I år är det 40 år sedan den stora kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl. Det var natten till den 26 april 1986 som reaktor 4 vid kärnkraftverket havererade. Kärnkraftverket låg i Ukraina, som på den tiden var en del av Sovjetunionen, några kilometer från staden Prypjat, som byggts för verkets arbetare.
Sovjetunionen var en stalinistisk diktatur som under den här tiden präglades av det kalla kriget mot USA och dess allierade i Väst. Medan USA var först med att tillverka atombomben, var Sovjet faktiskt först i världen med att bygga kärnkraftverk för kommersiell elproduktion 1954. Kärnkraftverken var stora prestigeprojekt och regimen ville säkert inte skylta med eventuella problem. Tystnadskulturen stärktes säkert också av att det fanns en nära koppling till militärens kärnvapenproduktion.
Olyckan i Tjernobyl skedde när verkets ingenjörer genomförde olika tester av reaktor 4 och viktiga säkerhetssystem hade kopplats ur. Till slut tappades kontrollen av reaktorn. En explosion inträffade och en härdsmälta utvecklades. Byggnaden havererade och radioaktivitet blåste rakt upp i atmosfären från härdsmältan som brann öppet under lång tid.
Två personer dog direkt vid explosionen. De närmaste veckorna dog ytterligare 28 arbetare och brandmän av akut strålförgiftning. På längre sikt dog tusentals människor av följderna. Flera hundra tusen arbetare har under åren som följde varit involverade i saneringsarbetet.
Det mesta radioaktiva nedfallet hamnade i Belarus, men vindarna gjorde att radioaktivt material spreds mot Sverige. Det var främst södra Norrland som drabbade och fick ett stort nedfall av cesium 137.
Den krisande regimen i det dåvarande Sovjetunionen tystade ned händelsen och var sena med att evakuera befolkningen.
Först efter larmet från Sverige gick regimen i Moskva ut med en bekräftelse.
Faktum är att det var vid Forsmarks kärnkraftverk i Sverige som Tjernobylolyckans radioaktivitet först upptäcktes den 28 april. Det misstänktes först att det kom från Forsmarks egen reaktor och personalen där evakuerades. Snart förstod man att det var en extern källa och genom en meteorologisk bakåtspårning räknades det ut att ett kärnkraftverk i Sovjet havererat. Först efter larmet från Sverige gick regimen i Moskva ut med en bekräftelse.
Den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB hade agenter på kraftverket. Nu sedan deras hemliga arkiv blivit tillgängliga för historiker visar det sig att KGB flera år innan olyckan varnade för säkerhetsbrister i konstruktionen samt även låg kvalitet i vissa komponenter. Till exempel fanns det inget nödkylsystem och reaktorn hade ingen betonginneslutning med mera. Ledningen i Moskva tog inte till sig detta. Redan 1983 sammanfattar KGB: ”Kärnkraftverken i Leningrad, Kursk och Tjernobyl är i nuläget de farligaste, när det gäller deras fortsatta drift. Detta kan få ödesdigra konsekvenser.”
Vi lever än idag med följderna av olyckan. Värst drabbade är så klart delar av Ukraina och Belarus, där flera miljoner lever på kontaminerade områden. Prypjat är en spökstad sedan 40 år.
Här i Sverige genomförde Strålskyddsmyndigheten i höstas provtagningar på fisk från drabbade län för att se hur mycket som finns kvar. Jag lämnade själv in ett fiskprov från en tjärn i närheten. Det visade att det fortfarande finns höga halter cesium 137 i vissa sjöar. I mitt närmaste vatten låg halten under gränsvärdet men det finns sjöar där flera tusen bequerel uppmättes i fisken och det kommer enligt strålskyddsmyndigheten att dröja ytterligare 40-50 år innan nivån har sjunkit under gränsvärdena där.
Fram till kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 var Tjernobyl den enda olycka som klassats som nivå 7, högsta nivån, på den skala som Internationella atomenergiorganet har för olyckor och händelser. Till exempel graderades Harrisburg i USA 1979 som nivå 5.
Det man kan förvånas över är att driften av Tjernobyls övriga reaktorer: 1, 2 och 3 fortsatte efter olyckan trots de uppenbara bristerna. Inte förrän år 2000 stängdes den sista av dessa efter internationella påtryckningar mot det då självständiga Ukraina.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.