drivit mer än en femtedel av landets invånare på flykt – 1,2 miljoner människor – och nära 1 500 personer har dödats. Enligt Israels försvarsminister Katz är målet för markinvasionen och de intensiva bombangreppen att förstöra flera libanesiska gränsstäder och på nytt ockupera södra Libanon. Samtidigt som södra Beirut ska läggas i ruiner. Med rätta larmar hjälporganisationer att kriget mot ”Libanon är en direkt kopia av strategin i Gaza”.

Till det ska läggas att kriget också mycket snabbt blev till en attack mot världsekonomin och människors livsvillkor globalt. 

I mars varnade energiorganet IEA för att kriget utgjorde det största hotet som någonsin riktats mot världens energiförsörjning – värre än 1970-talets oljekris och den kris som följde efter Rysslands invasion av Ukraina 2022. Det kan ta upp till fem år att reparera de olje- och gasanläggningar som skadats och trafiken genom Hormuzsundet, som tydligare än tidigare står under iransk kontroll, kommer sannolikt aldrig tillbaka till tidigare nivåer. Och det tar tid och enorma summor i anspråk att skapa nya transportleder.

I måndags sade IMF:s (Internationella valutafonden) chef Kristalina Georgieva att kriget mot Iran oundvikligt kommer innebära att inflationen i världen ökar och att den globala ekonomiska tillväxten sjunker. 

”Allt pekar nu mot högre priser och långsammare tillväxt”, sade hon till Reuter och varnade för att ”världen är mindre förberedd att reagera på en större ekonomisk nedgång, och beväpnad med svagare verktyg för att göra det, än innan pandemin. Dessutom har ökade spänningar mellan stormakter försvårat internationellt samarbete inför en nödsituation, även om de gör nödsituationerna i sig mer frekventa” (ekonomikanalen den 7 april). 

Med kriget som hjälp har den försvagade iranska diktaturen inte bara kunnat sitta kvar utan också, åtminstone tillfälligt, lyckats stärka sitt terrorgrepp om landet. Den har dessutom blivit medveten om att kontrollen över Hormuzsundet är ett nytt starkt vapen i dess överlevnadsstrategi. Irans militära kapacitet har decimerats, men inte förgjorts. Enligt amerikanska underrättelsekällor är omkring hälften av Irans robotavfyrare fortfarande intakta. 

Landet har även kvar lager av  uran (anrikat till 60 procent) som skulle kunna användas till att utveckla framtida massförstörelsevapen. Sannolikt har kriget bidragit till att den iranska diktaturen i än högre grad försöker utveckla egna kärnvapen som sin yttersta livförsäkring.

Om vapenvilan lämnar utrymme för fortsatta förhandlingar och ett slutligt avtal återstår att se. Skillnaderna mellan de krav som Trump och Netanyahu rest och de som den iranska regimen ställt är avgrundsdjupa. Vad som dock skulle tala för att det skulle kunna bli någon sorts bräcklig uppgörelse är att bakom vapenvilan finns en gemensam insikt om att ett fortsatt krig inte skulle stärka någon sida, utan tvärtom.

Det är de iranska massornas uppgift att störta diktaturen.

Krig är den yttersta testen för varje organisation och rörelse som hävdar att den är socialistisk. ISA och Socialistiskt Alternativ har från dag ett fördömt Trumps och Netanyahus imperialistiska krig. Det är de iranska massornas uppgift att störta diktaturen. Vi varnade för alla illusioner om att imperialismen önskade ett folkligt uppror i Iran och kriget var ett stöd till kampen i Iran. Det var precis tvärtom – det blev ett hinder för kampen och varje strävan till massornas självorganisering. Mullorna använde kriget som en ursäkt för att trappa upp kriget på hemmaplan och för att återta kontrollen på gatorna. Om den nuvarande pausen i kriget följd av en överenskommelse kan det påskynda en reorganisering av massorna i Iran och ge impulser till ett nytt uppror, om än inte omedelbart. 

Bakom detta krig stod olika förtryckande regimer som alla har det gemensamt att de också bedriver krig mot arbetare och fattiga på hemmaplan. USA-imperialismens ställning på världsarenan har kraftigt försvagats av kriget och splittringen mellan Västländerna har sannolikt aldrig varit större än nu. Natos kommande toppmöte kan till och med bli krigsalliansens sista. Allt detta spelar den kinesiska imperialismen, USA-imperialismens huvudrival, i händerna. Sedan är det en annan fråga i vilken mån den kinesiska diktaturen, som skakas av sin djupaste kris någonsin, kan utnyttja detta till sin fördel. 

Men att USA-imperialismen ännu en gång fallit offer för sin hybris ska dock inte tolkas som att Trumpadministrationen från och med nu är en ”lame duck” (halt anka) – en paralyserad regim. Istället har kriget i än högre grad reducerat Trumps regim till en bonapartistisk auktoritär krisregim som blir alltmer benägen att styras med svärd och dekret samt blir än mer oberäknelig, farlig och uppfylld av hämndbegär. Mycket snabbt kan Trump försöka ta hämnd på bakslaget i Iran genom att trappa upp såväl sin strävan att få till stånd en regimförändring på Kuba som den splittrande rasismen och ”kulturkriget” på hemmaplan, eller vad som nu blir nästa måltavla för hans aggression. Det i sin tur gör det än viktigare att samla motståndet i USA till en strejk på 1 maj. 

Kriget mot Iran har visat att ingen imperialistisk makt är stark nog att diktera villkoren i världsutvecklingen och återskapa någon slags jämvikt i världsrelationerna, utan har ytterligare sänkt tröskeln till nya krig. Även om kriget mot Iran nu pausats hotar den dödliga blandningen av kapitalism, nationalism, militarism och allt mer auktoritära regimer att ständigt resultera i nya krig. 

Det blir därför ännu mer brådskande att bygga det globala motståndet mot krig, militarism och imperialism med massdemonstrationer, blockader och strejker. 

Bara om arbetarklassens potentiella styrka blir till en organiserad kraft kan en väg till verklig fred öppnas. 

Bakom kriget och våldet finns de härskande klassernas jakt på makt, prestige och marknader. Kampen för fred är därför en kamp mot krigets grundorsaker – kapitalismens utsugning och förtryck, mot imperialismens plundring. 

Den enda vägen framåt är att bygga arbetarkampen och en socialistisk massrörelse som kan förena de förtryckta i en gemensam kamp för en socialistisk värld i fred och frihet. Bli med i kampen för en socialistisk värld fri från allt våld och förtryck – gå med i Socialistiskt Alternativ och International Socialist Alternative, ISA.